Lagstiftning krävs för att på allvar kunna stärka äldreomsorgen. Det säger Lena Hallengren (S).
I en interpellationsdebatt i riksdagen mot Ann-Christine From Utterstedt (SD) dagarna före jul (17/12) fick socialministern en lång rad kritiska frågor om bristerna i svensk äldreomsorg.
– I dag utkräver jag svar av socialministern. Vilka åtgärder kommer socialministern att vidta för att vården och omsorgen ska fungera för våra äldre, så att de inte tvingas dö från oss i förtid? frågade Ann-Christine From Utterstedt och tog avstamp i Socialstyrelsens siffror som visar att fram till den 16 november drygt 2 840 av de närmare 80 000 personer som bor på särskilda boenden har avlidit i covid-19.
– I jämförelse med våra nordiska grannländer är Sverige helt unikt i antalet dödsfall, sa Ann-Christine From Utterstedt och fortsatte:
– Ministern får till exempel gärna ge ett tydligt svar på frågan vad det var som gjorde att man bedömde att det inte behövdes någon skyddsutrustning inom omsorgen när smittan spreds helt okontrollerat.
Verktyg behövs
Lena Hallengren antydde att en hårdare hållning gentemot kommuner och regioner kan komma:
– Regeringen har inte någon möjlighet eller något lagrum att ta över all verksamhet runt om i landet när man tycker att man upplever en brist. Regeringen har ett ansvar att se till att vi har de verktyg som krävs, och dem skaffar man sig inte mitt i en brinnande pandemi.
– Ska vi göra strukturella förändringar i hela Sverige som är hållbara över tid kan inte varje kommun förväntas förstå hur man ska agera. Då måste vi i stället använda oss av en äldreomsorgslagstiftning, sa Lena Hallengren.
Styra eller avgå
Ann-Christine From Utterstedt krävde att en regering måste styra effektivt, annars bör den avgå.
– Precis som Coronakommissionen kan vi konstatera att det är regeringen som styr landet – punkt. Det går inte att skylla på regioner och kommuner. Visst har de ett ansvar, men regeringen har det övergripande ansvaret för hela landet.
– Så är det, och det går inte att förringa. Om man inte tar det ansvaret betyder det att regeringen måste avgå. Man kan inte sitta i regeringsställning utan att vara beredd att faktiskt också styra landet och göra det på riktigt.
Fungerar inte
Lena Hallengren pekade på att individen är den som förlorar mest när kommuner och regioner inte arbetar i takt.
– Vi talar om sjukvård, och vi talar om äldreomsorg. Jag tycker att pandemin kanske ännu tydligare visar behovet av att man ser dessa gemensamt och att det inte är så intressant om det blir kommunen eller regionen.
– Det kanske också finns mycket att vinna på att inte känna att man gör prioriteringar däremellan utan att man kan se till, såväl på den högsta politiska nivån som i verksamheterna, att utgå från den enskilda individen – som är ganska ointresserad av vem som erbjuder vad.
Ann-Christine From Utterstedt:
– När det gäller äldreomsorgen och uppdelningen håller jag med socialministern om att det är för uppdelat och att vi inte ser detta samlat. Jag menar att huvudmannaskapet måste ses över här. Detta har sin botten i ädelreformen, och det behöver helt enkelt göras om. Det fungerar inte i dag.
Under våren
Socialministern gav vissa besked inför framtiden. Rapporten från Inspektionen för vård och omsorgs ”kommer att vara en viktig del i den äldreomsorgslagsutredning som vi tillsätter”.
– Ett specifikt uppdrag kommer att handla om den medicinska kompetensen på våra särskilda boenden.
– Utredningar om fast omsorgskontakt och skyddad yrkestitel är arbeten som är på gång och som kommer att överlämnas till riksdagen under våren.
Djupa spår
Lena Hallengren påpekade att det inte bara är inom äldreomsorgen pandemin och döden slitit sönder tillvaron för människor.
– Jag tror att det är just döden som kommer att sätta de djupaste spåren. Jag menar då inte bara att människor dött utan det faktum att anhöriga inte fått sitta vid deras sida.
– Det är inte enbart en fråga för äldreomsorgen, utan det gällde också i sjukvården. Trots att det fanns tillgång till skyddsutrustning var det otroligt restriktivt. Man ville inte få in människor utifrån.
– I dag kan man säga att man inte tror att det var besöken, men det var inte så vi upplevde situationen då. Vi tog det säkra för det osäkra.
