Bedrägerierna mot äldre slår alla rekord. Alltfler rånas på sina sparade pengar med mobiltelefonen som det nya vapnet. Margareta väljer att berätta sin historia, i hopp om att ge lindring för andra drabbade.
Margareta sitter vid köksbordet och ser ut genom fönstret. De inre såren är på väg att läka. Men tilliten till människor vet hon inte om hon får tillbaka.
–Det är hemskt att så många ska behöva gå igenom det jag har upplevt.
Margareta väljer att berätta sin historia, för att det hjälper henne och i förhoppning att det kan ge lindring för andra drabbade.
–Man ska inte skämmas och inte gömma undan det som hänt. Då tror jag att man kommer starkare ur det hela.
Men det är lätt att tro att man är korkad och känna att man har sig själv att skylla, fortsätter hon. I det tillståndet är det lätt att man väljer att tiga.
–Det är så viktigt att försöka komma ur sådana negativa tankar. När så många drabbas kan det inte vara brottsoffrens fel att det händer.
Margareta vet alltför väl vad hon talar om. Hon har råkat illa ut. Inte bara en utan två gånger.
–Det tog mig oerhört hårt att det kunde hända igen! Det hade jag aldrig kunnat tro efter den första krisen som kostade mig 75 000 kronor. Pengar som jag aldrig får tillbaka eftersom det var jag som tryckte på Swishknappen.
Hon bjuder på kaffe och bullar hemma i lägenheten i en Stockholmskommun. Hon vill inte gå ut med sitt egentliga namn.
Att berätta om händelserna kostar på, berättar hon. Pulsen går upp, smärtan kommer tillbaka, liksom den ångestfyllda känslan av kontrollförlust.
–Man förlorar självförtroendet och det tar lång tid att få det tillbaka.
I Senioren nr 3/24 skrev Margareta i ett öppet brev till bedragarna hur hon blivit lurad. Hon valde att vända sig direkt till förövarna:
”Ni har inte bara stulit mina pengar. Ännu värre är att ni har kränkt mig, att ni gjort så att jag tappat självförtroendet, att ni gjort mig rädd och osäker. Ni har gjort mig och många andra ännu svagare och tagit ifrån oss en trygg ålderdom. Och det förbannar jag er för.”
–Jag inser att de knappast kommer att läsa brevet, skulle de göra det förtränger de nog budskapet. De måste vara helt avstängda för att kunna utsätta äldre och sjuka medmänniskor på det här sättet.
–Samtidigt är det så motsägelsefullt när de under samtalen lyckas låta empatiska… Det gör alltsammans ännu mer skrämmande.
Du valde ändå att skriva till dem?
–Ja, det blev ett sätt för mig att bearbeta vad som hänt. Det gör mig gott.
Hon har stort stöd av barn och barnbarn. Ett av dem ringer på dörren under intervjun.
–Hon visste att ni skulle komma och nu vill hon se att jag klarar mig bra och att ni är snälla, säger Margareta och skrattar lite. Det går förstås lättare om man får stöd av nära och kära.
Men då måste man först våga berätta vad som hänt?
–Ja, och det tyckte jag var jättesvårt. Man skäms så fruktansvärt för att man var så dum som lät sig luras.
Förövarna arbetar med både tekniska men också psykologiska verktyg, konstaterar Margareta.
–Först ringer en person som säger att ett bedrägeri pågår. Sen säger de att man ska kopplas vidare till någon annan som ska hjälpa en. När den där andra ringer står det att samtalet kommer från den bank eller butik som den första personen pratade om.
–Sedan har de en förmåga att låta så förtroendeingivande, samtidigt som de stressar upp en och får en att göra saker man aldrig skulle gjort om man fått tid att tänka efter bara några minuter.
Hur skyddar man sig mot sådant?
–Det är lätt att säga att man ska lägga på luren och aldrig börja knappa in sitt bank-id eller kortkod. Men det är ändå mitt bästa råd – lägg på luren.
–Men trots att vi egentligen redan vet det blir vi lurade att stanna kvar i samtalet. De pratar bort oss med alla termer och psykologiska teknik. Man hinner inte tänka klart.
En oväntad vändning med en påhittad förklaring som är uttalad i vänlig ton kan förändra stämningen på en sekund. Den inledande sunda misstänksamheten förvandlas till förtrolighet.
–Det kan göra att man omedvetet sänker garden, även om man från början anade oråd.
Vid ett par tillfällen har Ingrid ändå hunnit med i svängarna och lagt på.
–Men det räcker ju tyvärr att man missar en enda gång för att så mycket ska gå förlorat. Inte bara pengarna utan också tilliten till andra.
Margareta berättar i sitt öppna brev hur hon blev lurad två gånger.
–Första gången kan jag förstå att det hände, eftersom jag låg på sjukhus och var riktigt dålig med förmaksflimmer och covid. Jag var ett lätt byte.
Hur kunde du ha sån otur att bli utsatt just när du var på sjukhus?
–Det var nog inte otur och det är nästan det värsta av allt. Jag tror tyvärr att någon på insidan har tipsat sin kumpan att ge sig på mig, berättar Margareta som själv arbetat ett helt liv som sjuksköterska.
Andra gången var i februari. Först kom ett sms och kort därefter ett samtal från ”Sergel Inkasso” om en påhittad faktura. Direkt efter ringde bedragarens kumpan från ”Swedbanks säkerhetsavdelning”.
–Allt gick fort, liksom slag i slag. Jag var på väg in från en promenad med hunden och blev överrumplad av först meddelandet och sen telefonsamtalen.
Margareta satte i gång datorn, gick in på ICA-banken och identifierade sig.
–Utan att förstå vad som händer blir skärmen svart. På något sätt har han tagit över min dator. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till för jag gav aldrig ifrån mig några koder.
–Jag tror att om jag hade fått tid mellan de två samtalen hade jag avbrutit det hela. Jag skulle ha förstått att fakturan måste vara felaktig eftersom jag är noga med att betala mina räkningar i tid.
Den här gången hade Margareta tur. Kort efter bedrägeriförsöket berättar hon för två av sina barnbarn som får henne att förstå att hon blivit utsatt igen.
–Så jag skyndade mig att ringa ICA-banken för att spärra kortet. Jag fick samtidigt veta att någon redan hade beställt nya bank-id i mitt namn till en iPhone 13 och till ytterligare en telefon. Det gick att blockera alltihop som tur var.
Hur ska samhället bli av med bedrägerierna?
–Det är väl bankerna som måste vidta åtgärder. Men då hittar nog bedragarna nya sätt och vägar. Det är en evig katt- och råttalek.
–Bedragarna är så enormt kreativa. Tänk om deras förmågor skulle kunna användas till något vettigt.
