De skapar en bättre äldreframtid

Ingen gillar diskriminering. Men att hitta vägar ur ålderismen är svårare. I Lund jobbar man på det varje dag. I ett laboratorium.

Kameror i taken och sensorer i väggar och golv. Med fjärrkontroller kan man öppna skåpluckor och få hyllor med tallrikar och glas att sänka sig till nåbar höjd för den som inte kan sträcka sig eller klättra på stolar. Det går enkelt att höja och sänka diskbänken i köket. En sorts räls i taket på toaletten kan användas till bland annat lyfthjälp.
Vi befinner oss i en lägenhet som fungerar som ett laboratorium för så kallad experimentell hälsovetenskap.
– Här kan vi studera hur en boendemiljö bäst anpassas för äldre personer med olika grader av fysiska och kognitiva problem, berättar Susanne Iwarsson, professor i gerontologi och äldrevård vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet.
Målet är att människor ska kunna leva ett gott liv trots förändringar som följer med åldrandet.
– Det handlar om att bibehålla så mycket självbestämmande och självständighet som möjligt genom att ha rätt sorts stöd i sin vardag, förklarar Susanne Iwarsson.
Om seniorer därmed kommer att bidra mer, till exempel i form av betalt och ideellt arbete, så kommer också bilden av äldre som tärande att urholkas. Kan man rent av kalla lägenhetslabbet för en verkstad mot ålderism?
– Varför inte? Vårt huvudmål är att ta fram ny kunskap baserat på hälsovetenskap och teknik. Lyckas vi blir följden ett bättre åldrande med större frihet.
Susanne Iwarsson har under femton års tid varit ansvarig för forskningscentrumet CASE som är en förkortning av ”Centre for ageing and supportive environments” – där man forskar om stödjande miljöer för en åldrande befolkning.

Nu lägger man i en extra växel. Forskare inom CASE medverkar sedan augusti förra året i universitetets nya profilområde – Proaktivt åldrande.
Proaktivt åldrande är ett nytt förhållningssätt till forskning som Lunds universitet utvecklar genom tvärvetenskapligt samarbete mellan fler fakulteter. Det handlar om hur boende, teknik och vård och omsorg samspelar med åldrande och hälsa.
För att leva med livskvalitet och bibehållen egenmakt även i hög ålder behöver vi ligga steget före, resonerar Susanne Iwarsson och hennes medarbetare. Förhoppningsvis kommer den nya kunskap de får fram att förändra synen på åldrandet.
– Då behöver vi veta mer om vilka åtgärder eller vilket stöd som människor behöver i olika faser av åldrandet. Innan akuta insatser blir nödvändiga. Detta är en viktig grundbult i det vi menar med proaktivt åldrande. Idag fungerar både folk i allmänhet och samhället alldeles för reaktivt.

Ett exempel blir miljön i våra ordinarie bostäder. Hur kan de utrustas för att vi ska må bättre där under längre perioder av våra liv?
– Dagens reaktiva mönster är att man får vård eller stöd av hemtjänst eller en bostadsanpassning först när man har problem att klara sin vardag i stället för att förändra sitt boende i ett tidigare skede. Idén är att man genom proaktiva insatser kan bevara självständighet och bättre hälsa under längre tid. Bra för individen och för samhället, säger Susanne Iwarsson.
Men hur ska man veta vad som kan göras, och när? Ja, det är just det som Lundaforskarna har föresatt sig att ta reda på.
Men det räcker inte med avancerad teknik och modern utrustning för att åstadkomma förändring när det gäller åldrandets möjligheter och konsekvenser.
– Det man glömmer är att teknik behöver utvecklas i ett nära samspel med äldre i olika faser av åldrandet.

Då måste det finnas en bro mellan forskare och seniorer. CASE har därför sedan länge ett råd där båda parter diskuterar idéer och verklighet med varandra.
Tore Kvist och Ann-Mari Storm är två av medlemmarna i rådet. De är också med i var sin Skåneförening i SPF Seniorerna.
– Det är väldigt stimulerande och roligt att bli involverad i forskarnas funderingar och frågor. Men vi lyssnar inte bara, idén är att vi också bidrar med våra erfarenheter och säger vad vi tycker kan utvecklas, säger Ann-Mari Storm.
Tore Kvist har varit arkitekt i hela sitt liv. Hans intresse för vad människor behöver för att bo bra under hela livet är starkt. Hemma i Hässleholm ingår han i en bostadsgrupp som samlar och sprider sina kunskaper, till exempelvis lokala politiker.
– Vi som ingår i rådet har en viktig uppgift att hjälpa till att få ut kunskap som tas fram till politiker och entreprenörer och byggare, men också till våra egna seniorer.

I anslutning till lägenheten finns ytterligare ett laboratorium som påminner om ett gym med löpband och träningscyklar, uppkopplat till datorskärmar med avancerade mätprogram.
– Den nya experimentella forskningsmiljön kombinerar en realistisk boendemiljö med avancerad utrustning för att observera och mäta funktion och aktivitet och är därmed unik i Sverige och med få motsvarigheter internationellt, säger Susanne Iwarsson.
Labbets föreståndare Daniel Benoit ber Tore att gå på ”löpbandet” för att visa en del av allt som kan mätas – från gångförmåga och hur fötterna belastas till muskelstyrka och hur hjärta och lungor jobbar.
– Kombinerar man sedan med uppgifter om exempelvis medicinering får man fram kunskap som kan kopplas till vilket stöd en person kan behöva i sin bostad. Med artificiell intelligens växer möjligheterna att skräddarsy lösningar, säger Daniel Benoit.

Satsningen på forskning om proaktivt åldrande kommer att göra det allt mindre meningsfullt att dela upp befolkningen i yngre och äldre, tror Susanne Iwarsson.
– Åldras gör vi hela livet och ofta på olika sätt i förhållande till vår kronologiska ålder. Dessutom kan den människa vara född som blir 150 år eller ännu äldre. Vem ska man då egentligen kalla gammal? En 90-åring som springer maraton eller en 40-åring som aldrig har gjort det?
Hon exemplifierar med professorskollegan Oskar Hanssons banbrytande upptäckt om att med blodprov kunna diagnosticera Alzheimers sjukdom långt innan första symptom. Då blir ett proaktivt synsätt på åldrandet än viktigare.
– Hur kan sjukvården och individer själva motverka en onödigt negativ utveckling av Alzheimers sjukdom om man får veta att man bär på sjukdomen redan i 50-60-årsåldern men att det inte kommer att märkas förrän efter ytterligare 15 år? Intressanta frågor, inte minst ur ett etiskt perspektiv.

Likaså förbättras hela tiden metoder för att förutsäga osteoporos och risk för frakturer. Därmed finns det många möjligheter att skapa omständigheter för ett bättre liv.
Susanne Iwarsson talar om ”windows of opportunities” som ytterligare en viktig grundbult när det gäller proaktivt åldrande.
– Vi går mot en ny syn på livet och på åldrandet som en resa där förberedelserna för framtiden inte är förknippade med dålig hälsa och misslyckande utan med möjligheter. Det innebär en omvälvande förändring för samhället och för oss alla.

Kommentera