Perspektivet på äldreomsorgen måste förändras och genomsyras grundläggande mänskliga rättigheter. Så är inte fallet idag. Det menar Institutet för mänskliga rättigheter och får stöd av experter och politiker.
På måndagen (31/3) lämnade Institutet över sin årsrapport till ansvarig minister. Därefter arrangerades ett seminarium i Kulturhuset i Stockholm.
Seminariet, som spelades in och kan ses på Institutets Youtube-kanal, leddes av Institutets direktör Fredrik Malmberg.
– För att bekämpa ålderism och åldersdiskriminering måste de äldres unika behov synliggöras, deras delaktighet och självbestämmande stärkas. Det är dags för ett perspektivskifte som ställer äldre personer och deras mänskliga rättigheter i centrum, sa Fredrik Malmberg.
– Årsrapporten har i år en del där vi särskilt fokuserar på äldre personers mänskliga rättigheter. Äldre utgör en stor och växande andel av befolkningen. Det märks dock inte i politisk representation i riksdagen, i media eller i undersökningar. Äldres röster, perspektiv och erfarenheter osynliggörs och det får konsekvenser i äldres vardag.
Fem krav
Fredrik Malmberg bad därefter inbjudna gäster att kommentera rapportens fem konkreta rekommendationer som gäller äldres rättigheter.
Här är de fem kraven:
• Ta fram en handlingsplan för att motverka ålderism.
• Involvera äldre inom alla relevanta politikområden.
• Ta bort diskriminerande åldersgränser. Det finns gränser i lagstiftningen som riskerar att få diskriminerande verkan, till exempel LSS, socialförsäkringsbalken, diskrimineringslagen och lagen om anställningsskydd.
• Utforma ett system för stödjande beslutsfattande för äldre personer utifrån funktionsrättskonventionen. Det saknas tydlig lagreglering av denna form av beslutsfattande för äldre som behöver det.
• Ge Sverige en aktiv roll i att ta fram en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter.
Lojal med personalen
En av gästerna var Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet. Han beskrev hur forskningen har kunnat konstatera att avsaknad av ett perspektiv av mänskliga rättigheter inom äldreomsorgen leder till att äldre närmast fostras in i ett slags möjlighetsperspektiv i stället för rättighetsperspektiv.
– Man frågar inte efter det man egentligen önskar och behöver för att kunna fortsätta vara den man har varit tidigare. I stället blir man alltmer lojal med personalen som kämpar och stressar. Man blir som en bra lagspelare, sa Håkan Jönson.
Skillnaden mellan politik för äldreomsorg och funktionshinderspolitik är att den senare handlar om att kunna leva som andra medan den resurssvaga äldreomsorgen gör att äldre jämför sig med vad andra får inom äldreomsorgen.
Saknar makt
Erfarna riksdagspolitikern Maj-Inger Klingvall, numera ordförande i Riksdagens veteranförening, framhöll att man såväl i äldreomsorgen som i samhället i stort saknar makt och tillräckliga möjligheter att få vara med och påverka.
– Många äldre saknar kontroll över sina fundamentala mänskliga rättigheter som när man vill gå upp på morgonen eller när vill man äta sin lunch.
– Äldre behöver också få ett ökat politiskt inflytande, sa Maj-Inger Klingvall som menade att de pensionärsråd som finns nu inte räcker till och som pekade ut äldres representation i riksdagen som odemokratisk och oacceptabelt låg.
Mer resurser
Vilken av de fem rekommendationerna vill ni prioritera allra högst? undrade Fredrik Malmberg.
– Jag har en sjätte, svarade Håkan Jönson, och det är bemanningen i äldreomsorgen. Det finns ett blomsterspråk med vackra ord om vad äldreomsorg ska vara men som inte motsvaras av tillhandahållna resurser, sa Håkan Jönson.
– Den tänkta äldreomsorgslagen har försvunnit och i stället kommer nu den nya socialtjänstlagen som närmast är att betrakta som en ny barnavårdslag med lite tillägg. Det kommer inte att räcka.
Till stor hjälp
Riksdagsledamoten Ulrika Westerlund (MP) kommenterade därefter årsrapporten med att konstatera partiets äldrepolitiska motion från 2023 innehåller ungefär samma krav och rekommendationer som årsrapporten, men att partiets skrivningar inte är lika stringenta och att kravet på en FN-konvention inte är med.
– Rapporten visar verkligen hur ett dokument om mänskliga rättigheter är till hjälp för att få syn på luckor i rättigheter. Vi kommer att återuppta en diskussion inom partiet om att driva detta. Likaså kommer vi att uppdatera vår äldrepolitik med ett tydligare MR-perspektiv (MR betyder mänskliga rättigheter; reds anm.).
En rad citat från intervjuade äldre personer på särskilda boenden som fanns med i rapporten ”Hemma är någon annanstans”, som Institutet tog fram i höstas och som ligger till grund för den nu breddade årsrapporten, framfördes av skådespelarna Ann Petrén och César Sarachu.
– Rapporten och citaten visar tydligt hur man lyfter bristerna i sin egen situation samtidigt som man tar ett ansvar för personal- och resursbrist som man alls inte ska behöva ta, summerade Ulrika Westerlund.
Till riksdagen
Idag tisdag (1/4) håller Institutet för mänskliga rättigheter en genomgång med politikerna i riksdagens konstitutionsutskott.
Här är rapporten i sin helhet.
Men hur är det då tänkt att Institutet för mänskliga rättigheter ska följa upp att rapportens fem rekommendationer verkligen blir av?
– Vi kommer att följa upp våra rekommendationer till regeringen i vår kontinuerliga dialog och det kommer även att finnas en uppdatering om detta i vår nästa årsrapport, säger Institutets direktör Fredrik Malmberg till Senioren efter seminariet.
– Vi tar också upp våra rekommendationer till regeringen i vår föredragning för riksdagens konstitutionsutskott och i det sammanhanget lyfter vi fram att riksdagen har en viktig roll i att följa upp regeringen på politikområdet mänskliga rättigheter.
Om Institutet märker att för lite händer på avgörande punkter – vad kan ni då göra?
– Institutet ska enligt vår lag lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna. Enligt Parisprinciperna om oberoende nationella institut för mänskliga rättigheter är en viktig del av uppdraget att följa upp hur nationella beslutsfattare har förhållit sig till de rekommendationer ett oberoende människorättsinstitut har lämnat. Hur politiken sedan agerar är förstås inget vi kan styra, det är upp till beslutsfattarna.
