Socialdemokraterna utmanar nu regeringen i den stora skattesänkar-matchen. Det öppnar för pensionärsorganisationerna att precis som 2010 ta en viktig roll i den kommande valrörelsen.
Finansminister Anders Borg (M) satte gissningsvis morgonkaffet i vrångstrupen när han öppnade Dagens Nyheter i morse.
I en intervju säger hans främsta opponent, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson två saker:
• Hon tänker inte rulla tillbaka ett femte jobbskatteavdrag om S vinner valet.
• Men hon tänker ta bort skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer.
Å andra sidan, i den andra morgontidningen, nämner samma Magdalena Andersson inte med ett ord att hon ser skattesänkningar till pensionärerna som en viktig fråga – trots att hon har en hel debattsida på sig att beskriva Socialdemokraternas prioriteringar.
Tvärtom skriver hon så här i sitt inlägg på Brännpunkt:
”Riksdagsvalet i september 2014 kommer att stå mellan två tydliga alternativ för Sverige. Regeringen kommer att säga att det mest angelägna är att låna till ytterligare skattesänkningar. Vi socialdemokrater vill lösa framtidsutmaningarna och anser i stället att det är viktigare att investera i fler jobb för Sverige…”
Så vad ska man tro? För att få rätsida på en rimlig tolkning försöker jag hitta de där inskjutna, lågmälda nyckelorden som man lätt missar men som kan avslöja så mycket. Ett sådant ord i citatet ovan är ”ytterligare”.
Så här: En S-regering kommer alltså att låta de skattesänkningar regeringen genomför bli kvar, men därefter är det stopp för lättnader för de som arbetar. En ny S-regering kommer inte att fortsätta att sänka löntagarnas skatter.
Beträffande pensionärerna är det egentligen bara principen om lika skatt som Magdalena Andersson för fram: beskedet i intervjun är endast att gapet inte ska tillåtas att vidgas. I debattartikeln finns inte ett enda ord om någon skattesänkning, och inte heller någon sorts tidtabell för hur lång tid det skulle ta för S att sluta gapet.
Partiet kommer gissningsvis att lägga fram en tidtabell för sänkningar till pensionärerna, men troligen kommer den att formuleras enligt den redan kända och av regeringen flitigt använda gummi-formeln: ”Vi sänker pensionärernas skatter med X antal skarpa miljarder från och med 2015 och med ytterligare X antal miljarder som reformambition under återstoden av mandatperioden.”
Vitsen är att kunna straffa regeringen på pappret men utan att varken behöva satsa särskilt mycket skarpa pengar eller att på allvar binda sig för att faktiskt åstadkomma lika skatt.
Vi har vant oss vid att allt kan hända som motiverar inställda utbetalningar till pensionärerna: finanskriser, internationell oro eller något ännu inte uppfunnet kan enkelt användas för att förklara att allt reformutrymme är intecknat.
Det är faktiskt omöjligt att skilja regeringen och Socialdemokraterna åt när det gäller visionen för framtiden:
I DN-intervjun säger nämligen Magdalena Andersson, som svar på frågan hur hon ska förena väldigt stora skattesänkningar med mindre pengar till skola, vård och omsorg, att ”man måste ta allting i den takt som ekonomin tillåter och steg för steg jobba mot den inriktning man har”.
Jämför det konkreta innehållet i det uttalandet med att den sittande regeringen de senaste åren blivit allt noggrannare med att poängtera att den skatteklyfta man skapat mellan löntagare och pensionärer inte har något ”egenvärde”.
Med ett sådant ordval kan även Alliansen påstå sig vara för principen att skattegapet ska slutas – men bara – förstås – i en avlägsen, ekonomiskt odefinierad framtid då Sveriges finanser eventuellt klarar av att ta ett sådant steg.
Men: Skattekampen mellan blocken 2010 slutade faktiskt med att regeringen öppnade statens plånbok. Man gick till val på att sänka pensionärernas skatter med 7,5 skarpa miljarder redan 1 januari 2011 – vilket också skedde. Bakom låg trycket av pensionärsorganisationernas envetna opinionsarbete, och att den röd-gröna oppositionen utlovade 10 miljarder.
Magdalena Andersson har trots sina retoriska garderingar faktiskt kastat handsken. Valrörelsen kan därför komma att bli ett nytt ”SM i skattesänkningar” som statsminister Fredrik Reinfeldt kallade det för fyra år sedan.
Det öppnar för pensionärsorganisationerna att återigen ta en central plats i debatten. Kanske blir det också deras förmåga och effektivitet under valåret som kommer att avgöra om de politiska blocken tvingas att på allvar gå till val på att ta trovärdiga steg för att sluta gapet.
Det blir i så fall intressant att se om det också finns utrymme att föra en annan diskussion samtidigt: den om hur det går med vården och äldreomsorgen om skatterna fortsätter att sänkas i massiv omfattning.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
