Är Moldaviens hemtjänst bättre än Sveriges?

Sverige och Moldavien. Som natt och dag. Men är skillnaderna i äldreomsorgen bara till svensk fördel? Knappast, menar en forskare i socialt arbete.

Kan verkligen rika Sverige ha något att lära om hemtjänst av Europas fattigaste land? Ja, utan tvekan, säger forskaren Glenn Möllergren, doktorand vid Lunds universitet som på plats i Moldavien har studerat hur man tar hand om sina äldre.
En första slutsats: Det svenska systemet med ofta hårt mallade manualer och en strikt minutmätning skulle vara omöjligt att tvinga på såväl personal som äldre i Moldavien.
– Det skiljer naturligtvis stort i resurser mellan våra båda samhällen. Men jag tror inte att hemtjänstmottagarna skiljer sig åt när det kommer till längtan efter tid och samtal när hemtjänsten kommer på besök.
I Moldavien står mötet mellan den som ger och får hemtjänst i centrum på ett helt annat sätt än i Sverige, konstaterar Glenn Möllergren som har intervjuat chefer, hemtjänstanställda och äldre till en masteruppsats i socialt arbete.
– En stor skillnad är att i Moldavien bestämmer varje anställd självständigt och i samarbete med sina vårdtagare hur och när de ska utföra olika insatser. I Sverige bygger insatserna och schemaläggningen på ett manualbaserat och automatiskt system.

Tiden för samtal är kärnan i den moldaviska omsorgen. Liksom att den äldre möter samma person varje gång. Det är till och med reglerat i lag: enligt den moldaviska motsvarigheten till socialtjänstlagen är ”samtal” den viktigaste av de insatser som hemtjänsten utför, berättar Glenn Möllergren.
Medan svensk hemtjänst bygger på att i genomsnitt 18 personer kommer och går i den äldres hem under en tvåveckorsperiod så möter den äldre i Moldavien oftast en person.
– Det är alltså samma person och därför uppstår helt andra och närmare band. Skiften sker egentligen bara när folk slutar eller är sjuka. Den här kontinuiteten betraktas som en självklarhet.
– Minutstyrningen i Sverige försvårar meningsfulla samtal. I så fall tar personalen av egen tid genom att kompromissa med sin lunch eller annat för att åtminstone litegrann kunna möta en hemtjänstmottagare som kanske har en dag av oro.

Personal och äldre som Glenn Möllergren intervjuat i Moldavien ger bilden av att hemtjänstmottagarna ofta vill att det ska skyndas på med matinköp och städning så att man får mer tid att prata och umgås en smula.
– Det här har förvånat mig mycket. Om Europas fattigaste land har råd att låta personalen prata med omsorgstagarna är det ju oerhört märkligt att vi inte skulle ha det i Sverige. 
Så vad kan Sverige lära?
– Jag tror att många äldre skulle säga att de vill att personalen får förtroende och tid att sitta ner och prata i lugn och ro. Idag blir en stunds samtal möjligt först om det skulle bli tid över efter att allt det andra är ordnat, vilket det sällan blir.
Glenn Möllergren befarar att en ålderism ligger bakom vad man kan beskriva som ett svenskt systemfel. Han gör samma reflektion som efter en annan granskning han gjort av hur svensk biståndsbedömning ofta pressar in hemtjänstmottagare inom ett snävt urval av insatser.

Varför blir det så här i vårt rika land?
– Det skulle kunna bottna i en syn på äldre som försörjda och kostsamma. Då behöver man heller inte hantera dem som riktigt fullvärdiga.
Vi pratar ofta förklenande och förminskande om ”våra äldre” som en ömkansvärd grupp som det är synd om, fortsätter han.
– Den synen på äldre medför omedvetet att det blir mindre viktigt att ta reda på vad hemtjänstmottagarna tycker, att verkligen lyssna och att agera på det.
Bilden är självklart inte helt svartvit, betonar Glenn Möllergren. Moldavisk äldreomsorg har inte alls samma räckvidd som den svenska. Det vanliga är två timmars hemtjänst varannan dag. Det är ingen väg fram att rakt av införa en moldavisk modell i Sverige.
– Moldavisk lag är mycket restriktiv på så sätt att den person som har arbetsföra barn eller andra anhöriga i princip inte kan få någon samhällelig hjälp alls. Det är bara den som saknar barn eller andra nära anhöriga som egentligen kan få hemtjänst.
Färre får därmed äldreomsorg än i Sverige, det måste vi ha klart för oss, konstaterar Glenn Möllergren.
– Men när hjälpen väl ges så är den generösare både i timmar och i termer av handlingsfrihet och makt åt såväl hemtjänsttagaren som personalen.

Det kanske finns ett samband mellan ålderism och vårt
sätt att organisera hemtjänst

Skulle du själv föredra att få din framtida äldreomsorg i moldavisk eller svensk tappning?
Glenn Möllergren funderar länge på svaret.
– Under fältintervjuerna frågade moldaviska vårdbiträden ibland om hur hemtjänsten är organiserad i Sverige. När jag gav korta sammanfattningar reagerade de undantagslöst med motvilja. En hemtjänstassistent sa att ’här har vi att göra med människor, vi jobbar inte i fabriker med maskiner och verktyg!’ Många fann det fruktansvärt okänsligt att äldre har ett så stort antal vårdbiträden i sina hem men som ändå inte har tid för samtal.
Så, vad väljer du?
– Under förutsättning att det inte blir min son som åläggs att ta ansvaret och hjälpa mig så skulle jag välja den moldaviska versionen. Mest för att jag då får ha samma person som kommer till mig och för att jag själv kan bestämma vad den personen ska lägga tiden på. Kanske en kombination av den svenska och moldaviska modellen.
Finns det en större uppskattning av äldre i den moldaviska kulturen?
– Jag uppfattar att man som yngre har ett socialt tryck på sig att vara omtänksam mot äldre. Man är bättre på att sätta sig in i äldres situation och på att hjälpa äldre personer om de behöver.

Ett besök i moldavisk hemtjänst skulle kunna ses som en resa i tiden tillbaka till svenskt 1950-tal, där hemsamariten utgjorde kärnan i omsorgen, säger Glenn Möllergren.
– Kanske finns det mycket att vinna på att blicka bakåt för att göra ett bättre omtag för framtiden.
I Sverige härskar en mätbarhetskultur, menar filosofen Jonna Bornemark som i boken Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (2018) beskriver hur vi lever i en mätbarhetens tidsålder och att vi försöker lösa våra problem genom att spalta upp, mäta och kvantifiera.
I en strävan mot effektivitet och kvalitetssäkring sätter politiker och tjänstemän sin tilltro till siffror, diagram och staplar, något hon menar kommer till tydligt uttryck inom äldreomsorgen genom metoder som minutstyrd hemtjänst.
Men priset för denna ”förpappring” blir högt. Utrymmet för omdöme och vad hon kallar situationskunskap har blivit allt mindre i takt med att mätandet har blivit den bärande beståndsdelen i de styrformer som går under samlingsbegreppet New Public Management (NPM).

Glenn Möllergren uppfattar också att minutstyrningens filosofi inom hemtjänsten orsakar en klyfta mellan den äldre och hemtjänstpersonalen.
– Det kanske finns ett samband mellan ålderism och vårt överdrivna och tekniska sätt att organisera hemtjänst där det viktigaste är att försöka åstadkomma en effektiv verksamhet genom att systematisera och kontrollera hemtjänstpersonalen. Det som är bäst för de äldre själva riskerar att förbises, anser Glenn Möllergren.
– Jag skulle säga att den dystra situation som råder på vissa håll i hemtjänsten kanske skulle kunna kopplas bland annat till ålderism. Vi skulle inte acceptera en så industriell behandling av icke-äldre.

Kommentera