Sverige har lagar som ska säkra stöd och omsorg. Men rättstillämpningen urholkar rättigheterna. Politikerna står handfallna och ser på och kan bara konstatera faktum.
Så kan man lite tillspetsat återge en av de viktigaste debatterna på årets Anhörigriksdag.
Under rubriken ”Illavarslande tecken – Vad händer framåt?” framhöll arrangerande Anhörigas Riksförbund att anhörigas bördor ökar samtidigt som ”välfärdssystemen svajar”.
Under diskussionen – med bland andra äldreminister Maria Larsson (KD) och SPFs sakkunnige i anhörigfrågor Gerdt Sundström – framkom en samsyn på problemet: LSS-lagen urholkas av en glidande praxis i rättstillämpningen.
Det var Barbro Lewin, Med. dr och funktionshinderforskare som la en faktagrund när hon beskrev den allt mer återhållsamma inställningen till att bevilja stöd enligt LSS.
Socialutskottets vice ordförande Lena Hallengren (S) pekade på ett demokratiproblem:
– Det finns inga som helst politiska beslut fattade i den här riktningen. Det liksom bara sker. När vi politiker sedan vill ha underlag är det oerhört svårt eller omöjligt att få fram ett sådant.
Äldreminister Maria Larsson höll med om att detta är allvarligt och en orimlig situation.
– Vi arbetar därför med att ta reda på hur domstolspraxisen har förändrats och varför. Här vill vi ha svart på vitt hur det ser ut. Men vi kan redan nu konstatera att det pågår en förskjutning mot Socialtjänstlagen.
Bakgrunden är pengar. Att fullgöra LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – kostar mycket mer än att tillgodose behov enligt Socialtjänstlagen.
– Men vi måste ha med oss att det fortfarande är 16 000 personer som får stöd enligt LSS, betonade Maria Larsson. Antalet beviljade timmar ökar, liksom kostnaderna. När LSS infördes var kostnaden fyra miljarder, idag är den 24 miljarder.
SPFs sakkunnige i anhörigstödfrågor Gerdt Sundström representerade forskarnas perspektiv i debatten.
Han pekade också på att det finns en glidning i praxis av hur Socialtjänstlagen tillämpas.
– Det finns exempel på avslag till hemtjänst med hänvisning till att barn har tillfälle att hjälpa sina föräldrar, vilket inte är korrekt. Det var faktiskt redan 1956 som lagen ändrades så att barn inte längre har omsorgsplikt gentemot föräldrar.
Att det är valår framgick också under debatten. Äldreminister Maria Larsson gjorde ett vårdpolitiskt utspel.
– Det finns ingen skrivning i hälso- och sjukvårdslagen som lyfter anhörigperspektivet som det gör i Socialtjänstlagen där det uttalas att kommunerna ska erbjuda anhörigstöd. Det är olyckligt och något vi i vårt parti vill titta närmare på.
Pressad av moderatorn Lisa Syrén och en anhörig med egna erfarenheter av hur 65-årsgränsen i LSS slår hårt och orättvist mot äldre sa Maria Larsson att hon också kan tänka sig att titta närmare på frågan, men gjorde samtidigt klart att de stora kostnaderna omöjliggör något löfte.
– Mot bakgrund av att vi lever längre tror jag att många åldersgränser i våra sociala välfärdssystem är feltänkta och måste ändras, sa Maria Larsson och pekade på studiemedelssystemet som ett exempel.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
