I takt med att boendeplatser försvinner blir äldre mer beroende av anhörigas omsorg, enligt en ny avhandling.
– Minskningen av äldreboendena har varit så stor att alla krafter måste till för att möta behoven. Äldre personer har blivit mer beroende av sin familj och av marknaden för att få sina omsorgsbehov tillgodosedda. Den här utvecklingen går tvärs emot äldre personers egna önskemål. Forskning visar att de föredrar äldreomsorg framför omsorgsinsatser av sina vuxna barn eller andra närstående. Det går även emot både lagstiftning och politiska målsättningar för äldreomsorgen, säger Petra Ulmanen vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Hennes avhandling ”Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv” visar bland annat att anhörigvårdande barn ofta finner situationen psykiskt påfrestande, vilket i sin tur påverkar deras arbete och övriga liv. Både män och kvinnor hjälper sina gamla föräldrar, men framför allt döttrar går ner i arbetstid, vissa säger rent av upp sig.
Samtidigt som platserna på äldreboenden minskar och antalet gamla ökar, så har också samordningen försämrats, menar Petra Ulmanen. Det gör att anhöriga tvingas hålla koll på att mamma eller papppa får den hjälp de ska ha vid rätt tillfällen.
Omsorgen är också till viss del ojämlik genom att högutbildade lyckas få mer hemtjänsttimmar än lågutbildade.
– Att äldreboendena skärs ner får konsekvenser inte bara för de äldres och anhörigas liv och vardag utan även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En annan viktig aspekt är att plånbokens tjocklek och tillgången på anhöriga inte ska vara avgörande för hur äldre personer klarar sig när de blir sjuka eller skröpliga, säger Petra Ulmanen.
Fakta
Avhandlingen bygger på analyser av SCB:s Undersökningar av levnadsförhållanden och en ny enkät från Stockholms universitet om anhörigomsorg, där 3630 medelålders personer medverkar. Avhandlingen belyser även hur synen på äldres anhöriga och deras roll i omsorgen om äldre har utvecklats i äldreomsorgspolitiken från 1950-talet fram till idag.
* Av den fjärdedel av kvinnor och män som ger omsorg till en förälder, upplever 48 procent av döttrarna och 28 procent av sönerna psykiska påfrestningar. 27 procent av döttrarna och 16 procent av sönerna har svårt att fokusera på sitt arbete och 2,2 respektive 0,5 procent har gått i pension tidigare än planerat på grund av omsorgsgivandet. 7 procent av båda könen har minskat sin arbetstid och 1 procent har sagt upp sig till följd av omsorg om en förälder.
* Att både döttrarnas och sönernas omsorgsinsatser har ökat under 2000-talets första decennium är en ny utveckling. Likaså att barnens hjälp har ökat bland både lågutbildade och högutbildade äldre.
Källa: Stockholms Universitet
