Mycket av kontakten med vården sker i dag digitalt. Men för många äldre som inte har anhöriga som kan hjälpa till med tekniken blir läget snabbt mycket svårt.
Det konstaterar Maria Nilsson, forskare och lektor vid Linnéuniversitetet i en ny avhandling.
Hon bygger slutsatsen i avhandlingen – som lades fram i juni vid Institutionen för hälso- och vårdvetenskap – bland annat på hur intervjuade pensionärsföreningar beskriver anhörigas betydelse för äldres vårdkontakter.
– De såg anhöriga som närmast ovärderliga för den äldre. Enligt pensionärsorganisationerna var det anhöriga som överbryggade klyftan när välfärdens tjänster levererades via digitala kanaler och som hjälpte till när välfärdstekniken krånglade, säger Maria Nilsson.
Frågade seniorer
Under september-december 2022 genomförde hon fokusgrupper med distriktsstyrelser för SPF Seniorerna och PRO. Totalt 4 fokusgrupper med 33 deltagare.
– Vikten av anhöriga underströks ytterligare i pensionärsorganisationernas klart uttryckta oro för de äldre som helt saknade anhöriga.
Avgörande
Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det faktum att välfärdsteknik allt oftare lyfts fram som helt avgörande för att klara äldres vårdbehov, nu och i framtiden.
Men det innebär alltså att man på digital väg måste kunna koppla upp sig, förnya sina recept, ta kontakt med vårdcentralen och söka insatser i hemmet, för att ta några exempel.
Exkluderas
Den som inte har anhöriga som kan hjälpa till får problem och riskerar att exkluderas socialt, konstaterar avhandlingen.
– Jag tyckte mig se att ansvaret för hälsa förläggs hos de äldre när vi ska använda välfärdsteknik, och det görs utan hänsyn till de olika förutsättningar som äldre kan ha. Det knyter också an till anhörigas situation, de som finns i hemmet där äldre ska vårdas med hjälp av välfärdsteknik, säger Maria Nilsson.
Bär samhället
Maria Nilsson – med en bakgrund som sjuksköterska inom kirurgisk vård, äldrevård, primärvård och operationssjukvård – trycker på att anhörigas insats är helt samhällsbärande.
Anhörigas roll i välfärdsstaten måste därför lyftas högre upp på den politiska agendan, anser hon.
– Tidigare forskning har räknat ut att anhöriga gör insatser motsvarande ett ekonomiskt värde av 152 miljarder kronor i dag. Om man skulle ersätta alla anhöriga med undersköterskor så har vi värderat det till att kosta 194 miljarder, säger Maria Nilsson.
Brådskande behov av politiska idéer
Maria Nilssons avhandling om välfärdsteknik för äldre och deras anhöriga är, skriver hon, en analys av samhällets syn på vård och omsorg för äldre och anhörigas roll sett genom diskursen om välfärdstekniska lösningar.
Hon avslutar sin avhandling med följande kommentar.
”I denna avhandling har jag argumenterat för att förändringen innebär en förskjutning i positioneringen av hälsa mot ett individuellt ansvar, där mer sårbara grupper har en högre risk för social och digital exkludering.
När hälsa reduceras till ett medel för att uppnå ett mål finns det en uppenbar risk att både äldre och deras anhöriga reduceras till objekt för vård och omsorg eller datapunkter i ett diagram. Det blir som ett neutralt ickepolitiskt problem som ska lösas med teknik.
Jag avslutar denna avhandling med att argumentera för att det finns ett brådskande behov av politiska idéer som utmanar dessa ensidiga problemformuleringar. Det är av stor vikt att lyfta betydelsen av relationer och hur vi alla, oavsett ålder, kan bidra till ett mer äldrevänligt och anhörigvänligt samhälle.”
