Äldre med allvarligt alkoholmissbruk blir allt fler. Men det finns ingen fungerande vård för dem, menar forskare vid Socialhögskolan.
– Det finns idag inga riktade och anpassade insatser till äldre med alkoholproblematik, sa professor Evy Gunnarsson. Här råder en påtaglig diskriminering.
Evy Gunnarsson presenterade sina resultat på torsdagen under Socialhögskolans 16:e forskardag i Stockholm, då Institutionen för socialt arbete presenterade färska studier om äldre och äldreomsorg.
– Det saknas behandlingsformer som är lämpade just för äldre, sa Evy Gunnarsson. Det är beklagligt, internationell forskning visar att behandling som riktats till äldre ofta får ganska goda resultat. Men inte om även yngre omfattas av behandlingen.
Äldre med missbruksproblem kommer därför sällan till adekvat vård. I Sverige hamnar gruppen dessutom i skuggan mellan äldreomsorgen och missbruksvården, visade Evy Gunnarsson.
– Missbruksvården med sin lagliga möjlighet att vidta tvångsåtgärder å ena sidan, socialtjänsten med hemtjänst å den andra. Det är två enheter, två budgetansvar. Men vem ska betala, och var ska ansvaret ligga? Är det omsorgsbehovet eller missbruket som dominerar? Här krockar olika synsätt.
Problemen som följer av de ofta obesvarade frågorna om hur samarbetet ska fungera hamnar ofta i knät på biståndsbedömarna, sa Evy Gunnarsson, som beskrev en bild av att missbruksvården tenderar att se missbrukande 65-plussare som hemtjänstens ansvar – kanske mest för att de har råkat passera 65.
Eftersom det är självbestämmande som gäller i äldreomsorgen så är all eventuell behandling också frivillig. Det gäller därför att utveckla behandlingsformer som inte avvisas utan som fungerar för äldre med alkoholproblem.
Vardagen är annars att om missbrukshandläggarna ändå gör en framstöt så får de sällan napp – många alkoholberoende klienter säger helt enkelt nej till att få stöd. Istället fortgår missbruket och hemtjänsten hamnar i rollen att återkommande tvingas röja upp i en misär, och därmed möjliggörs ett fortsatt missbruk.
– För att hitta en väg ur det här måste man nog hitta en modell där det inte är nödvändigt att målet med behandlingen ska vara total och ständig nykterhet. Kanske är det inte nolltolerans utan snarare ett mindre onyktert liv, med därmed bland annat minskad fallrisk, som ska vara förstamålet, sa Evy Gunnarsson som också skissade på en arbetsmetod:
– En del av lösningen kan vara att man jobbar i team – alltså missbrukshandläggare, sjuksköterska, hemtjänstens personal och så vidare runt den äldre. Det sättet att jobba har funnits tidigare under försöksperiod, men sen tyvärr ebbat ut.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Flera studier
Evy Gunnarsson är professor i socialt arbete och lektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Hon har på senare år genomfört ett longitudinellt projekt kring äldre kvinnors och mäns vardag i ett livsloppsperspektiv där äldres syn på åldrandet, behovet av hjälp och vardagslivets kontinuitet och förändring studerats.
Ett annat intresseområde rör hemtjänstens arbete med äldre personer som har missbruksproblem.
Källa: Socialhögskolan
Fyra av Evy Gunnarssons senare arbeten:
- Alkoholmissbruk och självbestämmande – en kartläggnng av den svenska hemtjänstens förutsättningar att arbeta med äldre personer med alkoholproblem
- ”Man slutar inte dricka för att man får städat” – om bistånd, hemtjänst och alkohol
- Dilemman och utmaningar : hemtjänstens arbete med äldre personer som har missbruksproblem
- Alkoholen i hemtjänsten – ett återkommande dilemma
