Män mellan 70 och 80 år med prostatacancer får inte behandling i samma utsträckning som andra cancersjuka. Det visar ny forskning från Lunds universitet.
Många levnadsår går alltså förlorade visar studien som nyligen presenterades på ett europeiskt urologimöte i Madrid.
– Det här beror på att äldres förväntade livslängd underskattas, tror Ola Bratt, överläkare och docent i urologi vid Lunds universitet och ledare för studien som bygger på uppgifter från 19 000 män med prostatacancer av högrisktyp som behandlats i Sverige.
– För många skulle man kunna förlänga livet med botande behandling, säger Ola Bratt till TT.
Behandlingen kan i många fall bromsa cancern tills personen dör av andra orsaker. Om fler skulle få behandling för sin prostatacancer skulle många år gå att vinna.
Ola Bratt med kolleger har utifrån olika register räknat fram männens förväntande kvarvarande livstid – och hur många som fått botande behandling.
Bland män yngre än 70 år var det lika stor andel som beräknades ha nytta av strålning och operation som också fick det.
Men över 70-strecket var det många i övrigt friska män som inte fick den rekommenderade behandlingen – trots att de alltså förväntades leva länge till.
– Jag är övertygad om att det beror på att många äldre män inte blivit erbjudna möjligheten till strålning eller operation. Det är såklart inte acceptabelt, säger Ola Bratt i en kommentar till Cancerfonden som varit med och finansierat studien.
Granskningen visar också på mycket stora regionala skillnader.
Andelen män över 70 år som fick botande behandling varierar kraftigt mellan landstingen – från 13 procent i Örebro län till 85 procent i Kronobergs län.
Orsaken är troligen olikheter i hur vården informerar männen om de olika behandlingsalternativen. Men också vilken attityd man har i de olika landstingen.
En annan orsak kan vara att behandlingen av prostatcancer är utspridd på olika sjukhus och privatkliniker. Centraliserad cancervård skulle därför vara ett sätt att göra den mer rättvis, tror Ola Bratt.
– Man måste också bli bättre på att låta patienterna vara delaktiga i behandlingsbeslutet. Jag tror att vi är underutvecklade när det gäller att ge individanpassad information och tillsammans komma fram till vad som är bäst för den enskilde mannen.
– Det här gäller nog all sjukvård, men är extra viktigt vid prostatacancer där det inte alltid är givet vilken behandling som är att föredra, säger Ola Bratt till Cancerfonden.
SPF Seniorerna har reagerat starkt på studien. Sakkunnig i vård- och omsorgsfrågor är geriatrikern Gösta Bucht.
– Ålderismen inom sjukvården har återigen visat sitt fula ansikte, skriver Gösta Bucht i ett inlägg på Seniorbloggarna.
Det är hög tid att sjukvården och försäkringssystemet inser att seniorer är oerhört mycket friskare idag än för någon generation sedan och att systemen anpassar sig efter det, poängterar Gösta Bucht och radar upp exempel på ålderism i vården.
Landstingens inställning till mammografi exempelvis innebär ofta en ”oacceptabel ålderism” och är dessutom ”dumt och kontraproduktivt”:
– Gör man mammografi hos kvinnor över 75 år upptäcker man tumörsjukdom i tidigare stadier, behöver mindre behandling och överlevnaden blir bättre jämfört med patienter vilkas tumörer upptäckts av patienten själv eller läkare, skriver Gösta Bucht.
Socialstyrelsen rekommenderar mammografi upp till 75 år men trots detta erbjuder inte landsting eller regioner rutinmässig mammografi till kvinnor över 75 år, enligt Gösta Bucht.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Prostatacancer
Varje år diagnosticeras omkring 9 000 fall.
Främst drabbas äldre män.
Prostatacancer utan spridning kan vara av antingen lågrisk-, mellanrisk– eller högrisktyp.
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska prostatacancer behandlas med antingen operation, strålbehandling eller i vissa fall hormonbehandling.
Lågrisktypen, som utgör en stor del av all prostatacancer, bör sällan behandlas med strålning eller operation hos män över 70 års ålder.
Ola Bratts studie omfattar alla män mellan 70 och 80 år som behandlats för icke-spridd prostatacancer av högrisktyp i Sverige mellan 2001 och 2012.
Studien publiceras i tidskriften European Urology.
