Äldre förlorar sina mänskliga rättigheter i äldreomsorgen. Därför måste regeringen ta fram åtgärder för att motverka den ålderismen som ligger bakom. Det skriver Institutet för mänskliga rättigheter i en unik rapport.
I Sverige är äldres mänskliga rättigheter något av en blind fläck. Eller kanske ska det uttryckas så här: Äldre omfattas naturligtvis lika mycket av mänskliga rättigheter som alla andra. Men ålderismen reser höga hinder och sätter ofta helt stopp.
Det blir extra tydligt om man studerar hur äldreomsorgen fungerar i praktiken. I synnerhet om man granskar vardagen för de som bor på särskilt boende.
Just detta har IMR, Institutet för mänskliga rättigheter gjort. I rapporten ”Hemma är någon annanstans” som publiceras lagom till den Internationella äldredagen 1 oktober, levereras en lista på hur svensk äldreomsorg missar att leva upp till åtaganden Sverige som land har gjort för att förverkliga FNs mänskliga rättigheter.
En nyckel
Några av slutsatserna i rapporten, den första i sitt slag:
• Ålderismen normaliserar brister i äldreomsorgen.
• Människorättsperspektivet är svagt inom äldreomsorgen.
• Kunskapen om mänskliga rättigheter och deras innebörd är låg.
• Möjligheterna till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade.
– Att tackla ålderismen och dess grundorsaker är en nyckel för att stärka äldreomsorgen, säger Fredrik Malmberg, som är direktör för IMR.
– Med rapporten vill vi bidra till att stärka äldre personers mänskliga rättigheter och främja ett människorättsbaserat arbetssätt inom äldreomsorgen. Det är dags för ett perspektivskifte som ställer äldre personer och deras mänskliga rättigheter i centrum.
Osynlig identitet
Rapporten visar att förutfattade meningar om äldre personer leder till att beskrivningen av deras behov ofta stannar vid mathållning, att vara hel och ren och att ha det städat och tryggt omkring sig.
– Däremot osynliggörs ofta andra behov som delaktighet och fysisk träning. Ålderism påverkar också synen på äldre personers utvecklingspotential, vilket ger begränsade möjligheter till rehabilitering, säger Fredrik Malmberg.
– Äldre personers identitet och personliga bakgrund tillmäts inte heller tillräcklig betydelse för att individanpassa omsorgsinsatserna.
Uppenbart behov
Rapporten visar hur viktigt det är att de mänskliga rättigheterna blir synliga för ”skyldighetsbärare”, till exempel politiker och vårdpersonal, men också för ”rättighetsbärare”, det vill säga äldre själva.
– Det finns ett uppenbart behov av att konkretisera vad principerna innebär i verksamheten.
Så har man gjort rapporten
IMR, Institutet för mänskliga rättigheter har besökt särskilda boenden runtom i landet för att undersöka hur äldre personers mänskliga rättigheter skyddas och respekteras på särskilda boenden.
Institutet har intervjuat omkring 50 personer: äldre personer, chefer och omsorgspersonal på åtta särskilda boenden för äldre i två kommuner i norr, två i Mellansverige och två i söder.
Rapporten är IMRs första tematiska fördjupning. I förarbetena har bland andra SPF Seniorerna deltagit med förbundsordförande Eva Eriksson och expertis från förbundskansliet.
Institutet rekommenderar regeringen att vidta en rad åtgärder. Några exempel:
• Ge alla berörda myndigheter i uppdrag att stärka efterlevnaden av rätten till delaktighet och inkludering genom samverkan som tar in erfarenheter och kunskaper från rättighetsbärarna.
• Ta bort den diskriminerande 66-årsgränsen för personlig assistans i LSS.
• Vidta åtgärder så att exempelvis socialtjänstlagen stämmer överens med Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
• Ta en aktiv roll i framtagandet av en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter.
Det är IMR
- Lagen om Institutet för mänskliga rättigheter trädde i kraft den 1 oktober 2022.
- Uppdraget är att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige.
- I budgeten för 2024 var regeringen tydlig: IMR ”har en central roll för att uppfylla målet om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter”.