Han är en av våra absolut största artister med en lång karriär som sångare och musikalartist bakom sig. Och i höst får vi se en Tommy Körberg vi aldrig tidigare sett – som transvestit i pjäsen Lola.
Det är ännu en av de där riktigt varma dagarna den här den varmaste av somrar. Tommy är med sin familj på lantstället i Trosa, här har de varit hela sommaren. Dottern Elvira har en kompis på besök, de två har slagit läger nere vid vattnet. Tommy och hustrun Anne-Charlotte sitter uppe på den rymliga altanen, där man har utsikt ner över vattnet och ut över Trosa skärgård.
– Här är så skönt att vara. Jag åker hit ibland när jag behöver vara ifred, även under resten av året. Det händer att jag bara sätter mig i en taxi och åker hit, säger Tommy.
Lolas sista show
Än är det några skälvande dagar kvar av ledigheten. Sedan drar det igång med en veckas inspelning av nya avsnitt till komediserien Finaste familjen på TV4 – där Tommy spelar en ”toffel”, som han själv uttrycker det – och sedan drar repetitionerna av hans stora höstprojekt igång, Lola. Tommy spelar transvestiten Lola, som ska ha sin sista show eftersom hon fått sparken för att hon blivit för gammal.
– Framför allt är det en pjäs om utanförskap, att vara annorlunda, säger Tommy. Vi är ju så rädda för allt som är annorlunda.
Ville skriva om texten
När regissören Sunil Munshi plockade fram manuset till Lola var det Tommy han hade i åtanke för rollen. Och Tommy nappade direkt på idén, men ville skriva om en del i texten.
– Det sitter jag fortfarande och håller på med, skriver om och finlirar lite. Det måste kännas rätt eftersom det är jag som ska gestalta Lola. Sunil hade en lite annan uppfattning om vem hon var. Jag har tonat ner det lite.
Jag oroar mig inte för åldern, eller i så fall gör jag det i sömnen.
Nytt och annorlunda
Att spela transvestit ligger ganska långt ifrån allt Tommy gjort tidigare i sin över femtio år långa karriär. Och det var det han gillade, att det var något nytt och något så helt annorlunda.
Men att han skulle identifiera sig med Lola, i det här med att åldras i en tuff bransch, viftar han bort.
– Nej, nej, det gör jag inte. Jag oroar mig inte för åldern, eller i så fall gör jag det i sömnen. Jag springer en del i sömnen, sägs det…
Anne-Charlotte nickar bekräftande. Det är hon som vaknar av att han gör det ibland.
Vaknar i ottan
– Och så vaknar jag som alla andra pensionärer vid fem-tiden, fortsätter Tommy. Då går jag ut här och tittar lite, kollar att båten ligger kvar, ibland sitter det en häger därnere och luftar vingarna. Men jag står inte för länge, för då kanske jag vaknar till ordentligt. Jag går in och lägger mig och somnar om sen istället.
Men annars tycker Tommy att ”åldern är ett högt pris för mognad”. Just som allt börjar falla på plats i skallen faller kroppen isär.
Kan inte skylla på barndomen
Han har hunnit tänka mycket, gått i terapi både för att försöka förstå hur det påverkat honom att växa upp utan sin pappa, och senare också i alkoholterapi. Han vet allt om vad alkoholen gör med kroppen och varför vissa, som han, har lättare för att trilla dit än andra.
– Fast det där med terapin gjorde mest att jag kom på att man inte kan skylla på barndomen. Jag låter bli att minnas så mycket istället. Jag har inte tid för det.
Vi män som upplevt det här med avstånd till fäderna, vi dras till varandra.
Bara nåt man vet
Men något är det ändå med det här med män som växer upp utan fäder, tillstår han. Han har flera i bekantskapskretsen som inte heller haft sina pappor.
– Vi män som upplevt det här med avstånd till fäderna, vi dras till varandra. Claes Malmberg till exempel. Men vi snackar inte om det när vi ses, det är bara att man vet.
Blev adopterad
Tommy hade några turbulenta år i början av sitt liv. Mamma Märta var bara 18 när hon fick honom, och han lämnades till ett fosterhem. Efter ett par år fick han istället vara hos mormor och morfar då det verkade som att han for illa i fosterhemmet. När mamma sedan träffade en ny man hämtade hon hem Tommy. Han fick två halvsyskon och en styvpappa som mamma träffade på Nalen, där hon sjöng. Han var gitarrist. Och alkoholist. Så småningom gifte mamman om sig igen, med Ingvar Körberg som adopterade alla hennes tre barn.
– Och det var ju nobelt av honom, säger Tommy. Men annars har han inte direkt någon kontakt med sin adoptivpappa heller längre.
Skaffade en cd-spelare
Sin biologiska pappa träffade Tommy första gången när han var 39, och lite senare ville sonen Erlend veta vem farfar var.
– Så jag tog reda på var han fanns och åkte dit, mest för Erlends skull. Pappa satt i en lägenhet i Norrtälje, rökte och fimpade i en hink. Han hade några som kom och hjälpte honom, hemtjänst var det väl. Jag skaffade en cd-spelare åt honom så att han kunde lyssna på musik och försökte ordna det lite för honom.
Tommy Körberg
Ålder: »Gammel nok!« eller »Old enough for jazz!« eller… 70.
Familj: Frun Anne-Charlotte och deras gemensamma dotter Elvira, 9. Sönerna Anton, 40, och Erlend, 22, sedan tidigare äktenskap. Anne-Charlotte har också dottern Linn, 18, sedan tidigare. Katten Maxi och taxen Hugo.
Bor: Lägenhet i Stockholm och sommarställe utanför Trosa.
Lyssnar på: Lizz Wright, Curtis Stigers, Kurt Elling (amerikanska jazzsångare), Rebekka Bakken (norsk jazzsångerska), Emilie-Claire Barlow (kanadensisk sångerska). Jag går alltid omkring med lurar!
Läser just nu: Jag läser om Järn-Hans: en bok om män av Robert Bly. I vanliga fall brukar jag läsa en del deckare på sommaren, men nu sitter jag mest med manuset till Lola.
Drömmer om: Att åka till Budapest och Prag, jag har inte varit där. Men nu bygger de ju om bron i Prag …
Aktuell med: Den 22 september har Lola premiär på Cirkus i Stockholm. En musikalisk monolog där Tommy spelar en transvestit som fått sparken som showartist för att hon blivit för gammal. Håller också på att spela in säsong 3 av komediserien Finaste familjen, som går på TV4.
Betalt i tablettaskar
Att det var sjunga han ville göra visste Tommy tidigt i livet. Redan som femåring uppträdde han i Ronneby, där de bodde då, och fick två tablettaskar i gage. Senare blev det kör och så småningom popband.
– Jag hörde musik jämt. Satt och trummade på bänken i klassrummet tills jag blev utkörd, det blev jag titt som tätt. Jag lyssnade på radio förstås och köpte plattor, men det var ju dyrt. Little Richard var nog första singeln jag köpte, och så lyssnade jag på Fats Domino. Elvis Presley förstod jag mig aldrig på. Han härmade ju bara andra tyckte jag.
Hoppade av skolan
När engelska popen kom ryckte det i hela kroppen på Tommy, det enda han ville var att ”få lira”. Han hoppade av skolan i andra ring och bestämde sig för att satsa på musiken. 1966 hade han och hans band Maniacs vunnit en popbandstävling och fått skivkontrakt.
– Jag flyttade hemifrån, hyrde i andrahand på Bergsgatan på Kungsholmen. Mamma tyckte det var bra att jag skulle göra det jag ville, men gubben Körberg var väl inte så nöjd med att jag hoppade av skolan.
Magiska stunder
Men inte har han behövt ångra att han hoppade av. Även om det händer att han tänker att varför blev han inte bagare, så kunde han baka bröd på morgonen och sen ligga och läsa böcker resten av dagen? Men sen kommer de där stunderna på scen när allt känns magiskt.
Och många sådana stunder har det blivit, efter popbandstiden blev det solo- och musikalkarriär. Två gånger har han vunnit Melodifestivalen, 1969 med låten Judy min vän och 1988 med Stad i ljus. Som musikalartist har han varit med i Animalen, Les Misérables och inte minst Chess, Björns och Bennys succémusikal som först gick några år i London (1986-89) och sedan i Stockholm (2002-04). Och mycket, mycket mer förstås, Tommys cv är långt som en roman.
Tänker framåt
Men han sitter inte och blickar tillbaka, det är framåt han vill. Tänka framåt, göra nytt, uppleva mer. Inte minnas och älta. Flera av hans vänner finns inte längre här, som Gösta Ekman och Lena Nyman som han brukade umgås med och som han lärde sig mycket av.
– Gösta sa alltid att man skulle ”leva med döden i byxfickan”. Och det är ju sant, vi har inget som helst kontrakt med livet, inte ens för en timme. Man kan inte ta något för givet.
Två röster om Tommy Körberg
Anton Körberg, 40, musiker, programledare och son:
– Det skulle vara så roligt att få åka tillbaka till 1976 då farsan i princip var en ren och skär rockstjärna bara för att säga ”Pappa. Bara så du vet så kommer du att uppträda i kvinnokläder inte bara en, utan två gånger på mindre än ett år i framtiden”. Han gjorde ju nämligen ett nummer med Peter Dalle i en show där de båda var utklädda till cheerleaders. Och nu ska han spela Lola på Cirkus i Stockholm. Men som farsan själv säger. Man måste ju testa saker här i livet.
Sunil Munshi, 46, regissör av Lola:
– Att jobba med Tommy är fascinerande. Han är så oerhört begåvad, kunnig och ödmjuk. Dessutom är han modig. Det krävs mycket ”guts” för en 70-årig världsartist, med en rätt macho attityd, att plötsligt klä upp sig till dragqueen i föreställningen Lola. Det gör han med den äran. Och vilka snygga ben sen…!
Hypokondriker
Det man kan göra är att försöka ta hand om sig så gott det går, och det gör Tommy numera. Han tränar, fast nu på sommaren har han och Anne-Charlotte frusit sina träningskort.
– Min PT hörde av sig och undrade om jag glömt honom…
Han äter bra, men är inte extremt noga med vad han stoppar i sig. Alla år ute på turné har lärt honom att äta vad som finns helt enkelt. Men vitaminer stoppar han i sig, ganska mycket.
– Det är för att jag är hypokondriker. Och så har jag faktiskt nedsatt immunförsvar, det är ärftligt. Min syster dog av en variant av det. Jag tog sprutor förut, men nu har jag bytt ut det mot vitaminer. Jag stoppar i mig diverse piller. Jag och Lasse Hallström brukar skicka bilder till varandra och visa vad vi tar. Det här tog jag i dag, vad tog du?
Humorn alltid där
Tommy skrattar, humorn finns alltid där. Och det mesta som tidigare spårat ur har han lärt sig bemästra nu.
– Sturm und Drang-perioden är över. Men det kan rycka i alkoholsuget understundom. Då får jag tänka mig för …
Elvira och kompisen kommer upp från badet inlindade i frottéhanddukar. De är hungriga. Det ska bli mat och Tommy ska ta elscootern och åka och köpa glass. Sen ska han sitta på altanen och läsa manus igen. En dryg vecka kvar av härligheten här på landet.
– Och vi har väl inga gäster som kommer heller, väl? frågar Tommy och ser lite orolig ut.
Anne-Charlotte skakar på huvudet och Tommy drar en suck av lättnad.
Än har han några dagar på sig att ladda batterierna inför hösten.
Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Louise Billgert
