Janne Schaffer: ”Musiken har hjälpt mig gå vidare”

När han var tolv byggde han en egen gitarr i träslöjden. Sedan dess har musiken varit hans liv och hans tröst vid stora motgångar. Möt Janne Schaffer, som kompat stora världsstjärnor och nu upplever höjdpunkten på sin egen solokarriär.

På avstånd ser han ut som en pojke där han kommer släntrande med sitt långa hår, klädd i jeans och sneakers. Är Janne Schaffer verkligen 67 år? När han kommer närmare syns det förstås att han är en man i sina bästa år. Han ser ut att ta vara på sig.
Vi ska äta lunch på restaurang Sjöpaviljongen i Bromma, inte långt från villan där Janne Schaffer bor. Vid ingången hälsar han glatt på krögaren Nils Emil. De känner varandra genom pappa Tage Schaffer som var kroginspektör.
Nils Emil försäkrar att han hade ett bra samarbete med Tage Schaffer på den tiden det begav sig. Men i biografin Mitt liv som Schaffer framgår det att pappan var en sträng och auktoritär person hemma i förorts-idyllen Blackeberg.

Musikaliskt hem

Jan Erik Tage Schaffer och hans fyra år yngre bror Bo växte upp i ett musikaliskt hem. Pappa Tage hanterade fiol och mamma Berit var pianopedagog. Det spelades bara klassisk musik i hemmet och därför blev upplevelsen så mycket större när Janne Schaffer tolv år gammal hörde Heartbreak hotel med Elvis Presley spelas i radion.
”Mitt dammgrå, intetsägande, lugnt framlunkande liv skulle aldrig bli sig likt igen”, beskriver Janne Schaffer det i boken.
Han propsade på att få bygga en gitarr i träslöjden trots slöjdlärarens invändningar. Efter ett års filande och slipande var den klar.

Debuterade i Teddyboys

Där börjar Janne Schaffers egen Music story – så heter showen som han avslutade på Maximteatern i Stockholm under hösten, efter en längre turné ute i landet. Då stod han i förgrunden på scenen med åtta artister som är ganska okända för allmänheten.
– Nu är det min music story som gäller, säger Janne Schaffer över lunchbordet på Sjöpaviljongen.
Och vilken saga han har att berätta! Med den hembyggda akustiska gitarren debuterade han tillsammans med två andra bandmedlemmar i Teddyboys på Ängbykyrkans julbasar 1958. Och fortsättning följde. Han spelade i olika band, Ted and the Caracas och Sleepstones med flera, tills han i början av 1970-talet kallades in som studiomusiker bakom bland andra Björn Skifs, Ted Gärdestad och Abba. Han var också med och spelade in musiken till film-fiaskot Vill så gärna tro med Johnny Nash och Christina Schollin.
– Filmteamet och musikerna delade en stor villa i Nockeby där vi levde som i ett kollektiv. Den sist anlände musikern fick bo i pannrummet. Det var Bob Marley, helt okänd då. Jag kan skryta med att jag fick privatlektioner i reggae av honom, säger Janne Schaffer och fortsätter:
– Första gången jag träffade Ted Gärdestad var i Polarstudion tillsammans med Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Ted var en fräknig vänsterhänt pojke på 15 år. Men när han och hans bror Kenneth spelade sina egenkomponerade låtar gick musiken rakt in i mitt hjärta.
Efter det blir Janne Schaffer något av en mentor för Ted Gärdestad. De blir också nära vänner.

Medverkade på flera av Abbas låtar

På Ted Gärdestads första platta Undringar körar sångerskorna Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad, flickvänner till Benny och Björn som producerade plattan. Snart därefter bildades bandet Abba och Janne Schaffer var med från starten när deras första låt People need love spelades in för 40 år sedan. Det blev fler inspelningar, Janne Schaffer medverkade på drygt hälften av Abbas dryga etthundra låtar.
– Abba är fortfarande stora utomlands. Deras låtar är nutidens evergreens. Jag spelar i ett coverband som reser runt i världen och spelar Abba-låtar. I vår blir det München, Zürich och Amsterdam bland annat. Jag är otroligt stolt att få vara med, säger Janne Schaffer.
Förklaringen till att Abbas och Ted Gärdestads musik har överlevt tidens tand är noggrannhet och känsla, menar Janne Schaffer.
– Noggrannhet lönar sig i längden. De visade en otrolig uthållighet och envishet i studion, säger han och beställer in en kräftsoppa.

Egna soloplattor

Men Janne Schaffer är inte bara en studiomusiker och gitarrist bakom stora världsstjärnor som Abba, Stan Getz, Tina Turner och Phil Collins. Han har gett ut egna soloplattor – den första kom 1973, sålde guld och tävlade med Abba och Ted Gärdestad om topplatserna på försäljningslistorna. På den första soloplattan medverkar musikern Björn J:son Lindh. De bildade senare bandet Hörselmat och har fortsatt att spela tillsammans.
Varför sjunger du inte?
– Jag tycker inte att man behöver sjunga när så många andra gör det bättre. Jag koncentrerar mig hellre på att skriva låtar. Det har blivit 400–500 stycken, svarar han.
Några av hans mest kända egenkomponerade låtar är Halkans affär, Norrland, Claire, Vid Sonforsens källa, Banankontakt, Zvampen, Min piraya Maya och Olyckans sång. Många har också hört hans tolkningar av Björn J:son Lindhs Brusa högre lilla å, Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet och Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne, för att nämna några.
Under årens lopp har Janne Schaffer gjort 14 soloskivor samt sex samlingsskivor i eget namn. Han har också gjort fem skivor med Electric Banana Band där Lasse Åberg och Klasse Möllberg ingår.
– Lasse Åberg och jag har känt varandra sedan 1963. Vi jobbar mycket tillsammans. Jag skriver musiken och han texterna. Och så har vi flera saker gemensamt: vi har aldrig rökt, aldrig satt en fot på ett gym och ingen av oss har körkort.
– Men trots att jag inte har körkort så har jag faktiskt vunnit en biltävling en gång, med en Landrover i lera på en sluten bana!

Den sist anlände musikern fick bo i pannrummet. Det var Bob Marley

En tid innan vi ses har Lasse Åberg sökt sina släktrötter i SVT-programmet Vem tror du att du är. Janne Schaffer har förstås sett programmet. Han är själv intresserad av släktforskning.

– Min mamma, född Fåhraeus, kommer från en lågadlig släkt vars linje går tillbaka till Gustav Vasa. Som en anekdot kan nämnas att kungamördaren Anckarströms dotter gifte in sig i mammas släkt.
I släkten finns skeppsbyggare, miniatyrmålare, plantageägare, civilministrar och så konstmecenaten Klas Fåhraeus som byggde Högberga gård på Lidingö.
– Idag är Högberga gård ett konferenscenter och jag brukar åka dit ibland. Jag kunde ha tagit mammas namn men jag är nöjd med namnet Schaffer som kommer från tyskans schaffen och betyder ungefär ”klara sig själv”.
I mångt och mycket har Janne Schaffer klarat sig själv. Han bodde med mamman till sonen Fredrik, 39 år, men sedan lång tid lever han ensam i villan i Bromma.
– Femdagarsveckan försvann när jag slutade plugget. Jag arbetar oregelbundna tider och reser så mycket att det är svårt att ha ett familjeliv. Jag har folk som hjälper mig med trädgården för det hinner jag inte med, säger Janne Schaffer.
Han verkar vara en riktig arbetsmyra. Sköter konserterna själv, gör egna tv-produktioner, har ett skivbolag och sitter i styrelsen för Sami – Svenska artisters och musikers intresseorganisation.
– Ja, jag är lite av en ordningsman som vill göra rätt för sig. För mig är det viktigt att inte leva över mina tillgångar. Jag har till exempel aldrig tagit lån på villan.
– Jag försöker bygga upp ett kapital så att jag klarar mig längre fram. Men jag njuter av att gå ut och äta gott. Det kostar jag på mig. Och det ska vara bra mat, gärna ekologisk. Hamburgare, pizza, friterad mat och godis är tabu.
Du ser ut att vara i fin form. Har du inga ålderskrämpor?
– Jo, jag känner mig lite stel i en axel, skrattar Janne Schaffer.
– Men att stå på scenen med Electric Banana Band är som att vara på ett workoutpass. Jag är ingen motionsfreak men håller mig i form.
Är det sant att du spelar golf?
– Ja, men jag är ingen storspelare, går på handicap 36. Jag är medlem i Björklidens GK som har en 9-hålsbana här i Bromma och brukar gå ut med Richard Arvidsson, som är jurist och läser alla mina avtal.
– Minst en gång om året åker jag skidor – utför. Gärna i Bad Gastein i Österrike, det är ett bra ställe. Där kommer jag att spela och åka skidor i vår.

Engagerad av natur och miljö

Janne Schaffers engagemang för natur och miljö väcktes av Rachel Carsons bok Tyst vår (1962). Han tog också intryck av Björn Gillbergs skjorttvätt i gräddersättningsmedlet Prädd på 70-talet.
– Jag är ambassadör för ekologiska lantbrukare och medverkar i ljudboken Osynliga mirakel som handlar om fotosyntesen och livets uppkomst.
Han har alltid varit samhällsengagerad. Befann sig på Kårhuset i Stockholm när det ockuperades 1968. Läste bland annat statskunskap och sociologi på universitetet samtidigt som han var ute och turnerade. Någon fil kand-examen blev det aldrig, han var för splittrad.
Janne Schaffer går gärna på bio, senast såg han Lycka till och ta hand om varandra av Jens Sjögren.
– Det är en fantastisk film om möten mellan generationer. Den handlar om en 70-årig man som har cancer och möter en 15-årig flicka. Den har ett befriande långsamt tempo, ungefär som en Roy Andersson-film.

Blyg och tillbakadragen

I Mitt liv som Schaffer beskriver du dig som väldigt blyg och tillbakadragen som barn. När man ser dig på scen är det svårt att tro det!
– Jag har utvecklats genom att berätta min historia för Petter Karlsson som skrivit boken. Men det började med att jag lyssnade på Jerry Williams som talar så obehindrat mellan sina låtar. Blygheten började försvinna när jag försökte göra likadant.
Janne Schaffer berättar i boken att hans bror Bo var lika tystlåten, blyg och försiktig som han var. Någon närhet fanns inte mellan föräldrar och barn. Men medan Janne Schaffer bröt sig loss från hemmet genom musiken stannade Bo upp.
– Min bror blev mer och mer deprimerad med åren och missbrukade alkohol.
Janne Schaffer försökte hjälpa sin bror men missbruket och depressionen fortsatte och 1983 tog han till slut livet av sig.
Hur har din brors död påverkat dig?
– Det var en overklig händelse, svår att tala om än idag, säger Janne Schaffer och lägger soppskeden ifrån sig.
– Men med musikens hjälp har jag funnit tröst och trygghet och kunnat gå vidare, tillägger han.
Han har också upplevt hur Ted Gärdestad försvann in i en psykos och tog livet av sig 41 år gammal 1997.
– Självmord är något man inte talar om trots att en miljon människor tar livet av sig varje år, världen över.

Kan känna någon sorts andlighet

Du spelar ofta i kyrkor, särskilt till jul. I nio år har du och Björn J:son Lindh haft julkonserter i Gustav Vasa kyrka. Är du religiös?
– Musiken är andlighet för mig. Den är mitt medel och själsliga otium, svarar Janne Schaffer.
– Jag har spelat på så många begravningar. På Cornelis Vreeswijks begravning spelade jag Härifrån till evigheten med Björn J:son Lindh. Och när jag spelar Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet kan jag känna någon sorts andlighet.
– Men i år kan julkonserterna bli mina sista. Jag sköter allting själv genom mitt bolag – affischering, annonsering och biljettförsäljning. Det blir för tungt i längden.
– Men sluta med musiken gör jag aldrig. Jag kommer att spela så länge jag lever!
Gunilla Lindahl
gunilla.lindahl@veteranen.se

 

TVÅ RÖSTER OM JANNE
»Vi sågs första gången 1963 när vi båda medverkade i det mediokra tv-programmet Gitarren. Men det dröjde innan vi lärde känna varandra. 1976 bad jag honom skriva vinjett-musiken till barnprogrammet Trazan Apansson och så småningom bildade vi Electric Banana Band. Janne fick bli zebra. Vi sportar också en del ihop. Golf och skidor. Så några soffpotatisar är vi inte.
Janne är en oerhört duktig gitarrist, en bra entreprenör och vänfast. Han är en patologisk mobil-telefonanvändare och bra på att hålla kontakten. Vi hörs minst varannan dag.«

Lars Åberg, konstnär

»Jag är en gammal god vän till Kenneth och Ted Gärdestad. Jan och jag träffades av en slump 1997 i samband med att Ted hade gått bort. Vårt möte ledde till att vi bildade en minnesfond till Ted Gärdestads minne. Fonden främjar sitt ändamål genom att varje år dela ut stipendier till unga oetablerade låtskrivare och sångare. Den som under årens lopp dragit det allra tyngsta lasset i detta arbete har varit Jan.
Få har insett hur starkt hans engagemang är för den unga generationen musiker. Han värnar oerhört mycket om de kommunala musikskolornas ställning.
Vi har blivit mycket goda vänner trots att vi är så olika. Janne är en utpräglad humanist med stora kulturella intressen. Han är en otroligt fin, generös och ödmjuk person!«

Richard Arvidsson,
professor i rättsvetenskap
på Handelshögskolan i Stockholm

Kommentera