Bertil Vallien, Sveriges kanske mest kände glaskonstnär, är aktuell med en stor utställning på Spritmuseum i Stockholm. Den här gången med svart glas, efter ett misstag vid en smältning.
De flesta förknippar honom nog med de stora glasbåtarna i gnistrande färger med ingjutna ansikten och figurer. Men i utställningen Under ytan på Spritmuseum i Stockholm är det svart glas och mörkare motiv som gäller. Förlista fartyg, vrak och ödelagda landskap står utställda på varsin piedestal i ett mörkt rum med varsin ljuskälla ovanför sig. Att kliva in i rummet känns som att hamna under vattenytan, vilket också är tanken.
Egen tolkning
Bertil Vallien går runt i mörkret och hör andra besökare lågmält samtala om de olika föremålen. ”Där undrar man om det är en spricka eller om han tänkt sig det som ett landskap”, säger en dam till sin väninna. Bertil ler finurligt, han vill inte ge några svar eftersom det inte finns några. Betraktaren får göra sin egen tolkning.
– Det här svarta glaset fascinerar mig verkligen, det har gått att göra helt andra saker med det än med traditionellt genomskinligt, blänkande glas.
Började med ett misstag
Som många lyckade saker härrör det svarta ogenomträngliga glaset ur ett misstag. Bertil ville få fram ett lite mörkare blått glas, och ville därför att de skulle ha i lite extra kobolt vid smältningen.
– Min assistent skyller på min handstil, istället för två gram extra blev det tvåtusen gram! Det såg ut som asfalt när det var färdigt, och först tänkte jag att det var helt kört. Sen började jag jobba med det och tyckte att det var fantastiskt, det fick in mig på helt andra idéer än tidigare. Båtar har ju blivit min grej, men jag har inte gjort svarta, sjunkna båtar förut.
Det bygger på en historia jag hört om en ung flicka i Småland som i slutet av 1800-talet påstås ha sovit i trettio år.
Stark bild av kriget
Många av föremålen han gjort med det svarta glaset är baserade på starka livsupplevelser eller historier han hört. Som just en av de sjunkna båtarna.
– Det är en bild jag burit med mig från en tågresa vi gjorde till Narvik när jag var tolv år. Tåget går utmed en fjord, ibland kunde man se rätt ner i stilla, turkost vatten. På ett ställe låg det en tysk sänkt jagare på botten, det var en så stark bild av kriget, och av seger.
Ett annat av verken heter Resting head, och är en oval, mörk glaskropp med ett ansikte ingjutet en bit in under ytan.
– Det bygger på en historia jag hört om en ung flicka i Småland som i slutet av 1800-talet påstås ha sovit i trettio år.
Intressant kommentar
I USA, där Bertil påbörjade sin karriär en gång i tiden efter att ha fått ett stipendium, har han många trogna beundrare och också köpare. Storheter som Bill Gates och Elton John har köpt föremål av honom. Men det svarta glaset har inte tidigare visats upp.
– Men så kom Mia Sundberg, som är curator för den här utställningen, till min ateljé för att välja ut verk, och hon gick direkt fram till de här svarta som stod utspridda lite här och var, i det närmaste bortglömda. När vi samlade ihop dem insåg vi båda att de utgjorde en intressant kommentar till vår samtid, säger Bertil.
Under ytan, Spritmuseum okt 2017- april 2018
