Det är många som går omkring och när en hemlig dröm inombords om att de skulle vilja skriva. Inte minst vittnade intresset för novelltävlingen här i Senioren om det, då det vällde in hundratals bidrag.
Det är faktiskt aldrig för sent att fatta pennan. Tvärtom, den som har levt länge har mycket stoff att ösa ur. De som börjar skriva vittnar så gott som alltid om att det är en spännande resa att ge sig in på.
– Man upptäcker sidor hos sig själv man inte visste fanns, säger Bengt Bjerstaf, som debuterade som författare vid 84 års ålder.
Siv Berglund, 72, debuterade i fjol med Pojken vid forsen:
”Jag hade väl egentligen inte någon dröm om att bli författare, men jag har alltid gillat språk och skrev mycket både i jobbet och privat. Något år innan jag gick i pension hörde jag talas om en kurs i kreativ svenska vid Luleå universitet, sökte och kom in. Jag gick i tre terminer och mot slutet började jag skriva på det som blev den här boken.
Jag skrev om sådant som låg mig nära om hjärtat. Historien bygger på några verkliga händelser i min släkt, men är ändå fiktion. När jag kände mig klar skickade jag in manuset till flera olika förlag, och till slut hittade jag ett som nappade.
Visst var det svårt först, med själva skrivprocessen, men också väldigt roligt. När jag kom igång blev jag överväldigad av känslan det gav!
Skrivandet har förändrat både mig och min tillvaro. Jag har fått mycket läsarreaktioner, vilket varit underbart, och nu håller jag på med en bok till. Ibland tänker jag att jag borde ha gjort det här tidigare, men jag är ändå så glad att jag gjorde det. Ålder har ingen betydelse, och jag tror att många äldre bär på så mycket stoff. De har mycket att berätta.”
Bengt Bjerstaf, 85, debuterade förra året med Lärarns pojk:
”Jag ville skriva en bok i mitt liv, jag läste mycket som liten och har alltid gillat böcker. Men så blev jag affärsman istället och åren gick. När jag väl bestämde mig för att skriva, började jag med att göra research. Jag åkte tillbaka till min barndoms trakter i Småland, jag läste mängder med tidningslägg för att se hur det var på 30-talet och jag började rota bland gamla minnen. Det dyker upp mycket när man gör det, och själva skrivandet tyckte jag var fantastiskt roligt. Jag höll nog på i fem år innan boken var klar, och jag beklagar att jag inte började tidigare. Man upptäcker sidor hos sig själv man inte visste fanns, och man inser att man varit med om kolossalt mycket.
Jag tog hjälp av en professionell lektör som läste mitt manus och kom med bra feedback. Sedan skickade jag in det till flera olika förlag, men fick inget napp. Jag ville ju väldigt gärna ge ut boken när jag nu äntligen hade skrivit den, så jag gav ut den på egen hand. Nu har många bibliotek tagit in den och många har läst den, så det är väldigt roligt. Jag vill bara säga till alla som tänker att det vore kul att skriva: gör det!”
Text: Ulrika Palmcrantz
Nedan kan du läsa tidigare intervjuer med författarna Linda Olsson och Karin Brunk Holmqvist som båda debuterade efter 50, och Märta Tikkanen som fortfarande skriver efter 80.
