Jonathan Safran Foers roman är varm, rolig och extremt sorglig.
Extremt högt och otroligt nära
Jonathan Safran Foer
Norstedts förlag
Bombningarna av Dresden under andra världskriget utrotar en ung mans familj, hans kärlek och hans förmåga att leva och skapa. Så småningom förlorar han även sin talförmåga. Han försöker sig på ett liv som gift i USA, men avstånden i äktenskapet är för stora, och när hans fru är höggravid klarar han inte av situationen längre utan flyr.
Nioårige Oscar är rädd för tunnelbanan, spelar tamburin konstant, bär vita kläder, beundrar Stephen Hawkin, undersöker saker i sitt laboratorium, uppfinner skjortor av fågelfrö så att fåglarna ska flyga iväg med en om man till exempel måste hoppa från en brinnande skyskrapa, och är befriande omedveten om sina egna begränsningar.
Hans farmor är hans bästa, och enda, kompis, men inte ens för henne kan han berätta om sin tunga hemlighet: Oscar var hemma när hans pappa talade in sina sista ord på telefonsvararen, ett meddelande som Oscar har gömt.
Farmodern bär i sin tur på egna sorger och hemligheter, minnen från kriget i Tyskland, en försvunnen make och ett liv som hon egentligen aldrig levt.
Oscars pappa får aldrig träffa sin far. Och Oscar hinner bara leva med sin pappa i åtta år, innan pappan dödas i terrorattacken mot World Trade Center i New York. Liksom sina farföräldrar får Oscar sitt liv slaget i spillror av en krigshandling. Men där deras liv aldrig återhämtar sig kämpar den märklige pojken Oscar, med sina nojor, sin fantastiska logik och hejdlösa fantasi, för att komma vidare, även om han kanske inte förstår det själv.
En mystisk nyckel som ligger i ett kuvert i en vas i pappans rum blir Oscars verktyg. Han ger sig ut för att hitta låset till nyckeln, även om han räknar ut att det är ett omöjligt uppdrag, ett exempel på Oscars barnsliga men vetenskapliga tänkesätt som får läsaren att om och om igen dra på munnen, och ibland skratta högt.
Med internet som hjälp slår Oscar fast att det i genomsnitt finns 18 lås per invånare i New York. Och eftersom befolkningen ständigt ökar, måste också antalet lås öka.
Oscar kan öppna ett lås på tre sekunder, men det uppstår ett nytt lås var 2,7:e sekund… Han kommer alltså aldrig att hinna testa alla lås i hela New York.
Skratt, ömhet, glädje, längtan och sorg. Liksom Oscars känslodagbok ryms många känslor i Extremt högt och otroligt nära. Ta nästa sommarregn som förevändning, sätt på en kanna te, kryp upp i soffan tillsammans med Oscar och hans farföräldrar och känn.
Text: Frida Johansson
