Helena von Zweigbergk är Seniorens nya filmskribent om nära, täta porträtt som dominerar början av biohösten.
Biografitrenden fortsätter. Just nu kan man se spelfilmer om Billie Holiday, Aretha Franklin, Tove Jansson och inte minst den unge Zlatan.
En annan tendens är närgångna skildringar av sjukdomar och tillstånd. Till exempel om alkoholens såväl frigörande som förödande effekter i den danska En runda till med Mads Mikkelsen. Bland sjukdomar har demens fått en framträdande plats. Skräckthrillern Relic som hade premiär tidigare i våras, handlar om en åldrande mamma vars begynnande demens drar in hela familjen i en fasans tillvaro.
Supernova med Colin Firth och Stanley Tucci i huvudrollerna, premiär 3 september, är mer till formen en varm och vemodig historia om två vänner där den ena börjar tappa greppet om minnet och tillvaron.
Rekommenderas 1:
Höstens mest originella premiär är The Father, skriven och regisserad av en fransk dramatiker vid namn Florian Zeller. För manuset fick han en Oscar, liksom Anthony Hopkins i huvudrollen. Filmen är en insiktsfull och drabbande berättelse om en åttioårig man vars tillvaro blir alltmer mystisk i den tilltagande demensens irrgångar. Vad är på riktigt och vad är fantasier?
Det är en oerhört skickligt berättad historia där också publiken tappar greppet. Anthony Hopkins får visa hela spektrat av sin fantastiska skådespelarkonst. Han är elak, rörande, arrogant, ynklig, allt lika övertygande gestaltat. Hans dotter, som både är trött på honom, hans nycker och elakheter, samtidigt som hon ömmar för honom, spelas av den fantastiska Olivia Colman.
Hon känns igen från tv-serier som Broadchurch och The Crown, och inte minst det suggestiva dramat The Favourite – där hon spelade den engelska drottningen Anna Stuart.
Rekommenderas 2:
Tigrar är en riktigt bra film, skriven och regisserad av Ronnie Sandahl. Den bygger löst på Martin Bengtssons självbiografiska roman, I skuggan av San Siro, där han berättar om hur han som sjuttonåring blev handplockad att spela i det italienska fotbollslaget Inter. Väl där möter han en tillvaro med stenhård konkurrens, mobbing bland spelarna och arrogans hos ledningen. Sakta men säkert bryts han ner och barndomsdrömmen att bli fotbollsproffs förvandlas till en mardröm. Det här är så mycket mer än en film om sport och fotboll. Snarare handlar den om pressen på pojkar att alltid segra, alltid vara starka. Erik Enge är fantastisk i huvudrollen.
Rekommenderas 3:
Lena är en av höstens mest glänsande filmpärlor. Det är en dokumentär som handlar om en av de mest begåvade och egensinniga skådespelare som Sverige har haft, Lena Nyman. Isabel Andersson heter regissören som verkligen har grävt djupt bland arkivmaterial och läst Lenas dagböcker. Det är oavbrutet intressant att få vara så nära Lena Nyman, i hennes arbete, men även i de mer trassliga, privata delarna. Hon var en pappas flicka som brann för politik och konstens möjligheter att driva de stora frågorna. Man kan också se filmen som en berättelse om Sverige, som verkligen inte ser ut nu, som det gjorde då.
Helena von Zweigbergk
