För hundra år sedan dog Alfred Dalin. Han var en av dem som gav Selma Lagerlöf i uppdrag att skriva en ny läsebok för folkskolan. Resultatet blev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
Eva Eriksson är inte bara ordförande för SPF Seniorerna, utan också för Selma Lagerlöf-sällskapet. Nu i november ska de tillsammans med Alfred Dalin-sällskapet lyfta upp Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som skrevs som läsebok för folkskolan. Det gör de genom ett nyskrivet spel där man får återuppleva hur Selma Lagerlöf blir tillfrågad om hon vill ta på sig uppdraget att skriva en läsebok för Sveriges folkskoleelever.
Hon hade en idé om att hon ville beskriva hela vårt land.
Nils Holgersson
Sveriges Allmänna Folkskolelärarförening hade tillsatt en kommitté med Alfred Dalin i spetsen. Tillsammans med den liberale skolpolitikern Fridtjuv Berg gav han Selma Lagerlöf uppdraget.
– Hon svarade ja utan att tveka. Efter det gav hon sig ut på en resa genom Sverige eftersom hon hade en idé om att hon ville beskriva hela vårt land, säger Eva Eriksson.
Alfred Dalin hade egentligen tänkt sig en ganska konventionell antologi med skildringar av Sverige från flera olika författare, men se det motsatte sig Selma. Hon hade helt andra planer och bad om att få eget ansvar över den nya läseboken.
– Det var faktiskt en unik insats hon gjorde där, säger Eva Eriksson. Så många generationer av skolbarn som har läst Nils Holgersson och fått lära känna Sverige genom den. Dessutom är den översatt till ett 60-tal språk.
Den blev ju lättare att ta till sig tack vare det modernare språket.
En ny syn på Sverige
Nils Holgersson var banbrytande på flera sätt. Det var en ny syn på Sverige som Selma presenterade i sin läsebok. Borta var den stränga fostran som brukade genomsyra böcker för skolbarn vid den här tiden. Dessutom var språket förnyat med enklare stavning och färre krångliga bisatser. Det blev också den första svenska bok som hade singularformer på alla verb i repliker – utom kungens.
– Den blev ju lättare att ta till sig tack vare det modernare språket, och så blir det så levande när hon beskriver de olika landskapen och hur människor arbetar där. Hon uttrycker en oro över skogar som huggs ned och hur det ska gå för djuren. Hon var väldigt samhällsengagerad och det genomsyrade allt hon skrev. Och så kärleken till Värmland, när Akka och Nils kommer dit ser de ”en älv som är blå som sammet och stränder som är gula som guld”. På slutet vädjar änderna om att det ska hållas kvar en plats för dem att komma tillbaka till.
Ett värnande om miljön som lika väl skulle kunna platsa idag.
