Boktips. Deckarförfattarna ger sig på novell-genren. Veteranens Anna Rask tipsar om novellsamlingar - och deckare.
Jens Lapidus
Mamma försökte
Wahlström & Widstrand, 2012, ca 170:-
Jens Lapidus steg snabbt på deckarhimlen när han debuterade med Snabba cash. Nu ger han sig på en ny genre – novellen. Formen passar Lapidus. Hans nedkokta, knivskarpa språk gör sig utmärkt i den korta berättelsen. Och dess viktigaste kännetecken, knorren på slutet, behärskar han till fullo. Persongalleriet känner vi delvis igen från serien Stockholm noir; Javier, Jorge, Ratko och Natalie. Och berättelserna kretsar kring liknande teman som i romanerna: brottet, straffet, makten och de snabba pengarna. Eller hämnden.
Varje novell har en huvudperson och berättelsen blir ofta väldigt närgången. Den moraliska aspekten ställs i centrum: Hur lever man som anhörig med någon som ständigt sitter inlåst? Hur mycket är ett brott värt – i pengar, i tid, i respekt?
Johan Theorin
På stort alvar
Wahlström & Widstrand, 2012, ca 175:-
Det här är författaren som satte Öland på deckarkartan. Hans debutroman Skumtimmen blev sträckläst i favorit-
fåtöljen. Precis som titeln antyder innehåller denna novell-samling berättelser från Öland. Det är en blandning av spökhistorier, kriminalgåtor med antihjälten Gerlof Davidsson från de tidigare böckerna, relationsdramer och skrönor. Boken är stämningsfullt illustrerad av öländska konstnärer.
I ett innehållsrikt förord berättar Johan Theorin om varför just Öland blivit platsen för hans litterära arbete och vem Gerlof egentligen var. Här blandas ren och skär skräck med omtanke och med-mänsklighet i det korta, kärnfulla novellformatet. Mera sånt!
Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Fjällgraven
Norstedt, 2012, ca 175:-
Detta är den tredje kriminalromanen av författarparet Hjorth & Rosenfeldt om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. De tidigare titlarna är läsvärda, men kanske lite styltiga i språket. Nu känns det som att konceptet har satt sig – karaktären Bergman och hans kollegor har vuxit i sina roller.
Huvudpersonen är en ganska udda karaktär i kriminalromaner. Sebastian är en trasig person med många skelett i garderoben, som bland annat tar sig uttryck i sexmissbruk och en närmast total oförmåga att umgås med eller samarbeta med andra människor.
Det är mycket spänning, inte särskilt mycket våld eller blod – men mycket psykologi. Ibland blir det väldigt nära en gammal hederlig pusseldeckare, där olika trådar flätas samman till en lösning.
Boktips Anna Rask
