Margò Fallai – Ett modelejon

Entreprenör.Exklusiva plagg har varit temat för hela Margò Fallai Sjöblads liv. Hon introducerade modern fransk design i Sverige och har samarbetat med Yves Saint Laurent och Gianni Versace i USA. Nu hjälper hon dottern med hennes butik i Stockholm.

Det var en tid på 1970-talet, när modet i som-liga kretsar lydde under stränga regler. Jeans, tröjor, träskor eller grova stövlar var gängse klädsel och Mah-Jongs unisexplagg i trikå och manchester klädde många. För oss som längtade efter läckra franska plagg fanns en oas: Margòs boutique i Stockholm och i Göteborg.
Dit gick vi, beundrade modemärken som Kenzo, Yves Saint Laurent, Sonia Rykiel, Cerruti, Gucci, Missoni och handlade när det var realisation. Favoriten var den ljuvliga, lätt töjbara Cacharelskjortan, randig i läckra färger.
Ibland skymtade vi ägaren, den blondlockiga Margò Fallai, när hon snabbt rörde sig i butiken.
Det var i Göteborg som pälshandlardottern Margò Sjöblad öppnade sin första modebutik. Vid äktenskapet med Peppe Fallai flyttade hon till Stockholm och i dåtidens skvallertidningar kunde vi läsa om det glamourösa paret med de söta barnen Maruschka och Anatole, festerna i den vita villan i Djursholm med Stockholms societet. Ett drömliv?
– Jag var i 35–37-årsåldern och levde ett alldagligt borgerligt familjeliv på Djursholm och det var urtrist där. Jag hade åtta affärer, 100 anställda och av dem var 99 kvinnor, massor med jobb, inköpsresor, administration att sköta och var upptagen med att hålla reda på personalen. I en kreativ bransch går det inte att vara mesig. Branschen är uppbyggd på personlig service.
– Peppe och jag körde var sin bil fram och tillbaka från jobbet och Djursholm. Vi hade varit gifta i sju år och Peppes och mitt liv hade blivit slentrian. Vi levde i skilda världar, och jag hade försakat allt som jag tyckte var roligt som litteratur, teater, konserter, konstutställningar och sport, medan Peppe mest umgicks med affärsbekanta.

Den självständiga Margò Fallai hade hamnat i den typiska kvinnofällan.
Familjen hade köpt ett hus i Marbella i Spanien, och ibland for bara Margò dit med barnen, men den här sommaren reste hon ensam. Hon började med windsurfing och stannade kvar länge. Hon ville inte hem till Stockholm. En dag kom Thomas Axell gående på stranden och Margò föll pladask för den tio år yngre juristen som hon tyckte såg ut som en ung gud – blond, brunbränd och muskulös. Dessutom intelligent och trevlig.
När Margò kom hem till Djursholm insåg hon att livet där bara bestod av problem. Så vad gör den ordentliga modern, makan och affärskvinnan?
Hon lämnade hemmet.
– Jag kommer ihåg exakt dag, fast jag har dåligt minne när det gäller årtal. Det var Peppes 40-årsdag.
Drabbades du av en passion?
Vi sitter i en hotellounge och samtalar, och Margò ser allvarligt på mig och nickar.
– Det kan man säga.
Margò Fallai Sjöblad är i boken Margò – Modedrottningen mycket öppenhjärtig om sitt liv i med- och motgångar och drastisk i kommentarer om bland annat svenskars brist på stil och uppenbara oförmåga att klä sig snyggt och kvinnors intrigerande.
I mötet med en journalist är hon vänligt reserverad – hon har tråkiga erfarenheter redan från 1970-talet, när hon betraktades som en lyxig jetset-kvinna. Föga visste de som klankade på henne vilket enormt arbete som låg bakom hennes succé som butiksägare och designer av egna märken.

Kände sig föräldralös
Margò Fallai Sjöblads omväxlande liv startade i en välbärgad pälshandlarfamilj i Göteborg, där den eleganta mamman var designer och pappan skötte det ekonomiska.
Hon kände sig föräldralös, eftersom föräldrarna ständigt arbetade och hon inte ens åt middag med dem. Barnflickor fanns men de byttes ofta ut.
Jag säger att jag blev berörd av det ensamma barnet i den stora lägenheten. Hur påverkade det henne känslomässigt?
– Jag lärde mig att klara mig själv, att bli självständig.
Eftersom Margò fick äta middagar ensam med uppvärmd mat, vägrade hon äta. När hon var tio år kom fröken Borgstedt till familjen som Margòs guvernant. Hon ingav trygghet, och såg att Margò var överkänslig.
Fröken Borgstedt tyckte inte att det var ett problem utan snarare en källa till intuition och kreativitet. Nu skulle det lagas ordentlig husmanskost, och Margò började äta.
– Jag har aldrig varit intresserad av att laga mat, men jag har tur som har vänner som alla är duktiga kockar. Och jag tycker om att äta god mat.
Margò Fallai Sjöblad är långbent, snyggt slank och hon håller sig i god trim – det har hon alltid gjort.
Hon är otroligt disciplinerad och jag undrar varifrån detta kommer.
– Genom baletten. Jag sattes i dansskola redan som tvååring, och kom så småningom in vid Operans balettskola i Göteborg där jag tränade två timmar om dagen.
Margò tävlade även i olika sporter som frisim och bordtennis. Hon åkte slalom, skridskor – såväl längd som konståkning, spelade tennis, red och tävlade i hopp.
Samt spelade piano.

Fanns inget tonårsmode
Margò var den unga flickan som gillade att lära sig saker och att underkasta sig en sträng disciplin. Hon ville uppnå perfektion.
– Jag blev stark av detta fysiskt och psykiskt. Jag rider fortfarande.
Föräldrarna var passionerade och hade ofta intensiva diskussioner, och Margò tror att det kanske var detta som fick henne att fångas av teatern. Hon såg alla föreställningar på Stadsteatern.
Tidigt lärde Margò känna den karismatiske och lagom vilde Thommy Berggren, som hade arbetarbakgrund och verkade lite farlig.
Margò var strängt uppfostrad och skulle vara hemma senast klockan tolv. I boken berättar hon hur Thommy skjutsade hem henne, och pappan står som en rasande spökfigur utanför villan och kastar tegelstenar mot Thommy. Tur att han inte siktade direkt, eftersom han hade guldmedalj i skytte!
Grunden till Margòs klädintresse och sedermera framgång i modebranschen lades i familjen med den fina pälsbutiken. Mamman var vacker och välklädd och pappan noga med skräddarsydda kostymer och tillbehör.
På 50-talet fanns inget tonårsmode – unga flickor såg ut som små tanter. Margò började tidigt sy egna kläder. När hon var tio år fick hon i stället för lördagsgodis sin pappa att köpa tyg till henne och hon blev allt duktigare på att sy.
Föräldrarna ville att dottern skulle skaffa sig en akademisk utbildning. Hon var mycket duktig i skolan och på somrarna skickades hon utomlands för att lära sig franska, tyska, engelska. Spanska läste hon senare.

Studerade psykologi
Margò har en järnvilja och brukade alltid få sin vilja igenom. När hon hörde att en lokal var tom vid Sveriges enda privatägda gata,  Arkaden i Göteborg, bestämde hon att föräldrarnas pälsbutik skulle ligga där. Det blev en exklusivt inredd affär, som invigdes den 10 januari 1964 och fick namnet Boutique Margot.
Sålunda inleddes det som senare kom att bli Margòs modeimperium. Hon började studera psykologi på universitetet i Göteborg, och läste samtidigt pedagogik.
Som en anslående vacker blondin stötte hon på problem. Vid sidan av studierna knäckte Margò extra som fotomodell och ibland kom hon direkt från en visning till lektionerna med lösögonfransar och extravaganta kläder. Därtill körde hon egen sportbil.
Margòs uppenbarelse retade professorn i pedagogik, och hon fick inte ut sitt betyg efter en tenta som hon hjälpt sina kurskamrater med.
– Jag bad min pappa om råd och han hatade orättvisor.
Pappa Sjöblad hade varit polis, ett yrke som han behöll vid sidan av päls-affären. Han kontaktade universitetsdirektören, processade mot staten som privatperson och vann.
När universitetsdirektören såg Margò skrattade han, för han förstod exakt varför gubbarna på institutionen inte gillade den unga kvinnan. Hon fick sin fil kand – hon hade tagit sex betyg på ett år – och fortsatte studierna i Lund där hon tog sin filosofie licentiat och började sin forskning om vilka ungdomar som får alkoholproblem som vuxna. Den skulle utmynna i en doktorsavhandling.
Slutet på Margòs akademiska karriär kom efter en intervju i Kvällsposten, där hon sade att de som arbetade med avhandlingar skulle bli klarare mycket fortare om forskarhandledningen höll måttet. Margò säger att hennes handledare och hans kolleger blev ursinniga och satte stopp för henne.
Hon lämnade studierna för att i stället arbeta med Boutique Margot i Göteborg. Hon satsade på utsökta modeplagg som till exempel Emilio Pucci och accessoarer från Gucci. Butiken gick allt bättre, plaggen höll samma höga klass som NKs Franska och Märthaskolan i Stockholm men var modernare och inte så dyra. En trogen stamkund blev Marlene Dietrich, som brukade uppträda på Lorensberg.
Succé gjorde den franska Cacharelskjortan av bomullscrepe, fint veckat, som Margò hittat på en inköpsresa i Paris. När skjortan hamnat på ett omslag i Damernas Värld var framgången given.

Affärsmannen Peppe Fallai
På en fest i Göteborg hade Margò Sjöblad träffat affärsmannen Peppe Fallai och fann honom charmig. För övrigt hade hon tröttnat på Göteborg. Han var inte den största kärleken, säger hon, men det blev de två.
– Jag tyckte mycket om Peppes pappa. Han var underbar, en typisk italienare som ordnade för familjen. Men svärmor, en svenska, var en mardröm.
Pappa Fallai ville ha familjen nära och lockade den unga familjen till Djursholm från Djurgården, där Margò trivts så bra i ett litet trähus.
Margò ansåg att Djursholm var ett getto för nyrika, men ritade en vacker villa i vit kalksten, och under några år fortsatte livet med Peppe, barnen och de många butikerna.
Margò Fallai hade haft god kontakt med Yves Saint Laurent, vars kläder hon sålde i sina affärer.
– Ska jag välja en enda designer blir det Yves Saint Laurent. Han håller än.
Yves Saint Laurent ville att Margò Fallai skulle öppna en Saint Laurent Rive Gauche i Beverly Hills i Hollywood. Året var 1978 och Margò var trött på det snåla modeklimatet i Sverige, bråk med facket, elaka skriverier om henne och HMs kopieringar av hennes design. Och äktenskapet med Peppe var över.
– Jag sålde allt, tog med mig barnen, mitt strandfynd Thomas Axell och flyttade till Beverly Hills.
Nytt äktenskap, nya bra skolor för barnen, inredd ny lyxvilla och som alltid hårt arbete med butiken. Men Margò tröttnade snart på det kulturellt torftiga livet i Beverly Hills. New York lockade och med den italienske designern Gianni Versace (mördad 1997) öppnade hon en Versace-affär i mars 1984. Den tredje delägaren visade sig tillhöra maffian.
– Jag hade varit på inköpsresa i Milano, och när jag kom tillbaka var min personal utbytt och butiken annorlunda. Det var den tredje delägare, som skulle hålla sig i bakgrunden, som varit framme. En lismande skurk, enligt Margò.
Med hjälp av en skicklig advokat blev Margò fri från kontraktet. Versace-äventyret varade omkring två år. Likaså blev hon fri från Thomas som missbrukade droger. Hon säger att det är lättare att kasta ut rosor än få ut en karl ur huset.
Hon hade träffat en ny man, den 20 år yngre amerikanen Eric K, som bad Thomas flytta. Eric K var börsmäklare, smart, kulturellt intresserad och en man som alltid uppvaktade henne.
– Det var en lång förälskelse som höll i flera år. Åldersskillnaden? När vi träffade ett par av hans vänner som frågade om han inte var rädd för att åldras sa Eric: »Det är Margò som håller mig ung. Jag kommer aldrig att åldras med henne.« Det är en av de finaste komplimanger som jag fått.
Apropå uppvaktning konstaterar Margò syrligt att män i början brukar uppvakta men så fort förhållandet blivit etablerat mellan lakanen brukar uppvaktningen upphöra. Där gör de fel! De tror att lite sex ska få kvinnor att inte längre vilja ha blommor eller champagne.
Margò Fallai Sjöblad har städse gått vidare, satsat på nya projekt, inrett hus och lägenheter, köpt och sålt konst och antikviteter och alltid gjort som det faller henne in. Föga bryr hon sig om elaka kommentarer om utseendet.
– Det får stå för dem själva, säger hon kort.
Men hon tycker inte om att åldras. Följaktligen ser hon till att hålla sig aktiv med extrem sport, utställningar, konserter, teater och böcker. Kreativiteten får utlopp i dottern Maruschkas butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm.

TVÅ RÖSTER OM MARGÒ

– När jag hörde av mig till Margò Fallai med en förfrågan om att få skriva hennes biografi, så ställde hon ett krav. Och det var att personkemin mellan oss skulle fungera. Vi träffades på Grand Hôtel i Stockholm, och kom fram till att vi absolut skulle kunna stå ut med varandra.
– Jag uppfattar Margò som ovanligt rak, vilket förstås skrämmer många. Men själv tycker jag det är oerhört befriande med en kvinna som har skarpa åsikter, och som uttrycker dem. Som vet vad hon vill ha, och som inte finner sig i mediokra lösningar när hon vet att det finns en annan lösning som är mycket bättre. Jag gillar Margò skarpt, och under arbetsåret som gått måste jag säga att vi blivit vänner.
Karina Ericsson Wärn, författare till Margò Fallai – Modedrottningen (Norstedts)

– Margò är en klok affärskvinna. Lojal som vän och ställer alltid upp. Vi är
vänner sedan 20 år tillbaka.
– Sen är hon otroligt kulturellt intresserad. Det var också Margò som introducerade mig för yoga.
Ingemar Åkesson, pr-konsult

TEXT  KERSTIN SEDVALLSON