Krypande obehaglig. Boken som är skriven i klassisk gotisk skräckstil omtalas av många som bland det läskigaste de läst.
Boken gavs ut i England 1983, men översattes till svenska först 2013. Den är skriven i klassisk gotisk skräckstil och omtalas av många som bland det läskigaste de läst.
Historien börjar myspysigt med en berätta-spökhistorier-stund vid öppna brasan i familjens hägn. Men när huvudpersonen, den pensionerade juristen Arthur Kipps, ska berätta överfalls han av ett minne som ger honom en panikattack.
Resten av boken handlar om just detta minne, berättat i jag-form. Han får i uppdrag att ordna upp ett dödsbo i ett avlägset beläget hus. Av bybornas aversion och tystnad förstår han att allt inte stod rätt till hos den avlidna Mrs March. Han ser en kvinna, klädd i gammeldags kläder i svart, som ingen annan i hans närhet ser.
Lugnt och sakligt berättar Kipps om sina göromål med bouppteckningen, han är en trovärdig och rationell person. Så när Kipps bestämmer sig för att övernatta i Eel Marsh House, där enda vägen dessutom endast är farbar vid lågvatten, vid flod är den översvämmad, är det ju helt i sin ordning. När sedan obehagliga saker börjar ske, blir jag precis lika uppskrämd som Kipps, trots att jag borde vara beredd, jag vet ju vad det är för bok jag läser, men det vet inte Kipps.
Långsamt börjar obehaget krypa över boksidorna, det blir allt hemskare för att avslutas i ett fasansfullt crescendo.
Modernista, 2013.
