Han är Sveriges meste grävande journalist, men i tv-serien Från Hisingen till Casablanca var det en helt annan Janne Josefsson vi fick se. Här avslöjade han bland annat att han är hypokondriker, men älskar att jobba. Härnäst vill han göra något om fattigpensionärerna.
Ni missade väl inte Från Hisingen till Casablanca, där Janne åkte på en roadtrip med taxichauffören Mohammad Lamari? I så fall kan man gå in på SVT Play och se de fyra avsnitten där de båda åker runt på en existentiell resa som väcker många tankar och funderingar.
– Jag var inte så bekväm med den här idén först, att jag skulle ut och åka med Mohammad som jag aldrig tidigare träffat och snacka om livet och åldrandet. Jag vill ju inte ens kännas vid att jag blir äldre. Det är väl för att förtränga det som jag hela tiden fort sätter jobba, säger Janne Josefsson och skrattar. Men eftersom han är en sådan som hellre säger ja än nej tyckte han ändå att det lät lite spännande och gick med på att göra en första inspelning. – Mohammad kom och hämtade mig med sin taxi när jag kom till Stockholm och det första han säger när vi sätter oss i bilen är: ”Nu börjar livet!” Va?, säger jag, börjar livet NU.
Jag är jätterädd för att gå till läkaren.
– Vi är väldigt olika han och jag. Han är troende muslim från Tunisien och jag är väl mer av en ateist. Det får effekter sen i programmet, när han bland annat läxar upp mig för att jag inte besöker mina föräldrars grav. Han har en helt annan syn på familjen och släkten. Och vi svenskar, som skulle vara så oberoende men där alla sitter ensamma i sina lägenheter… Det har väl visat sig nu att det kanske inte var det bästa. Trots att Janne Josefsson gjort sig känd som en tuff journalist som inte räds att ställa någon mot väggen avslöjar han här att han visst är rädd. Fast för helt andra saker. – Jag har ju varit med om en hel del läskiga saker, levt under hot och stått öga mot öga med mördare, pedofiler, nazister och ligister. Där är jag ganska orädd. Men jag är jätterädd för att gå till läkaren.
Jag kan ha tjugofem avbokade besök och till slut ger de upp. Att sluta jobba och sätta sig ner och bara ta det lugnt känns inte som ett alternativ för Janne. – Nej, jag har ju ett hus i Bohuslän som jag älskar, men jag kan ju inte bara sitta där och titta på båtarna.
Att inte längre engagera sig i det som händer i samhället går inte. Och jag är ju lyckligt lottad som KAN fortsätta jobba eftersom jag kan göra det som frilans.
Vi har ju snart en kvarts miljon fattigpensionärer i det här landet.
För hans vapendragare Mohammad Lamari ser situationen annorlunda ut. Han har en pension på 7 000 kronor och måste fortsätta köra taxi. Det här är ett ämne Janne Josefsson fått upp ögonen för och vill göra något om så småningom – alla fattigpensionärer.
– Vi har ju snart en kvarts miljon fattigpensionärer i det här landet. En stor grupp människor som blivit lurade och hamnat långt ifrån alla löften som getts om en trygg ålderdom.
Det är inget man bör hålla tyst om. Särskilt inte om man heter Janne Josefsson.
