Den 3 oktober var det 50 år sedan Hylands hörna hade premiär och svenska folket samlades framför svartvita tv-apparater.
Vill man återuppliva minnesvärda ögonblick i programmet är det bara att gå till Sveriges televisions Öppet arkiv, på svt.se. De utlagda klippen från första sändningen 1962 får mig att studsa över studiopublikens roll, som nästan är i nivå med gästernas. Lennart Hyland inleder med att småprata med publiken. Han ber alla titta upp i taket och lägga märke till mikrofonerna där. ”Vad tror ni att de är till för?” frågar han magisterlikt och svarar själv: ”För att ni skall vara med!” Hyland ville att Hörnan skulle kännas som en gemensam angelägenhet.
Inga skymmande kameror
Programmets legendariske producent Allan Schulman har berättat att inga skymmande kameror fick finnas mellan Hyland och publiken. Hyland kan titta mot den och lägga huvudet på sned på sitt välkända sätt för att få bekräftelse på att det han säger är vettigt eller skojigt.
I dagens svenska pratshower är kommunikationen mellan värd och studiopublik närmast obefintlig. Publiken har i princip samma roll som tittaren, att följa de bägge egon som intagit scenen, programvärden och gästen. Fredrik Skavlan undrar inte hur publiken mår eller ger sig ut i bänkraderna för att munhuggas med någon som visar sig vara scout, nyförlovad eller 50-årsjubilar.
Handplockad publik
Publikdeltagarna i Hylands hörna var handplockade utifrån brev som kommit till biljettavdelningen, men inte för att sticka ut utan för att spegla svenska folket. Den tidiga Hörnan präglas av en trivsel och samförståndsanda som känns fjärran från dagens pratshower. Hyland ville inte tänja gränser eller i direktsändning oroa publiken. Inte ens Per Oscarsson vågade sig på den ultimata chocken i sitt kända avklädningsnummer: han avslutade trots allt sitt ”tal till nationen” om hur barn blir till med kalsongerna på.
Dagens pratshow annonserar och marknadsför sina spektakulära inslag i förväg. Hörnan, vars tittare inte kunde zappa till någon annan kanal, hade en annan strategi. Kvällens innehåll hemlighölls till stor del för att nyfikenheten skulle hållas vid liv: kanske skulle kungen vandra in sist i den långa raden av gäster.
Tittade tillsammans
Gemensamma tv-upplevelser i realtid mister i betydelse i takt med att det individuella tittandet – ”se programmet när du vill” – blir allt populärare. Men i tv:s barndom upplevdes de som positiva och speciella och passade även in i folkhemmets tankar om gemenskap.
En tv-recensent i en tidning (min mor, faktiskt) tolkade känslan så här: ”Vid 24-tiden när man tittade ut såg man hur ljusen släcktes i det ena fönstret efter det andra. Man hade med andra ord upplevt en trevlig lördagsunderhållning tillsammans med alla sina grannar – säkert inte bara i vår lilla stad utan landet över”.
Hade Hyland, med sin närmast landsfaderliga omsorg om tittarnas tv-upplevelser, läst de raderna skulle han nog ha utbrustit: ”Ja, Sonja, häääärligt, mitt i krysset!”
Kristina Wallander ,
medieforskare , Umeå universitet
