Biografiska filmer har blivit en alltmer växande genre.
Biopics, biografiska filmer om verkliga människor, har blivit en alltmer växande genre. Och nu handlar filmerna inte längre om historiska personer utan om personer som fortfarande lever eller dött ganska nyligen. Länge, alltför länge har genren varit förbehållen berömda män. Mark Zuckerberg, facebooks uppfinnare, Formel 1-föraren Niki Lauda, och Steve Jobs, grundaren av Apple är bara några av dem vi mött de senaste åren.
Men det har det blivit ändring på. Filmindustrin har kanske trott att det inte fanns tillräckligt med intresserad publik för filmer om berömda kvinnor. Det har Meryl Streep och Helen Mirren i så fall motbevisat med sina fantastiska tolkningar av Margaret Thatcher i Järnladyn och Elizabeth II i The Queen. Jag tror att det framför allt är en kvinnlig publik de här filmerna har lockat och fortsätter att locka till biograferna.
Även Sverige har ju fått en biopic som blivit en kioskvältare, Monica Z om Monica Zetterlund med den strålande Edda Magnason i titelrollen. Hon har inte bara utseendet och rösten utan framför allt en gestaltningsförmåga utöver det vanliga. Det kan man tyvärr inte säga om Naomi Watts som prinsessan Diana i filmen med samma namn. Jag ser aldrig Diana i henne, den där lite rädda blicken under lugg som var så speciell för henne glimtar bara bitvis fram. Båda filmerna har väckt debatt om vad man får hitta på om levande människor efter deras död, hur fiktiv man får vara om verkliga personer. Och det är en relevant debatt. Prinsessan Dianas förhållande eller inte med den pakistanske läkaren Hasnat Khan är inte tillräckligt spännande för att hålla intresset uppe i två timmar medan Monica Zetterlunds öde väcker tankar om stora artisters bitvis svåra liv.
Ytterligare en biopic om en berömd kvinna är i antågande, Grace of Monaco med Nicole Kidman som Grace Kelly. Där borde det finnas en spännande historia att berätta om skådespelerskan som lämnade Hollywood när hon stod på topp för att styra ett litet pluttland i Europa. Gemensamt för Monica, Diana och Grace, förutom mycket annat, är ju att de dog allt för tidigt i olyckor alla tre, vilket på något sätt har gjort dem mer odödliga.
