Fortsatt full fart för Ann-Louise Hanson

Sångerskan Ann-Louise Hanson var bara sex år när hon hade sitt första framträdande. Nu har hon sjungit in över 600 låtar, varit med i Melodifestivalen tretton gånger och haft femtio låtar på Svensktoppen. "Jag kanske är lite rastlös som person", säger hon.

Maken Bruno Glenmark svarar på behaglig skånska när jag ringer. Nej, Ann-Louise är inte hemma. ”Ni är verkligen i farten”, påpekar jag och Bruno säger att jo, de har fullt upp.
Jag köper tre kanelbullar till kaffet och minns att Ann-Louise Hanson i sitt Sommar-program i juli i år berättade att när Abba spelade in en skiva i Brunos och Ann-Louises grammofonstudio i Stocksund brukade de alltid fråga efter mor Annas bullar så fort de kom dit.
Hon bjöd på flera andra roliga anekdoter också.  Hela programmet andades hennes sinne för humor.

Viktigt med humor

– Humor har alltid varit en del i min karriär. Den har nog bidragit till att det hållit så här länge, säger hon eftertänksamt.
Ann-Louise ser oförskämt ung ut med snygg figur om hon dock, när vi ses, haltar en aning. Hon har opererat en menisk i knät och har fått träningsråd av sjukgymnasten.
I hemmet finns en träningscykel som nu äntligen ska få göra nytta, fast det är så urbota tråkigt att sitta på den.
– Jag är nog född lat, fast man kanske inte skulle tro det. Samtidigt är jag lite rastlös också, men det är ingenting jämfört med Bruno som alltid har massor med projekt.

Knappa tillgångar

Bruno är 75 år. Ann-Louise fyller 70 nästa år. I radions Sommar avslöjade hon att familjen hemma i Kristianstad där hon växte upp, stundtals hade det knapert och fick matkuponger till ett slags soppkök. Modern Anna var mycket sjuk och låg ofta på sjukhus. Fadern Ove arbetade som lagerchef och sålde bildelar. Pengarna gick ibland till annat än mat.
Ann-Louise och hennes bror Lars tillbringade långa perioder hos mormor och morfar i Yngsjö, där de fick kärleksfull omvårdnad.
– Mamma hade många åkommor, det var gallan, lungorna, gulsot och astma. Hon kunde ligga månader på sjukhus. När jag var fyra år sa hon adjö – läkarna trodde inte att hon skulle överleva. Men när hon såg mig sa hon: ”Jag kan inte lämna er barn.” Hon blev frisk och levde tills hon var 85 år.
– Mamma brukade säga att hon var den enda människan med konstgjorda gallgångar.

Barnstjärna

Ann-Louise har haft en makalös karriär. Första gången var hon bara sex år när hon  sjöng för publik. Brodern Lars ackompanjerade på dragspel. Hon fortsatte att sjunga och vid tolv blev hon tvåa i Veckorevyns talangjakt Flugan.
Som 14-åring var Ann-Louise lillvärdinna i den första tv-sändningen från Malmö med Lasse Holmqvist som värd. Den legendariske
skivbolagsdirektören och musikern Anders Burman (1928-2013) såg henne och manade Börje Ekberg, skivbolagskollegan på Metronome: ”Åk genast till Kristianstad och skriv kontrakt med henne”.
Ann-Louise var bara femton år när hon lämnade Kristianstad och flyttade ensam till Stockholm.
– Jag fick bo hos en faster och farbror på Tomteboda Blindinstitut. Min farbror var slöjdlärare där och de var båda aktiva i Frälsningsarmén. Det tyckte mamma och pappa var bra.

Makalös karriär

Ann-Louise blev vokalist i Burmans orkester och därefter sjöng hon i Leif Kronlunds band. Karriären började ta fart.
– Jag sjöng för 30 000 personer! Gunnel Hessel skrev att jag var Sveriges Vera Lynn.
(Gunnel Hessel, 1923-1980, legendarisk journalist i Expressen och Svensk Damtidning. Vera Lynn, nu 96 år, blev känd som sångerska under andra världskriget med Vi möts igen).
– Börje Ekberg tog hand om mina affärer. Tack vare honom kunde jag köpa ett litet hus i Bromsten dit mina föräldrar och bror flyttade.
Ann-Louise upptäckte en snygg kille som spelade trumpet i Leif Kronlunds orkester. Det var Bruno Glenmark från Tomelilla.
– Jag var sjutton och Bruno tjugotre. Han var charmig och precis som en kille ska vara. Uppmärksam och artig. När jag skulle presentera honom för mina föräldrar, sa pappa: »Spelar trumpet? Vad ska du göra sedan?«
– Han blev musiklärare, hade gått på Musikaliska Akademien, men jobbade bara en enda dag som lärare och fortsatte därefter som kapellmästare för mig.

Kan inte klampa på

Ann-Louise och Bruno gifte sig 1966 och har hängt ihop sedan dess, såväl i karriär som i privatliv med tre döttrar: tvillingarna Jenni och Jessica, nu 45 år och Josefin, 38 år – alla gifta och med sammanlagt sju barn.
Hur har paret Hanson-Glenmark klarat att hålla ihop i alla år? Ann-Louise funderar en stund innan hon säger:
– Man måste vara lyhörd för den andra personen. Man kan inte bara klampa på. Man ska älska, glömma och förlåta.
– Jag har ibland grävt ner mig och inte velat prata. Men man ska kunna reda ut, och man måste kämpa. Sedan måste ju passionen finnas där också.
Ann-Louise tillägger att Bruno brukar säga att hon ska lita på att han är ärlig. Att hon ska känna att det är han och barnen som är fullständigt ärliga.

Kerstin Sedvallson
redaktionen@veteranen.se

Det här är en kort version av en längre intervju från Veteranen nummer 8, 2013. Vill du vara säker på att inte missa någonting i Veteranen? Bli medlem i SPF så får du tidningen som medlemsförmån. Du kan också prenumerera på Veteranen eller köpa den i välsorterade tidningsbutiker.