I boken Carema-skandalen (Carlssons, 2013) lotsar Erik Palm läsaren in i en värld som varit dold för de flesta
Med en imponerande notapparat förklarar han hur riskkapitalbolagen agerar och resonerar. Han redogör metodiskt för hur riskkapitalbolagen köpt stora vårdbolagskoncerner. Deras mål är att snabbt öka värdet på bolaget genom hög skuldsättning och sedan sälja till hög vinst. De gör så kallade buyouts.
Palm använder Caremaskandalen som ett exempel på hur riskkapitalisterna maximerar sin vinst. På Koppargården hade Carema interna bonusprogram som fick chefer att hålla nere kostnader och tre miljoner kronor som skulle ha gått till utbildning blev till vinst. Vakanta tjänster tillsattes inte, men utåt mörkade man. De löften Carema gav vid upphandlingen av Koppargården i Hässelby gömdes snart undan. När en läkare pekade på allvarliga brister bröt helvetet löst. Boende hade hittats liggande på golvet, människor hade blivit undernärda, det inträffade många fallolyckor och människor blev felmedicinerade. Det slutade med att tre chefer fick gå.
