Albert Bonniers förlag, 2010, ca 200 kr
Nesser är alltid Nesser. Och hans kriminalinspektör Barbarotti likaså, här i den fjärde romanen.
Historien utspelas i två tidsplan som så småningom vävs samman i nutid. Det ena planet börjar i 60-talets Uppsala, dit Richard Berglund anländer för att göra lumpen och därefter studera teologi. Han träffar nya vänner, par bildas och snart är gänget väl inbodda Uppsalabor.
På nutidsplanet utreder Barbarotti och hans kollegor ett misstänkt självmord, som snart kan kopplas till ett liknande fall för 35 år sedan – på exakt samma plats. Snart visar det sig att det första offret och det nutida har varit ett sambopar och ingått i Richards bekantskapskrets. Gänget har varit med om en del tillsammans, upplevelser som kanske har slutat i mord?
Som sagt, Nesser är alltid Nesser. Han är duktig på att lägga ut villospår blandade med riktiga ledtrådar. En mig närstående person löste gåtan efter ca 200 sidor, själv blev jag helt tagen på sängen.
Av bokens totalt 598 sidor behövs kanske 300 för att berätta historien om de ensamma, resten är tankar, funderingar och en del omtuggningar. Man måste tycka om Nessers utlevelserika språkbehandling och underfundiga humor för att uppskatta just denna bok. Enligt en recensent hettar historien till först på sidan 339. Jag är böjd att hålla med, men då smäller det rejält.
Alltså: klart läsvärd för Nesser-fans, är man ute efter rak action är detta fel val.
Anna Rask
