Norstedts 2010, ca 167 kr
Den svenska roman från 1940-talet som har gjort störst avtryck utanför Sveriges gränser sägs ofta vara Stig Dagermans 1923-1954 ”Bränt barn”. Har tänkt läsa den hela livet, men hur kul låter det: En ung man sörjer sin döda mor och förälskar sig i sin fars nya kvinna. Tack vare Norstedts nyutgåva med suggestivt, tidsdokumentärt omslag och insiktsfullt förord av P O Enquist blev det av – jag tog mig över tröskeln och in till den 25-årige författarens oro årgång 1948.
Dagerman blottar skuld och svek inom en familj, och läsaren får själv ta hand om dömandet. Den korthuggna, nakna prosan etsar in stämningar och scener med en skärpa som glöder. Man tvingas som ut i en båt på ett hav av lidande och passion, för varje sida alltmer upprört av antydda och tidlösa frågor om moral, egna val och ansvar. Det är jobbigt. Och väldigt bra. Psykoanalys och existentialism i trolsk förening.
Jan Arleij
