För många är hon lite av en doldis, men i teatervärlden vet alla vem Berit Gullberg är. Hon driver ett av Nordens största teaterförlag och har stor makt över vilka pjäser som sätts upp var och av vem. I höstas gifte hon sig med sin Owe Thörnqvist.
Berit Gullberg har fullt upp. Det har hon alltid, men kanske lite extra mycket just nu eftersom hon i skrivande stund om bara några dagar ska iväg till USA. Hon och maken Owe Thörnqvist har en lägenhet i Florida och brukar åka dit ett par månader på vintern för att få lite värme och miljöombyte.
– Men förra året blev det inget eftersom Owe var så sjuk i lunginflammation. Men nu är vi båda vaccinerade mot det – det kan jag rekommendera andra att göra också – och det ska bli skönt att komma iväg och få lite värme. Och titta på pelikanerna, som jag älskar, säger Berit.
Rasslar in mejl
Hon måste hålla lite koll på mobilen eftersom hon väntar på ett besked om en urpremiär ska bli av eller inte. Titt som tätt rasslar det in mail också.
– Det blir så i mitt jobb, man har alltid mycket kontakt med människor. Just nu håller jag på att diskutera ett samarbete med Sara Stridsberg. Vi har mejlat varandra säkert trettio gånger bara det senaste dygnet.
Fyrahundra i ”stallet”
Det är 25 år sedan Berit startade sitt förlag och agentur Colombine och började bygga upp sin stora bank av författare. Någonstans runt fyrahundra stycken finns under hennes tak. Utmaningen för Berit och hennes medarbetare består sedan i att koppla ihop rätt pjäs med rätt regissör så att bra teater kan bli till. Att ”hitta ett boende” för pjäsen som Berit uttrycker det.
Jon Fosse
Ett av hennes största namn är den norske dramatikern Jon Fosse som hon upptäckte då hon nyligen startat förlaget.
– Det var en vän till mig som läst en text av honom och insåg att den här författaren behövde någon som kunde tänka lite nytt och annorlunda. Han är mystiker och skriver lyrik fast i dramatikform. Det är som musik det han skriver, väldigt vackert.
Vi spikade och sydde och målade på nätterna, det var hemskt kul.
En av världens mest spelade
Först lyckades hon få en pjäs av Fosse uppsatt i Stockholm, sedan i Åbo och därefter har det bara vuxit och nu spelas han så gott som överallt runt om i världen. Faktum är att Jon Fosse idag är en av världens mest spelade dramatiker.
– Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Och vi har också kommit att bli mycket goda vänner, vi skriver till varandra varje dag.
Författardrömmar
Att det skulle bli just teater Berit skulle ägna sitt liv åt var inte helt klart från början, men nog fanns intresset där tidigt. Både för teater och för musik. Svenska var hon också duktig på i skolan. Hon hade stort A och kanske var det det hon drömde allra mest om då, att bli författare.
– Vi har många konstnärer i släkten, särskilt på pappas sida. Hans bror var författare, farmor var målarinna. Min mamma vara musikalisk och även pappa älskade musik men var totalt omusikalisk, säger Berit och skrattar.
Duffelkillarna har käpp nu
Under skoltiden i Solna läroverk var Berit med i ett revygäng som kallade sig för Pang. De skrev egna nummer som de framförde inför hela skolan.
– Vi spikade och sydde och målade på nätterna, det var hemskt kul. Vi hade ett eget dixieband och alla killar hade duffel. För ett tag sedan hade vi en återträff och då insåg man att tiden gått… De killar som fortfarande levde gick med käpp nu.
Gillar att jobba
Berit tror sig vara född med mycket energi, hon har alltid haft massor på gång och ständigt sökt nya utmaningar. Hon gillar att jobba och får kraft av det.
Ett av hennes tidiga jobb var som pressekreterare på Rabén & Sjögren. Där fanns ju som bekant även en viss Astrid Lindgren.
– Hon var ganska sträng, fast på ett förtjusande sätt. Jag skulle bland annat skriva baksidestexter till böcker och då kunde hon komma med kommentarer som: ”Varför undviker du infinitivformen att?” och så skrattade hon.
Sparat brevet
Men när Berit senare debuterade som författare (en dröm som gick i uppfyllelse) med romanen Elfrida, var Astrid en stor påhejare.
– Annars var det väl ingen som tänkte att Dramatens blonda presschef skulle skriva en bok om arbetarklassen. Men Astrid skrev i ett brev till mig att ”hur i helgotta kan folk vara så dumma att de tror att du inte ska skriva? Det är en underbar bok.” Det brevet har jag kvar.
Berit Gullberg Thörnqvist
Ålder: 80
Familj: Maken Owe Thörnqvist, syskonbarn, Owes son och barnbarn.
Bor: Stortorp söder om Stockholm och lite i Florida under vintertid.
Gör: Har grundat och driver Colombine, ett teaterförlag som har över 400 författare och översättare knutna till sig.
Läser just nu: Kritik av Leif Zern. ”Allt han skriver har jag varit med om, vi är lika gamla.” Anna Takanens Sörjen som blev och W av Steve Sem Sandberg. ”Den är fruktansvärt vacker och otäck.”
Lyssnar på: P1.
Tittar på: Inte så mycket på tv, mest nyheter och CNN. Finns det något bra kulturprogram tycker jag att det är roligt. När vi är i Florida brukar jag titta på TZM Classical movies som kör gamla svartvita filmer från 40- och 50-talet, jag älskar dem!
Drömmer om: Jag vill känna att jag orkar hantera motgångar.
Aktuell med: Skriver på en bok om Colombine som kommer ut i mars, Gaffelgränd 1A.
Skulle bli det roligast jag gjort
Tjugo år på Dramaten blev det för Berit, med press och kommunikation. Det blev otaliga resor land och rike runt och ett oräkneligt antal möten med regissörer och författare. Ingmar Bergman fick hon jobba nära som presschef för Fanny & Alexander.
– Till slut kände jag att jag hade gjort allt på något vis. Jag hade varit så länge på Dramaten, jag hade skrivit böcker, jag hade producerat en serie politiska revyer. De här teaterförläggarna som kom med portfölj och skulle presentera pjäser tyckte jag alltid verkade så tråkiga. Men jag hade fått ett stort kontaktnät och en känsla för att koppla ihop människor med varandra. Jag bestämde helt enkelt att jag skulle starta mitt eget teaterförlag och att det minsann skulle bli det roligaste jag gjort i hela mitt liv!
Läser ständigt
Så blev det. Colombine grundades 1993, till en början hemma vid Berits köksbord. Men ganska snart gick flytten till Gamla Stan, Gaffelgränd 1A. Precis som boken Berit skriver på just nu ska heta.
Hon läser ständigt, det strömmar in manus till förlaget. Både av författare som redan finns hos dem, men även från nya lycksökare.
– Vi är några stycken som läser och tar oss an texterna. Bland annat Richard Günther, han har regissörsblicken med sig. Och så har vi Sara Israelsson som är dramaturg och kritiker och Lena Nylén som är skådespelare. Alla läser med lite olika glasögon, vilket är bra. Vi läser och diskuterar hur vi ska lansera olika pjäser.
Ser direkt om det är intressant
Själv kan Berit ofta avgöra om hon är intresserad av en pjäs eller inte bara efter några sidor.
– Det känner man ganska direkt på språket. Är det bra kan det vara ett motiv så väl som något att ta emot en pjäs.
Ibland rusar idéerna runt i Berits huvud, det är en process som ständigt pågår. Plötsligt kan hon komma på att ja, just det – klart att just den regissören ska ha just den pjäsen!
Vi har båda gått igenom tuffa perioder av sjukdom, så vi kände att vi behövde fira när vi blev friska.
Mycket att fira
Berits mobil ringer. Kan det vara beskedet hon väntar så ivrigt på? Nej, det är Owe som ringer och undrar om hon vet var några viktiga papper som de behöver ha med sig till Florida är? Men det vet hon inte, han får leta vidare på egen hand.
De har haft mycket att fira på sistone, Berit och Owe. Owe fyllde 90 förra året, Berit 80. Så var det Colombine som fyllde 25.
– Vi har båda gått igenom tuffa perioder av sjukdom, så vi kände att vi behövde fira när vi blev friska. Så det fick bli bröllop i höstas!
Makar efter 35 år
De hade tänkt hålla det litet och intimt, men det är svårt när man har så många i sin bekantskapskrets. Så ett 70-tal gäster blev det som fick bevittna när Owe och Berit blev äkta makar efter 35 år tillsammans, vigda av biskop emeritus Lennart Koskinen. Owe hade skrivit en brudvals till Berit som han framförde. ”I ditt hjärta fick jag mitt härbärge” löd en av textraderna.
Vi förstår varandra
– Det är så skönt med Owe, jag kan få prata av mig om allt med honom. Vi är ju i samma bransch och förstår varandra och vad man går igenom ibland.
Tre röster om Berit
Anna-Greta Leijon, 80, f d statsråd och vän:
– Visst minns jag det där med tv-studion och hur det blixtrade till mellan Owe och Berit, även om det är länge sedan nu. Framför allt var det Owe jag märkte det på, jag såg ju hur han åmade sig när vi skulle ta taxin till flygplatsen. Jag förstod direkt var skon klämde, det var ganska tydligt! Berit har jag känt sedan vi gick flickskolan tillsammans 1950-55. Hon är en omtänksam och vänlig person. Sen är hon ju väldigt driftig också och det är ju en bra kombination tycker jag. Det är ändå ganska skönt att ha vänner som man känt så länge.
Lars Löfgren, 84, tidigare chef på Dramaten.
– Berit är Nordens bästa teaterförläggare! Hon är klok, kunnig, glad, varmhjärtad, klarsynt, viljestark och energisk. Dessutom nygift med en sångbar man – inte en dag för tidigt!
Ingalill Mosander, 76, bokrecensent och vän:
– Berit är generös, omtänksam och vänfast. Vi har känt varandra sen 70-talet då hon var
presschef på Dramaten och jag reporter på Expressen. Hon har alltid haft en förbluffande energi och kan hålla hur många bollar som helst i luften samtidigt. Hon är det nav kring vilket vi alla kretsar – vänner, författare, skådespelare, medarbetare, familjemedlemmar. Berit tar livet på allvar samtidigt som hon kan vara väldigt kvick och rolig.
De har tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon att tacka för att de blev tillsammans den där dagen för 35 år sedan. Hösten 1984 och våren 1985 hade Berit tagit ledigt från sitt jobb som presschef på Dramaten för att vara programledare för Gomorron Sverige i SVT. Vid ett tillfälle var både Owe Thörnqvist och Anna-Greta Leijon gäster i studion. De delade taxi därifrån efteråt, och Anna-Greta vände sig till Owe och sa åt honom att vända tillbaka till tv-studion med en gång.
– Hon hade sett att det gnistrade till mellan Owe och mig och tyckte väl att det var synd att det bara skulle gå förlorat!
Höll på att gå i stöpet
Owe åkte tillbaka. De drack te, pratade och gick ut och dansade. Efter det hörde Owe av sig igen och tyckte att Berit väl kunde komma och titta på en show han skulle ha, och så kunde de passa på att fira nyår ihop?
– Men det höll på att gå i stöpet, för när jag ringde hans hotellrum var det en raspig röst som svarade att Owe inte var där. Jag visste inte vem det var, men tyckte att det lät som en kvinna. Jag kände mig irriterad men bad henne hälsa att Owe skulle ringa mig. Men inget hände. Jag ringde en gång till, samma sak. Då sa jag till mamma, som jag var hos då, att nej, nu avbokar jag biljetten, jag tänker inte åka dit.
Blev show och ett liv ihop
Det visade sig att den raspiga rösten tillhörde Owes då femtonåriga son Alexander, som var mitt i målbrottet med en röst som svajade rejält. Ingen biljett behövde avbokas, det blev show och nyårsfirande. Och ett liv ihop.
Text Ulrika Palmcrantz
Foto Louise Billgert
Makeup Mia Högfeldt
