Norr om Helsingborg ligger Pålsjö skog, med sin fantastiska bok- och ekskog. Här har man promenerat, lekt och svärmat i generationer. Seniorens Anders Mathlein låter sig förföras av ett inbjudande naturreservat.
Det var alltså här det skulle kunna ha hänt. Vi står vid den smala gångbron över den enkelspåriga järnvägen som är en del av Västkustbanan. Just här löper den i en vid båge på botten av en ravin genom skogen, och det är platsen där svenska motståndsmän i april 1941 sprängde ett tyskt trupptransporttåg i Hans Alfredsons kontrafaktiska roman Attentatet i Pålsjö skog från 1996. Det blev ett blodbad som drog in Sverige i andra världskriget.
Stället är väl valt för att skapa starkast möjliga effekt; blod och död tycks liksom väsensfrämmande här i Pålsjö skog strax norr om Helsingborg, ett naturområde som är närmast paradisiskt vackert och inbjudande.
”… morgonsolens guldslantar dansade över tusen sinom tusen vitsippor”, minns attentatsmannen i boken. ”Jag kommer aldrig att glömma det oskyldiga sceneriet kring gräsligheterna där i bokskogen.”
Våren kan onekligen vara nästan berusande här, när mattor av vitsippor rullas ut under träd vars knoppande lövverk ännu bara svävar bland grenarna som ett grönt töcken.
Man omfamnas av ljus och grönska.
Personligen föredrar jag ändå sommaren och det förföriska skuggspelet när ljuset silas och bildar gyllene pölar på skogens golv. Här växer också alm, ask, ek, al, och tysklönn, men boken är herre på täppan. Eftersom den breder ut sina löv horisontellt och liksom i våningsplan för att fånga mesta möjliga solljus, bildas luftiga, skuggiga rum under träden där andra arter inte kan växa sig stora. Fallna, murknande stammar här och där är överlevnadsöar för sällsynta insekter.
Boken uppfattas ofta som typisk för Skåne, men den är faktiskt Västergötlands landskapsträd. Det är något på samma gång så lustfyllt, välkomnande och nästan högtidligt att träda in mellan sidenmatta stammar i bokskogens svala, susande pelarsal. Man omfamnas av ljus och grönska, man följer en stig och kan passa på att smaka på några vildhallon, bakom nästa krök blir man stående på en träbro över en av de två sorlande bäckarna som i raviner söker sig ned mot Öresund. De mynnar ut vid Pålsjö mölla intill Dag Hammarskjölds väg, en gammal vattenkvarn där man malde säden från Pålsjö gård.
Generationer har promenerat här
För detta är en trakt med anor. Skogen ligger på en platå kallad ”landborgen”, som reser sig några tiotal meter över Öresund. Den omfattar cirka 70 hektar och har nyligen fått status av naturreservat. Det kom som en överraskning också för många helsingborgare, som levt i övertygelsen om att detta sedan länge varit en fredad oas. Här har generationer promenerat, lekt, joggat, svärmat och haft picknick.
Fågelskådare kan sikta såväl spillkråka och gröngöling som hackspett, sparvhök och skogsduva. Och de som bor i skogens villaområde hör om natten både ugglornas rop och näktergalens porlande melodislingor, framförda med en kraft som tycks osannolik för att komma från en fågel som väger 30 gram.
”Ty ägde jag mitt fria val/ jag levde här och dog/ och bleve sen en näktergal/ som sjöng i Pålsjö skog”, diktade författaren Karl Gustav Ossiannilsson som bodde här åren 1907-15.
Vid den tiden hade Pålsjöpaviljongen just öppnat. I dag är kaféet och våffelbageriet ett givet stopp i skogen för den som inte tagit med sig matsäck.
Gästerna sitter under parasoll på gården eller i skuggan i den gamla rotundan med ett glas vin eller en matig våffla. Enstaka bilar hörs, annars råder den stora friden under lövvalven i Pålsjö skog.
Namnet stammar från det rosa Pålsjö slott, vars tidiga historia går tillbaka till 1400- talet. Man kan närma sig byggnaden från landborgens kant mot Öresund genom den så kallade Kärlekstunneln, en lång, trolsk och dunkel gång av intrikat sammanflätade avenbokar. Den är en rest av den franska trädgård som anlades på 1700-talet då slottet återuppbyggdes efter att ha blivit förstört under det svensk-danska kriget 1643-45. Numera rymmer slottet ett antal kontor.
Pålsjö skog
- Landborgspromenaden är en del av Skåneleden och börjar vid borgen Kärnan i Helsingborgs centrum. Promenaden löper genom Pålsjö skogs sydsida och till Sofiero slott, 6 km. Alternativt kan man ta Skånetrafikens stadsbussar nr 2, 5 och 6 som har flera hållplatser inom Pålsjöområdet.
- Trappor finns på flera ställen längs Landborgspromenaden, men uppe i skogen är stigarna relativt breda och plana. För närmare upplysningar, se Kontaktcenter nedan.
bilvägar finns genom Pålsjö skog, men bäst upplever man den till fots eller med cykel. - Boken växer vilt i de sydliga landskapen men finns planterad ända uppe i södra Norrland. Förtrollande bokskogar finns också i nationalparkerna Stenshuvud och Söderåsen, bland annat.
Information och läsning
På www.helsingborg.se finns fyllig information, även Pålsjöbadens öppettider m m.
Kontaktcenter tel 042- 10 50 00, kontaktcenter@helsingborg.se
Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson, 1996.
Pålsjö förr och nu. Från fiskeläge till gräddhylla av Siv och Einar Liljekvist, 2015.
Utmed Landborgspromenaden passerar man också pampiga Villa Thalassa med grönglaserat taktegel och utsikt över Öresund. Huset är från 1903, då det var kammarherren Georg von Dardels absurt rymliga privatbostad, döpt efter ett väsen som var själva havet i grekisk mytologi, dotter till Dagen och Luften.
På 50- talet fanns här en livlig konstskola, senare blev det vandrarhem, numera är det hotell och konferensanläggning.
Dagens mer påkostade privatbostäder ligger nere vid Strandvägen och Drottninggatan utmed Öresund. Här, från Helsingborgs gräddhylla, ser man Pålsjöbaden, kallbadhuset vars rader av blekt gula hytter vilar på höga pålar ute i vattnet och är förbundna med stranden via en lång träbrygga.
Detta är kanske den perfekta avslutningen på vandringen genom Pålsjö skog. Badet förstördes i en storm år 2011 men byggdes upp i gammal stil, vilket uppskattades av de många stamgäster som har lögat sig här under hela livet. Nu har badet också ett kafé med enastående sjöutsikt.
Herrar håller till höger och damer till vänster, man badar naken i det svala, grågröna vattnet, prestigen är kvar i klädskåpen, ingen drar in magen, det är avslappnat med en känsla av fristad från allt som sker på land.
Sitter i små klungor och pratar
Mogna män i bara badtofflor sitter i små klungor och pratar, under himlen eller i bastun, och här bland likasinnade behöver man inte alltid vara så noga med att hålla sig till rumsrena samtalsämnen. Inte sällan händer något märkligt när män kommer samman, det är som om man på något vis retarderar en smula, lättar på ventilen och uttrycker sig på ett sätt som man knappast skulle göra i blandat sällskap.
Man kan undra om det blir lite av drängstuga också på damsidan …
Kronoborgs slott skymtar genom bastuns fönster
Det finns både våt och torr bastu, men för till exempel en bastukonnässör från Tornedalen kan ”torrbastu” framstå som en styggelse eller åtminstone en missuppfattning av vad bastukultur är. I bästa fall betraktas den som ett torkrum för fuktiga exemplar av Dagens Industri.
Genom bastuns panoramafönster skymtar Kronborgs slott i Helsingör på andra sidan Öresund. Liksom i Hans Alfredsons roman om attentatet i Pålsjö skog är Kronborg också platsen för ett drama som aldrig ägt rum i verkligheten. Men Shakespeares tragedi om den danske prins Hamlet lockar turister till slottet, precis som de flockas också vid ”Julias balkong” i Verona.
Många har inget emot att fakta och fiktion flyter samman, men det finns människor som inte läser skönlitteratur därför att de inte förstår meningen med att få veta vad som inte har hänt människor som aldrig har existerat. En sådan synvinkel gör onekligen världen lite gråare, vilket är något man kan diskutera när man efter badet går raka vägen till klassikern Pålsjö krog på stranden.
Text: Anders Mathlein
Foto: Susanne Kronholm
