Vi människor blir allt fler, men för igelkottarna ser det tyvärr annorlunda ut. De senaste tio åren har de minskat med en tredjedel. Förra året rödlistades de i Sverige. Nu måste vi göra allt vi kan för att rädda igelkottarna. (längst ner visar vi hur du kan bygga ett eget igelkottsbo)
Marie Dacke är professor i sinnesbiologi vid Lunds universitet. I vanliga fall spenderar hon sex veckor varje år i Sydafrika och studerar dyngbaggar. Det gick inte nu under pandemin, så förra sommaren beslöt hon sig för att istället ta en närmare titt på igelkottarna. Hon är specialintresserad av trädgårdsdjur och av alla dem tycker hon att igelkotten är den finaste.
– När den så rödlistades förra året upptäckte jag att det inte finns så mycket skrivet om hur vi kan hjälpa dem på traven. Det ville jag ändra på.
Sagt och gjort, förra sommaren tillbringade hon många timmar liggandes på mage både i sin och andras trädgårdar hemma i Skåne för att fotografera och studera igelkottar. Hon byggde igelkottsbon, lät gräset växa sig högt, bjöd på kattmat och satte upp rörelseaktiverade jaktkameror i flera av kvarterets trädgårdar.
Igelkottsvänliga trädgårdar
Resultatet av allt hon lärde sig om igelkottar och deras tillvaro under den sommaren blev boken Taggad att leva (Roos & Tegnér). Här får man lära sig att igelkotten faktiskt överlevt såväl mammutar som sabeltandade katter. Den har funnits här på jorden långt längre än vi men nu är den hotad. De senaste tio åren har en tredjedel av igelkottarna försvunnit. Ökad trafik, fler grävlingar, utökat jordbruk, besprutningar och robotgräsklippare är några av högriskfaktorerna för igelkottarnas väl och ve.
– Det skulle kännas hemskt om just vi som lever nu var de som utrotade igelkottarna, säger Marie.
Att jordbruket brett ut sig mer och mer har gjort att igelkottarnas naturliga miljö begränsats och de har mer och mer dragit sig mot städer och förorter. I villaträdgårdar kan de ibland hitta det de saknar ute i det vilda – lövhögar, skydd mot grävlingar, maskar och insekter att äta.
– För oss som bor med trädgård gäller det nu att göra dem så igelkottsvänliga det bara går, säger Marie.
Jag ser alltid igelkottar här där jag bor.
Igelkotten invandrade till Sverige när inlandsisen smälte för ungefär 10 000 år sedan. Sedan 1972 är den fridlyst och man får alltså inte ta en igelkott till fånga eller skada den på något vis. Däremot får man flytta på en igelkott om den befinner sig i fara, som på en väg. I och med att den är fridlyst har den faktiskt laglig rätt att bo under en häck i din trädgård om den nu vill det.
– Man har dessutom mycket att vinna på att släppa in igelkottar i sin trädgård eftersom de äter kållarver, mördarsniglar och andra skadedjur som man kanske inte vill ha där, säger Marie.
Det man kan göra för att underlätta för igelkottarna i sin trädgård, berättar Marie, är först och främst att se till att det finns en öppning för dem att komma in. Har du staket eller plank kan du gräva en liten gång någonstans åt dem.
Så hjälper du igelkottarna
- Se till att det finns en öppning någonstans till din trädgård.
- Lämna löv- och rishögar. Låt gräset växa högt i någon del av trädgården.
- Låt nedersta lagret i vedstapeln ligga och förmultna, då finns det gott om insekter och annat gott där för igelkotten.
- Ställ ut vatten. Inte mjölk.
- Bjud gärna på kattmat. Ställ ut maten strax efter solnedgången, det är då igelkottarna är aktiva.
- Bespruta inte din trädgård. Låt igelkotten äta upp skadedjuren istället.
- Om du har robotgräsklippare, programmera den att gå bara mellan 10-16 på dagarna, då riskerar den inte att skada någon igelkott.
- Om du ska klippa häcken, dra försiktigt med ett kvastskaft under häcken först, så att det inte ligger någon igelkott där och sover.
Sätta ut mat
Sedan gäller det att inte städa sin trädgård alltför väl. Låt det ligga lite ris och lövhögar åtminstone i något hörn av trädgården. Gärna en vedtrave någonstans som bara får ligga där och samla mat åt igelkottarna i form av maskar, larver och annat gott.
– Det vi också tydligt kunde se med hjälp av kamerorna vi satte upp var att igelkottarna är aktiva två gånger per natt, strax efter att solen gått ned och sedan innan den går upp igen. Två gånger per natt behöver de fylla sina små magar. Vill man sätta ut lite mat åt dem är det därför bra att göra det när solen går ner, då hinner oftast igelkottarna dit innan katterna gör det.
Vill man skydda maten så att ingen annan än igelkotten kommer åt den är det bra att täcka över med något, till exempel en plasthink med ett hål tillräckligt stort för igelkotten att komma igenom, men för litet för katten.
Marie vill ändå känna sig lite hoppfull om igelkottens framtid. Det måste gå bra.
– Ibland när jag är ute och går med hunden om kvällarna tänker jag att ”jag går inte hem förrän jag sett en igelkott”. Och jag kommer ju hem varje kväll så hittills har det gått bra! Jag ser alltid igelkottar här där jag bor. Men det finns grannar som säger att de inte sett någon på flera år,
så det gäller att vara lite uppmärksam.
Igelkotten
- Ett uråldrigt djur, dess tagglösa förfäder levde för cirka 50 miljoner
år sedan. - Långt senare utvecklade igelkotten möjligheten att förvandla sig från fyrfoting till taggig boll, en bra skyddsmekanik.
- Idag finns cirka 15 olika arter.
- Afrikansk pygméigelkott är minst. Vår igelkott (Erinaceus europaeus) är bland de större.
- Finns framförallt från södra Sverige till Dalarna, har även setts längre norrut.
- Gotlands landskapsdjur. Lever bra på Gotland eftersom där inte finns några grävlingar.
- Fridlyst sedan 1972.
- Rödlistad i Sverige sedan 2020. Har minskat med en tredjedel sedan 2010.
Text Ulrika Palmcrantz
Foto Lena Skagerstam
