Siw Malmkvist hade aldrig några tankar på att hon skulle bli en känd sångerska när hon växte upp i ett barnrikehus i Landskrona. Men allt har rullat på och hon har bara följt med. Så växte en enastående artistkarriär fram. På nyårsafton fyllde den folkkära sångerskan 85 år. Läs gärna det här porträttet nedan vi gjorde om henne för tre år sedan.
Tidigare i höstas var Siw Malmkvist med på Seniorens hälsoresa till Kroatien. En av de magiska kvällarna när solen gick ner som ett eldklot över havet uppträdde hon och parhästen Ann-Louise Hanson tillsammans, i vad som sades vara deras sista framträdande. Eller?
Älskar att skådespela
– Jo, det var det väl. Någon gång måste man ju sluta. Jag har stått på scen sen 1955, det är ganska länge. Men samtidigt, jag pratade med min man Fredrik om det senast igår, vad ska man göra nu? Du kan ju alltid måla akvareller tyckte han, och visst, men det är inte riktigt samma. Jag kanske vill skådespela lite mer, det älskar jag. Nu har jag precis avslutat Åtta kvinnor på Stadsteatern, en kriminalkomedi med åtta kvinnor och en man, som är död. Det har varit fantastiskt roligt.
Alltid nån som sjöng
Något blir det säkert framöver också, att sitta sysslolös har aldrig var Siws melodi. Inte att säga nej heller för den delen.
Jag hade inga planer eller drömmar som ung, jag bara var.
Men egentligen var det mest en slump att det var sångerska hon blev, menar hon. Det var aldrig något hon drömt om, även om hon kom från en familj där alla sjöng mer eller mindre. Nio syskon var de hemma i barnrikehuset i Landskrona, och alltid var det någon som gick omkring och sjöng.
– Min äldsta syster hade en riktig operettröst och Sven, min bror, han satt med gitarren och spelade country. ”Hey good-looking …” satt han och sjöng och då brukade jag komma in och sjunga andrastämman. Han blev nästan alltid sur då, han ville väl sitta och spela för sig själv.
Konstnärlig
Teckning var också något som låg för Siw, det var hennes bästa ämne i skolan och när de satt runt det stora ovala bordet hemma i lägenheten om kvällarna var det ofta det hon gjorde. Någon stickade, en annan lappade kläder. Siw ritade.
– Jag hade inga planer eller drömmar som ung, jag bara var. Men möjligen tänkte jag på reklamtecknerska. Sen när jag fick jobb på en reklambyrå ett tag fick jag mest sitta och retuschera, det var ju inget kul.
Obekymrad typ
Uppväxten i Landskrona med mor Sigrid, som var hemmafru, far Albert som jobbade på fosfatfabrik och alla syskonen, var bekymmersfri och glad. I alla fall som Siw minns det. Så var hon också en ganska obekymrad typ.
– Jag tänkte nog aldrig längre än hit, säger hon och pekar på sin näsa. Vi gjorde så mycket, gick balansgång på broräcken, hoppade på isflak, tävlade om vem som vågade springa närmast ut framför en bil. Jag såg inga faror i något.
Bästa vännen dog
Det enda sorgliga hon minns från barndomen är när bästa vännen Villy dog i difteri, bara sex år gammal.
– Ja, det var hemskt. Jag minns begravningen och den lilla vita kistan. Han var min allra bästa vän. En annan kompis dog också i samma sjukdom. Det bodde 90 barn i vårt hus, så det var katastrof när det gick difteri där.
Urspännande
När Siw var 18 år läste hon i Vecko-Revyn om en modevisning där man skulle visa upp tonårskläder. Det var något helt nytt som aldrig funnits förut.
– Åh, som jag ville gå på det, tonårskläder, det lät ju urspännande! Men det kostade fem kronor i inträde och det hade jag inte. Det skulle vara en talangtävling också, så jag tänkte helt krasst att om jag anmäler mig till den slipper jag betala inträde.
Fick spela in skiva
Så blev det, bara det att hon gick och vann hela tävlingen och fick åka till finalen i Stockholm – och vann där också! Priset var 250 kronor, en klocka och att få spela in en skiva.
– Det var ju väldigt roligt men jag tror ändå inte att jag hade en tanke på att det skulle leda till något annat. Jag såg det mest som ett kul äventyr.
Siw Malmkvist
Ålder: 81 år (fyller 82 på nyårsafton).
Familj: Sambon Fredrik Ohlsson, deras gemensamma son Henrik, 45, dottern Tove, 54, sedan ett tidigare äktenskap. Fem barnbarn mellan 1 och 27 år.
Gör: Sångerska och skådespelerska med en 63 år lång karriär bakom sig.
Bor: Lägenhet i Stockholm och lantställe i Västergötland.
Läser just nu: Vera av Anne Swärd, Flätan av Laetitia Colombani. (Åh, vad den var bra!) Och så har jag den här Ett jävla solsken på gång, men jag har inte läst den än.
Lyssnar på: Radio. Jag gillar att lyssna på dokumentärer i radio samtidigt som jag spelar mahjong på min Ipad.
Drömmer om: Att måla akvarell igen, och göra det bra! Det är så avkopplande, roligt – och frustrerande! Och så att få prata så där på riktigt med barnbarnen till exempel om hur det var förr i tiden.
Rullade på
Men mer skulle det bli. Först och främst turné hela sommaren med Arne Domnérus, dessutom ville skivbolaget Metronome skriva kontrakt med henne.
Snart rullade allt på i en väldig fart. 1959 vann hon Melodifestivalen med låten Augustin, som blev en jättesuccé. Och när hon sedan fick bli värdinna i Lennart Hylands program Stora famnen, och sjunga i tv varje lördag, blev hon en ”riktig kändis”.
Tog det med en klackspark
– Jag slog igenom precis när teven gjorde sitt intåg i hemmen och det fanns ju bara en kanal att titta på. Så nog var det genomslagskraft, säger Siw.
Fortfarande tog hon ändå allt med en klackspark. Livet gick ut på att tjäna lite pengar så att man kunde ha kul på kvällarna, gå ut och dansa och lyssna på musik.
– Ibland kunde jag komma på mig själv att ”hjälp, nu är det ju torsdag redan, jag kanske måste träna in texten till låten jag ska sjunga i tv på lördag”, berättar Siw och skrattar.
Lät som en Frälsis-låt
Det blev ytterligare en dundersuccé med låten Jazzbacillen, Siw fick en manager och nu började det snurra rejält. Någonstans började hon nu långsamt begripa att det här var hennes jobb.
Börje Ekberg blev hennes manager som bokade in jobben, Anders Burman den som valde låtar åt henne.
– De knuffade på och det var tack vare dem jag blev något. Annars hade jag nog bara blivit en dagslända. Anders var bra på att välja rätt låtar. Tunna skivor gillade jag först inte alls när han presenterade den för mig, jag tyckte att det lät som en Frälsis-låt. Anders sa att då blir det säkert en succé, om jag inte gillade den… De ville att jag skulle sjunga glada och käcka låtar, och jag var också käck som ung.
Film, musikal, revy …
En närmast osannolik karriär hade dragit igång. Tunna skivor som kom 1960 skulle bli hennes allra största hit. Sedan dess har hon spelat in runt 600 låtar på ett tiotal olika språk, varit filmstjärna i Danmark där hon spelade huvudrollen i Förälskad i Köpenhamn. Hon har varit med i flera musikaler, Kar de Mumma-revyer, spelat Pippi Långstrump på Folkan, varit enormt populär i Tyskland…
nu var det så att Astrid absolut ville ha det så.
Att det faktiskt är hon, Siw, som gjort allt det där tycker hon är ganska så overkligt. Livet har svischat på bara och hon har följt med. Gjort det man sagt att hon skulle göra. Och gjort det väldans bra.
Du ska spela Pippi
När Folkan ville göra musikal av Pippi Långstrump hade Astrid Lindgren som krav att det skulle vara Siw som spelade Pippi. Hon hade redan frågat henne om hon inte ville spela Karlsson på taket några år tidigare, men Siw tyckte att han var en sån elak liten typ att hon inte ville.
– När direktören för Folkan ringde och sa ”du ska spela Pippi”, sa jag först att nej, det går ju inte, jag är alldeles för gammal. Jag var ju över 40 då och direktören sa att det tyckte nog han också, men nu var det så att Astrid absolut ville det ha det så.
Två röster om Siw Malmkvist
Ann-Louise Hansson, sångerska och vän, 74.
– Jag träffade Siw första gången när jag var 15, hon var min stora idol. Jag kom till samma skivbolag och vi hade samma manager. Siw fick sjunga alla glada, pigga låtar och jag de lite mer långsamma. Första gången vi träffades bjöd Siw hem mig på kaffe. Det var stort för mig! Jag undrade om jag skulle våga be henne om ett autografkort och tog mod till mig och frågade. Så fick jag ett kort – men tomt! Jag vågade inte be henne skriva sitt namn så jag tog hem kortet och skrev själv på det: ”Till min kära vän Ann-Louise från Siw!”
Fredrik Ohlsson, skådespelare och sambo, 87.
– Jag blev kär direkt när jag såg Siw första gången. Det var hennes ögon jag föll för. Jag hade en avskedsfest i mitt hus. Siv Ericks tog med sig Siw och när hon kom upp på verandan smällde det till! Sedan dess har vi hållit ihop och trots att vi kommer från så olika bakgrund har vi lyckats få till det. Siw är väldigt omväxlande, man skulle nog kunna säga lite lynnig, men hon är också väldigt förlåtande.
Gifte sig och fick barn
Hemma i lägenheten har Siw kvar ett handskrivet kort hon fick av Astrid Lindgren efter Pippi-premiären på Folkan. ”Tack, min lilla Pippi, för att du är så bra! Vad var det jag sa! Astrid L.”
Mitt bland alla turnéer och skivinspelningar har det förstås funnits ett annat liv också. Hemmalivet, det egna livet. ”Mitt i alltihop gifte jag mig och fick barn också”, skriver Siw i sin självbiografi Tunna skivor av mig som kom ut 2010.
Gillade pennorna
I början av 60-talet träffade hon Lasse Mårtenson i Helsingfors. Han var pianist, sångare och kompositör och hade redan en karriär i Finland. Siw hade träffat honom vid ett par tillfällen när hon varit i Finland för att vara med i tv, men så en gång hamnade de på krogen efter en inspelning och började prata. Om pennor. Lasse var utbildad grafiker och hade fina pennor, och Siw har alltid älskat pennor.
Älskade att få barn
1963 föddes deras dotter Tove. En ganska svår förlossning eftersom Tove låg i säte, men ändå – en total lycka!
– Jag älskade att få barn! Jag hade alltid vetat att jag ville ha barn. Redan när jag fick mens som fjortonåring tänkte jag att ”oj, nu kan jag ju få barn!”
Barnhem i Helsingfors
Lite pusslande blev det ibland med både en bebis och en karriär som bara rullade på. Det var andra tider då och att Lasse skulle ta över huvudansvaret när Siw måste iväg fanns inte riktigt på kartan. Däremot fanns det andra lösningar.
– I Helsingfors fanns ett slags barnhem, det var ett ställe där man kunde lämna in sitt spädbarn ett par dagar om man behövde. De hade bröstmjölk där också. Så jag åkte till Stockholm en helg för att spela in en skiva, jag kände mjölken stocka sig i brösten när jag inte kunde amma Tove. När jag kom för att hämta henne hade de precis gett henne flaskan… Jag minns att jag tog henne och lade henne till bröstet i alla fall.
Ny man
Efter några år sprack äktenskapet med Lasse. I början av 70-talet träffade Siw genom gemensamma bekanta Fredrik Ohlsson, som är skådespelare.
– Han hade skilt sig och skulle ha fest hemma i sin villa. Jag visste inte vem han var, men när jag såg honom kände jag igen honom – det var ju han som spelat Tommys och Annikas pappa i Pippi-filmerna! Han som inte kunde kasta pil…
Fredrik och hon fick sonen Henrik.
Jobbigt pusslande
När barnen var små kunde Siw tycka att det var lite jobbigt att behöva åka iväg, pussla med barnvakter och så vidare.
– Jag minns tillfällen när Tove grät och inte ville att jag skulle gå, men barnvakten sa alltid att det gick över så fort jag gått. Och idag säger båda barnen att de inte minns det som att jag var borta så mycket, så det måste väl ha gått bra.
– Nu är det ju andra tider som tur är, Henrik har ju tre barn och han är så fin med dem. Det är skönt att det gått åt det hållet tycker jag.
Inga kändisbarn
Barnbarnen är viktiga för Siw. Helst vill hon träffa dem en och en ibland för att få den där riktiga kontakten. De är vana vid att hon står på scen titt som tätt och att folk vänder sig efter henne ute. Inte alla som har en sån mormor …
– Men de är inga såna där kändisbarn, jag har aldrig haft med mig barnen på turnéer eller så. En del har ju det, men jag tyckte alltid att de hade det bättre hemma.
Spelade Wordefud
Förutom att vara med barnbarnen gillar Siw att lösa korsord. Och spela Wordfeud på telefonen.
– Jag älskar korsord, varje dag löser jag Svenska Dagbladets korsord. På söndagar är det Profilen, den är väldigt kul. Wordfeud är också kul, fast där kan man bli så förbannad när motståndaren lägger ett ord precis där man själv tänkt lägga. Barbro och jag spelade det ofta tillsammans. Hon tyckte att det var roligt att slå mig.
Jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta.
Barbro, det är Lill-Babs det. Vännen och kollegan som Siw lärde känna redan på tidigt 50-tal. Och som hon så sent som förra hösten turnerade med. Siw, Ann-Louise Hanson och Lill-Babs åkte landet runt med sin show Tillsammans 183 år på scen. Tanken var att de skulle ha upprepat succén i år, men nu blev det ju inte så.
Svårt att åldras
– Jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta. Jag försöker intala mig själv ”hon finns inte, hon finns inte”, men det går inte. Trots att jag var med på begravningen går det inte att ta in att Barbro inte finns mer. Hon bara rycktes bort, det gick så fort.
Ibland känns det lite svårt att åldras, medger Siw.
Pigg som en mört
– Man kan ju bli lite deppig när man tänker på att livet snart är slut. Men det måste man slå bort, annars dör man faktiskt, om man bara sitter och deppar! Jag har en syster som är 92, pigg som en mört och bor tre trappor upp utan hiss. Det är alltid så kul att prata med henne och kommer man och hälsar på har hon bullat upp. Sån är inte jag, när Tove ringer och säger att hon vill komma och fika tar hon med sig bullar själv.
Kanske för att tiden går åt till så mycket annat för Siw. Som att sjunga, spela teater, vara med barnbarnen – och lösa korsord.
