Kärleken till ett flygplan

Varje vecka åker Ulf Nyström ut till Arlanda för att fixa och dona med ett gammalt Caravelle-plan. Han och ett gäng andra entusiaster har som mål att återställa planet i originalskick och visa upp det för omvärlden.

Det finns hobbys som många gillar att göra. Som att sticka, fotografera, vandra eller kanske snickra. Sen finn det andra som är lite mer udda. Som att gilla flygplan. Eller, att gilla ett visst flygplan till och med.
Några Caravelle-fantaster fick en gång för många år sedan nys om att Försvarsmakten tänkte skicka iväg ett fullt fungerande Caravelle-plan till en brand- och livräddningsskola för att användas till brandövningar. Vilket förstås skulle betyda att planet skulle bli helt förstört.
Det finns inte så många välbevarade plan av den här typen kvar i världen, så det här fick bara inte hända, tyckte de. De gjorde allt som stod i deras makt för att komma över planet och på så vis rädda det. Till slut lyckades de komma över ett annat gammalt passagerarplan och erbjöd Försvaret det istället. Planen lyckades och Caravelle-planet blev deras. Ulf Nyström är tekniskt ansvarig i Le Caravelle club, föreningen som tar hand om planet idag. Som hans medföljare tar vi oss igenom säkerhets kontrollen på Arlanda och tar därefter plats i en transportbil för att åka ut till planet som står parkerat en bit bort på området.

Vårt mål nu är att se till att planet både inuti och utanpå blir som det var i originalskick.

Caravelle är ett franskt flygplan och var det första jetdrivna passagerarplanet i Norden. Flygtiderna kunde halveras i och med dess intåg och dessutom var komforten av en kaliber man inte tidigare skådat. Det byggdes 282 styck en av den här modellen och SAS köpte in ett antal. Den första prototypen av planet togs fram 1955, och i april 1959 var det första gången i trafik – Det råder lite strider om vem som var först att flyga med det men många hävdar att SAS faktiskt var först i världen, säger Ulf.

Men att medlemmarna i Le Caravelle Club gillar planet så mycket är inte främst av historiska skäl. – Nej, vi tycker bara att det är så väldigt vackert! Det finns en symmetri i det med de trekantiga fönstren och de rena vingarna, säger Ulf Nyström. Caravellen har nämligen inga motorer på vingarna, som de flesta plan har, utan bak i stjärten. Och de trekantiga fönstren, med den breda sidan nedåt, är utformade för att man som passagerare ska kunna se bättre nedåt. Även om Le Caravelle Club lyckades rädda planet från att bli förstört i brandövningarna hade Försvarsmakten ändå hunnit ”förstöra” planet en hel del redan. De hade använt det som signalspaningsplan och tagit bort en stor del av inredningen för att kunna ha sin specialutrustning där.
– Vårt mål nu är att se till att planet både inuti och utanpå blir som det var i originalskick. Sedan har vi tänkt att det ska flyttas och stå intill Flygplansmuseet här på Arlanda så att folk kan få gå in och titta hur ett Caravelle-plan från 60-talet såg ut. Alla  detaljer ska vara rätt så långt det går, ända ned till matbrickan. Vi har fått en del delar från andra Caravelle-plan och vi fick också med några containrar med reservdelar när vi tog över det här planet.

Det är en bit kulturhistoria som jag vill vara med och värna.

– När planet blir klart om ett par år eller så vill vi kunna köra motorerna så att man kan höra hur det låter. Ulf ser nästan lite drömsk ut och fortsätter – Det låter ganska mycket faktiskt, ett Caravelle-plan!
Planet har vid några tillfällen hyrts ut till filminspelningar, bland annat till filmen om Monica Z och om Ted Gärdestad. – Att vi kan få in lite pengar då och då är välkommet eftersom det kostar en hel del att restaurera, säger Ulf. och metodiskt.
Det är ett långt arbete att återställa allt till ursprungs skicket. Även om de är ett gäng som idogt håller på med planet kommer det att ta tid. Vad driver dem att gång på gång ta sig ut till Arlanda, ibland i regn och rusk, och stå och skruva på någon liten detalj i timtal?

– Det som driver mig är att det här är ett unikt flygplan och jag vill inte att det går förlorat. Det är en bit kulturhistoria som jag vill vara med och värna. Dessutom har jag hållit på med flygplan i hela mitt liv, som tekniker, och det här är ett sätt att få ha en fot kvar i den världen.
Sen är det ju trevligt att träffa andra som är lika intresserade som jag, säger Ulf. Att helt släppa flygvärlden när han gick i pension var aldrig ett alternativ.– För oss som har jobbat med flyg hela livet sitter det här i generna. Det är något med dofterna, lukten, stämningen. Det går inte riktigt att förklara i ord. Flera aktiva i Caravelle-klubben har passerat 75 år vilket gjort det lite svårare under pandemin. Därför har inte lika många kunnat vara på plats lika ofta. Men Ulf kan inte hålla sig borta mer än några dagar i taget.

Händer det rentav att han ligger om nätterna därhemma och tänker på vad han vill göra härnäst med planet? – Nä, jag ligger inte och funderar på det hemma. Jag har ju barnbarn också. De har förstås också varit här ute och tittat. Flera gånger till och med, säger Ulf och skrattar