Ingen jul utan pynt! Det är tomtarna, ljusstakarna, textilierna och girlangerna som förebådar julens ankomst. Ta gärna en titt i julpyntskartongen. Vissa av dem säljs numera dyrt hos auktionshusen. Fler bilder och fakta längre ned i texten. Text Helena Nilsson Foto Respektive auktionshus
Nu är det den tiden på året igen. När varje vrå i hemmet ska städas och den där lådan med pynt grävas fram ur förrådet. Ingen annan högtid är väl så omgärdad av dekorationer som julen. Tomtar, ljusstakar, girlanger, halmbockar, stjärnor, dukar. Listan kan göras lång. Och exakt vilket pynt som krävs för att skapa den rätta julkänslan skiljer sig åt från hem till hem.
I både torp och slott har julen länge varit en viktig högtid som man ägnat mycket tid och möda åt att förbereda. Pyntat har vi gjort i åtminstone ett par hundra år, men ett julfint hem på 1800-talet såg lite annorlunda ut än det gör idag. Då fanns varken julgranar eller adventsstjärnor och levande ljus var en lyxvara för de flesta. De mörka stugorna kunde i stället lysas upp av vackra bonader med bibliska motiv. De kunde klä både bord, tak och väggar. Ju fler desto bättre.
Något som fanns nära till hands i bondstugan var halm. När hemmet skrubbats rent ströddes det ut på golvet. Halmen var inte bara dekorativ. Den minskade draget från golvet, blev en mjuk sovplats för gäster och användes för att fläta kransar och leka i.
Traditionen att strö ut halm dog ut på 1900-talet, bland annat på grund av brandfaran, men halmen är fortfarande en vanlig syn kring jul. Materialet fick ett uppsving på 1960- och 70-talet då det var populärt med halmkurser och hemmen fylldes av flätade stjärnor, takkronor och julbockar.
Den första svenska julgran vi känner till fanns hos familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland. Till julen 1741 hade de tagit in ett träd och pyntat det med saffranskringlor, äpplen och vaxljus.
150 år senare förekom inomhusgranar mer allmänt i de svenska hemmen. Som så många andra traditioner kom den ursprungligen från Tyskland, men det var den brittiska kungafamiljen som hjälpte till att sprida granen över Europa. 1848 publicerades en illustration i julnumret av The Illustrated London News där drottning Victoria, prins Albert och deras barn syntes samlade kring ett upplyst och rikt dekorerat träd. Från grenarna hängde allsköns söta figurer och de små ljusen spred ett varmt sken över familjen. En riktig julidyll.
De första granarna var ofta små och ställdes på bordet eller hängdes upp i taket. Ingen gran var komplett utan pynt, man dekorerade den med frukt och hemgjorda prydnader som blommor av papper. Äpplen hängdes upp både för sin röda färg och för att tynga ner grenarna så att de levande ljusen skulle sitta rakare.
I takt med att fler människor tog in träd ökade efterfrågan på pynt. Industrialismen hade nått Sverige och i de nya fabrikerna tillverkades allehanda vackra och färggranna föremål på löpande band.
I slutet av 1800-talet kunde den som inte hade tid eller lust att pyssla ihop eget pynt hitta smällkarameller, papperspynt, glasprydnader och annat i affären. Det frossades i istappar, korgar, strutar med godis, bokmärkesänglar och svenska flaggor. Och så självklart julgranskulor av glas.
Glaskulornas ursprung kan även det spåras till Tyskland. På 1840-talet började Hans Greiner, ättling till mannen som 250 år tidigare grundat det första glasbruket i vad som skulle bli byn Lauscha i dagens Thüringen, skissa på glasprydnader att hänga i granen. Han försökte efterlikna former från naturen och skapade hängen i form av äpplen, valnötter och ekollon.
De vackra glasprydnaderna blev genast en succé men trots att hela Hans Greiners familj slet hårt med tillverkningen och packningen av de sköra kulorna tjänade de aldrig särskilt mycket på dem. Det gjorde däremot grosshandlarna. Prydnaderna hade en strykande åtgång ute i handeln.
Några årtionden senare hakade andra tillverkare på trenden och glaskulorna spreds ut i Europa. Många gick på export hit till Sverige.
Vi har hämtat flera juldekorationer från Tyskland men några har förstås skapats här i Norden också.
Till exempel det flätade pappershjärtat i två färger som vi fått från Danmark. Det lär ha varit självaste H.C Andersen som flätade det allra första hjärtat på 1860-talet. Det förvaras idag i hans hem i Odense. Förutom att vara en skicklig sagoberättare var han en mästare på att klippa fram silhuetter i papper, ofta på fri hand. Han lär alltså också ha provat på att fläta pappret, men hans hjärta ska dock inte ha haft någon hank så det var troligen inte gjort för att hängas i granen. Det dröjde några årtionden innan det rödvita hjärtat blev ett vanligt julpyssel och i både Norge och Sverige fick det så småningom en plats i julgranen.
Här i Sverige har flera kända formgivare ritat tomtar, änglar och andra julfigurer under 1900-talet. På 70-talet lanserade Gustavsberg Lisa Larsons första julserie, änglar i stengods med Lisas karaktäristiska runda former.
Senare arbetade hon med tyska Goebel och ritade ljusstakar och hängen till lucia och jul. Även Stig Lindberg ritade jultallrikar, figuriner och hängen, som den söta pepparkaksserien.
En annan, mindre känd svensk som gjort avtryck på julmyset är Erik Boberg. På 40-talet utvecklade han ett roterande änglaspel som drevs av värmen från ett stearinljus. Änglaspel uppfanns av den tyske leksakstillverkaren Walter Stock redan i början av 1900-talet men Erik Bobergs variant var lite nättare och oftast av mässing.
De svenska änglaspelen med sin vackra klang hittade snabbt köpare utomlands. Redan efter några år exporterades tiotusentals änglaspel till USA.
Många julgranskulor har gått i kras genom åren och sköra pappersdekorationer slängts bort, men en hel del julpynt har klarat sig.
Om samlingen behöver kompletteras går det att göra fynd på loppisar och auktioner. Papperspynt från början av 1900-talet och hela samlingar med julgranskulor, i originalkartong.
