Boken Döstädning – ingen sorglig historia har översatts till 25 språk. Det är många som vill veta hur man ska göra för att inte bli slav under sina saker. Och bokens författare Margareta Magnusson vet precis hur man gör.
Det är skillnad på dödstädning och döstädning, säger Margareta och ler lite finurligt.
Dödstädning, förklarar hon, det är det man gör när någon dött. Döstädning däremot, det är något man bör hålla på med lite då och då.
– Helst ska man börja redan i trettioårsåldern, säger hon. Det blir jobbigt och tar en massa onödig tid om man inte har koll på sina saker.
Från hus till tvåa
Själv bor Margareta numera i en tvårummare i Stockholms innerstad. Tidigare i sitt liv bodde hon i ett stort hus med man och fem barn.
– Då hade vi mycket mer saker förstås, men jag hade järnkoll då också. Om något barn frågade efter någon sak visste jag nästan alltid var de skulle leta. Varje barn hade till exempel sin egen krok och korg i hallen, så slapp man leta efter sina vantar och mössa varenda dag.
– Vi gillade att segla också, och är man sju personer på en segelbåt krävs det lite ordning och reda om det inte ska gå överstyr.
Börja i rätt ände
Innan Margareta flyttade till sin lägenhet mätte hon upp den noggrant för att vara säker på vad som skulle få plats i det nya hemmet. Och så var hon noga med att inte ta med för mycket.
– Man får gå lite metodiskt till väga när man ska rensa bland sina saker, annars kan det lätt kännas lite oöverstigligt i början. Ett bra råd är att ta en kategori i taget, till exempel börja med möbler, sedan kläder och textilier, och så vidare. Man ska inte börja med fotografier och gamla brev, för då blir man bara sittande med det. Det är bättre att börja med kategorier som inte är så känslomässigt laddade.
Överväg ”loppis”
Själv började hon med att fråga barnen vad de ville ha, därefter gick hon igenom vad hon kunde skänka till organisationer som Emmaus, Röda Korset och Stadsmissionen.
– Det jag borde ha gjort också var att ha en loppis. Jag vet en familj som gjorde det inför en flytt och sålde av en massa prylar. 27 000 fick de in på en dag, det är ju inte så dåligt.
Tänk praktiskt
Margareta menar att man inte kan ta för givet att ens barn ska vilja ha ens saker. En del vill de säkert ha, men kanske inte allt. Man måste tänka lite praktiskt också. Det som passade i en annan tid kanske inte passar idag.
– Jag fick själv ärva några gamla koppar med guldkant på, de fick man inte köra i diskmaskinen. Några råkade jag köra i maskin ändå, och sedan var de ju förstörda…
Förläggare i USA
Idén till boken kom till när Margaretas dotter satt och lunchade med en förläggare i USA, som beklagade sig över att hans pappa hade så otroligt mycket grejer och aldrig lyfte ett finger för att röja bland dem. ”Det kommer att bli jag som får ta hand om allt det där en dag”, beklagade han sig.
– Då sa min dotter att så skulle det aldrig bli för henne, eftersom hennes mamma ”rensade hela tiden”, säger Margareta och skrattar. Kan inte hon skriva en bok om hur hon gör då? tyckte förläggaren.
Margaretas bästa tips
1. Tänk kategorier. Nästan allting i ett hem ingår i en kategori. Möbler, textilier, tavlor, osv. Ta en i taget när du går igenom vad du har, och börja gärna med möblerna. Vad vill du ha kvar, vad kan du ge bort? Skriv upp och gå igenom rum för rum. Gör sedan så med övrigt bohag också.
2. Rensa kläder. Ofta har vi alldeles för mycket kläder, lite till mans. Gå igenom och titta vad du faktiskt använder.
3. Fråga barnen vad de vill ha. Jag började med att fråga barnen vad de ville ha, inför att jag skulle flytta. Då blev det lättare att göra sig av med saker sen, när jag visste vad de inte ville ha.
4. Döstäda ensam. Det blir effektivare om man gör det på egen hand. Om jag hade gjort det tillsammans med min man hade det blivit mer komplicerat. Nu var det bara jag som fick bestämma vad jag kunde göra mig av med.
5. Ge bort saker. Istället för en blomma, kan man ta med sig något fint föremål om man är bortbjuden, till exempel. En del har ett skåp där de samlar saker de inte vill slänga, men heller inte vill behålla.
6. Vänta med fotografier och brev. Personliga saker som brev och foton gör bara att man fastnar och sitter och tittar på dem i timmar. Det är mycket känslor och minnen inblandade här, så spar den kategorin till sist.
7. Skjut inte upp det! Antalet ägodelar ökar snabbt, så se till att döstäda kontinuerligt. Lyckas du med det, slipper du att förlora kontrollen helt och behöver inte börja från noll nästa gång du tar tag i det.
Blev braksuccé
Det trodde inte Margaretas dotter att hennes mamma skulle vilja göra, men hon la i alla fall fram förslaget. Och Margareta, som alltid skrivit mycket, både dagbok och loggbok genom åren, tyckte att ja, varför inte? Det kan väl vara värt ett försök.
Men inte hade hon väntat sig den braksuccé det blev. 25 länder har köpt in rättigheterna till boken, och flera journalister och fotografer har varit hemma hos Margareta i hennes tvårummare.
Mycket jobb efter boken
– Det hade jag inte tänkt på, allt det här efterarbetet med boken. Ett tag var det väldigt mycket mejl och annat att svara på, så när det kom hit en journalist och en fotograf vid ett tillfälle när jag kände mig stressad, ropade jag åt dem: ”Stig på, stig in, och skriv aldrig en bok!”
Det är faktiskt riktigt roligt att gå igenom sina prylar när man väl kommer igång.
Det enda Margareta egentligen saknar från tiden då hon bodde i hus, är trädgården. Men hon har en ganska rejält tilltagen balkong, och på den har hon fullt av växter. Nere på gården finns också gemensamma odlingar, som de som bor i huset tar hand om.
– Det är riktigt fint om våren och sommaren att sitta på balkongen omgiven av grönt, och titta ner på gården där det också blommar.
Penslarna kvar
Några saker kommer hon aldrig att göra sig av med, hur hårt hon än rensar. Det är hennes penslar, hon gillar att måla, och så gammelnalle, hennes mans nalle som hängt med i 80 år nu. Han sitter på byrån i sovrummet och ser gammal och vis ut, med skavd nos och strumpor på fötterna.
– De måste han ha för att inte sågspånen ska ramla ut, säger Margareta.
Skönt efteråt
Döstädning är en livsbejakande process, inte alls någon sorglig historia, som bokens undertitel anspelar på.
– Det är faktiskt riktigt roligt att gå igenom sina prylar när man väl kommer igång. Det är en massa minnen som vaknar till liv, och det känns alltid väldigt skönt efteråt, när man tagit ett krafttag.
Ligger efter
Det ironiska är att i och med allt arbete som varit med boken, har Margaretas egen döstädning blivit lite lidande nu på sistone. Men det ska det snart bli ändring på.
– Som där till exempel, nu ser jag ju att det fortfarande står fyra brickor där på köksbänken, tre röda och en i trä. Så många behöver jag inte, jag ska se till att ge bort två av dem nu.
