Karin Berglund är en riktig guru i trädgårdsvärlden. Hon har skrivit om trädgård de senaste trettio åren och gett ut en rad böcker. Den senaste heter Det var en gång en trädgård. Om det gröna livet, och vikten av att njuta.
I närmare trettio år jobbade Karin Berglund på Dagens Nyheter som dagstidningsjournalist, allmänreporter som också skrev en del om ekonomi. Så behövde de plötsligt en trädgårdsskribent, och Karin hörde sig själv ropa: ”Åh, vad kul, det vill jag göra!”
Sedan dess är hon fast. Trädgård och vackra, doftande blommor har tagit en allt större plats i hennes liv. Huset hon bor i, ett gammalt k-märkt hus i Kvarnbyn utanför Mölndal, köpte hon bara för att hon blev så förälskad i syrenerna som stod utanför.
– De var högre än huset och var nästan det enda jag såg när jag var här första gången. Senare, när huset var mitt, såg jag att resten av trädgården var i ett bedrövligt skick. Den hade legat öde i tio år, och det var rotogräs och sly överallt, hemskt.
Jorden och ljuset
Än idag kämpar hon mot ogräset. Eftersom hon aldrig använder gifter tar det tid att bli av med saker och ting. Men det är inget som stressar upp Karin. Mest av allt njuter hon av allt det vackra.
– Åh, jorden som luktar så gott, ljuset som silas genom träden, och så att det poppar upp växter överallt. Det är så sensuellt, trädgården väcker upp viktiga känslor man har. Det är lite som att sitta och klappa en katt – mjukt och varmt och nära.
– Jag är inte troende, men jag tror ändå att man kan få ett rent religiöst förhållande till sin täppa. Det lilla fröet som blir ett stort träd, det är förunderligt och ett evigt liv som pågår.
Mycket dofter
Genom alla år har Karin sett väldigt många trädgårdar och läst oerhört mycket om växter. Hon har bland annat skrivit en biografi över Linné som tog henne sju år att skriva. Men även om hon kan mycket, tycker hon ändå att det roligaste i en trädgård är människan bakom.
– Jag älskar att höra människor berätta om sina trädgårdar, vad de gör i dem, och hur de tar sig ut i deras drömmar. Trädgårdar kan se så väldigt olika ut, eftersom vi alla är olika. Lite kan man nog säga att det är som ens självporträtt, i alla fall bland de som är intresserade av växter.
Så hur ser hennes egen oas ut, hennes eget självporträtt? Karin skrattar.
– Här bor en väldigt slarvig människa, så tänker nog de som kommer hit! Det är ogräs och saker som ligger lite här och var, men samtidigt – åh, så fint!
Det är mycket dofter i Karins trädgård. Hon har försökt se till att det så gott som alltid finns något som blommar, och kanske framför allt doftar. Ett myllrande blomsterhav.
– Dofter är viktigt för mig. Det doftar så gott i min trädgård! Det är rosor, pioner, snödroppar, irisar, äppelblommor, krasse…
Att ha en liten bukett pärlhyacinter och ställa i ett av rummen inne, så att man redan när man vaknar känner doften i hela huset, det är en rikedom tycker jag.
Plockar hon av blommorna, eller är det förbjudet?
– Är du galen! Självklart får jag plocka, ibland tror jag nästan att det är därför jag har en trädgård, för att jag ska kunna plocka så mycket blommor. Jag plockar och plockar, jag älskar att plocka blommor i min trädgård. Att ha en liten bukett pärlhyacinter och ställa i ett av rummen inne, så att man redan när man vaknar känner doften i hela huset, det är en rikedom tycker jag. Jag tror att blommorna är till för att man ska njuta av dem.
Är det möjligt för en expert som Karin att peka ut några favoritblommor?
– Jodå, det kan jag. Jag tycker om snödroppar, pioner och olika sorter av blekgula blommor. Och det är för att min trädgård är ganska skuggig, och det blekgula blir väldigt vackert i ljuset som silas ner genom trädgrenarna. Vackrare än vitt faktiskt.
Den allra bästa tiden på året tycker hon är den en bit före midsommar, när äppelträden blommar, vårfloret är över och det börjar knoppas på rosor och pioner.
– När fåglarna har ungar och syrenerna blommar, då är det vackert!
Läkande plats
En lyx med att ha en egen täppa tycker hon är att man har en plats där man kan få vara ifred, och göra precis vad man vill. Just här, på den här platsen på jorden, kan ingen annan styra och ställa.
– Man lär sig inte bara mycket om växter, utan faktiskt också mycket om sig själv och om livet. Man kan få svar på sina frågor där. Och det kan vara läkande också, när man går igenom svåra saker i livet. Jag vet flera som arbetat intensivt i trädgården och på sikt kommit över stora sorger och förluster de gått igenom.
Bästa pensionärslivet
I ett litet hus på sin tomt har Karin en ateljé, där hon jobbar med sina fotografier. Hon har blivit en skicklig fotograf med tiden, och gör bilder med gamla tekniker som gummitryck och fotogravyr.
– Jag har nog det bästa av pensionärsliv nu. Jag kan jobba när och om jag vill, jag kan bestämma helt själv vad jag ska lägga min tid och mina pengar på. Ska jag åka till England i år, hur mycket pengar finns det i kassan?
Varje morgon kan hon välja om hon ska gå ut och rensa ogräs eller om hon ska gå till ateljén och göra bilder
– Ja, fast jag brukar mer tänka: ska jag gå ut och rensa ogräs eller ska jag lägga mig på soffan och läsa romaner?
Ganska ofta väljer hon faktiskt soffan och romanerna. Men det får gärna stå en bukett blommor bredvid …
Foto: Karin Berglund
