Han är en av ishockeyns främsta någonsin, och har till och med fått en staty rest över sig i Toronto. Tränar gör Börje Salming fortfarande, men numera vill han få tid över till annat också. Som att njuta av livet.
Fotograf Louise Billgert kämpar hårt med Börje Salming.
– Du får inte le hela tiden, försök se lite allvarlig ut också!
Börje samlar ihop anletsdragen, och visar upp stenansiktet från de sjutton åren som professionell ishockeyspelare i NHL.
–På den tiden var jag förbjuden att le på bild, säger Börje (med ett leende). Det var likadant ute på isen, där gällde det att visa upp en hård fasad, aldrig visa svaghet. Då skulle man ha blivit överkörd direkt. Ville man visa känslor, bryta ihop, gråta, då fick man göra det privat, i hemlighet.
De var rädda
Bilden av Börje och stenansiktet hängde med under många år.
– Jag vet folk som inte har vågat komma fram och hälsa för att de varit rädda för mig, de har haft den där bilden av mig som stenhård.
Han var också en hård kille på isen, det ska man komma ihåg, men utanför rinken är han en öppen man som har lätt till skratt. Börje Salming vek aldrig ner sig för någon på isen.
Står staty
Han var en otroligt skicklig hockeyspelare, anses som en av de absolut största inom ishockeyvärlden, och inte minst i hockeyns ursprungsland Kanada. I Toronto, där han spelade i den legendariska hockeyklubben Toronto Maple Leafs i sexton år, har de rest en staty till hans ära, och under firandet av Internationella ishockeyförbundets 100-årsjubileum 2008 blev han framröstad som en av de sex bästa ishockeyspelarna de senaste hundra åren.
– Det är lite häftigt att man står som staty där, säger Börje. Det känns speciellt, det är jag stolt över, det visar ju på att man faktiskt åstadkommit något. Jag kan se hur någon släkting åker till Toronto om hundra år, pekar på statyn och säger, ”det där är min farfarsfar”. Det är rätt kul att tänka sig.
Mer tid till annat
Han fyllde 67 år nu i april, och har gått i pension. Eller nåja, kanske inte riktigt så. Men han har i alla fall trappat ner en del.
– Jag har ju jobbat mycket med affärer sedan jag slutade med ishockeyn, inte minst med Salming Brand. Det har gått väldigt bra, både här i Sverige och utomlands. Nu öppnar vi till exempel en ny butik i Tjeckien. Men nu har jag sålt av en del av varumärket, jag kände att jag ville få mer tid över för annat. Inte så att jag känner mig gammal, men i min ålder vet man aldrig riktigt vad som kan hända.
Börje Salming
Ålder: 67
Bor: Lägenhet på Gärdet,
Stockholm.
Familj: Fru Pia, 50, barnen Anders, 43, Terese, 41, Rasmus, 22, Bianca, 19 (från två tidigare relationer) två bonusbarn, Lisa, 25, Sara, 21, fyra barnbarn i åldrarna 7–11, Nova, Ivan, Charlie, Mandel.
Aktuell med: Blå kokboken, skriven av Anna Benson, där Börje m fl medverkar med recept. 100 kr per bok går till cancerforskning/ prostatacancer.
Gör: Jobbar lite med olika företag han har koppling till. Plus lite aktiehandel som hobby.
Gillar: Träna, resa, laga mat.
Gillar inte: Köttindustrin. Äter nästan inget kött längre, och då bara vilt.
Läser: Väldigt mycket. En favorit är Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm.
Drömmar för framtiden: Att åka till Nya Zeeland, vandra på kinesiska muren, hålla mig frisk. Och cykla med Pia i Italien.
Friade på Gotland
Han fick sig en ordentlig tankeställare för två år sedan. Sommaren 2016 kom han äntligen till skott med Pia Lindahl som han varit tillsammans med i tio år, friade i en liten kyrka på Gotland, fick ja, och firade därefter ett storslaget bröllop vid Krusenbergs Herrgård utanför Uppsala. Bröllopsresan gick till den paradisiska ögruppen Seychellerna, och planen var goda middagar, lite bubbel och mycket sol och bad. Träning stod också på schemat, någon soffpotatis har han aldrig varit och kommer heller aldrig att bli.
– Jag var ute och sprang på stranden när jag kände ett tryck över bröstet samtidigt som jag fick halsbränna. Jag hade aldrig varit med om något liknande, och trodde att det kanske var något jag ätit. Men samtidigt kändes det otäckt, det var tungt att andas, jag kunde inte fortsätta springa.
Hade en otrolig tur
När han kom hem till Sverige igen ringde han upp sin läkare, som sa att han skulle åka direkt till sjukhuset.
– Jag tog mig till Danderyds sjukhus och där upptäckte de att ett av mina kranskärl hade slaggat igen ordentligt.
Jag hade haft en otrolig tur, det var på håret att jag fått en hjärtattack. Nu fixade de till det direkt, med en liten ”sprängning” i kranskärlet och så satte de in ett slags nät som skulle hålla kranskärlet öppet.
Döden kommer närmare
Operationen gick bra, men upplevelsen var chockartad. Livet kändes plötsligt inte längre självklart.
– Jag fick lite ångest, döden kommer ju närmare, man blir skörare. När hjärtat slår lite konstigt på nätterna brukar jag vakna. Man tänker att nu har man gift sig och gjort allting och ska leva livet och då smäller det till. Men det är något jag får leva med.
Våldsam sport
Åren som professionell ishockeyspelare har varit en hård utmaning för kroppen. Han har brutit näsbenet fem gånger, fått massor av tänder utslagna, brutit fingrar och blivit sydd med över 500 stygn under karriären. En gång fick han en klubbspets i höger öga, där har han sedan dess 50 procent nedsatt syn, men ser bra med det på långt håll.
– Fast det är det vänstra jag läser med, skrattar han.
Träningen håller ihop mig
Han tränade oerhört hårt under de aktiva åren, och han har även fortsatt att träna efter idrottskarriärens slut.
– Det är träningen som har hållit ihop min kropp, säger Börje. Skulle jag sluta skulle jag stelna till direkt. Jag tränar på gym tre, fyra gånger i veckan. Jag cyklar också och går långa promenader. Jag har fått lite artros i en höft, förr sprang jag också mycket men nu springer jag inte längre på hårt underlag.
Skönt att kunna höra
– Jag har också artros i axlarna, men där har jag en PT (personlig tränare) som har hjälpt mig öppna upp rygg och bröst med en massa olika övningar. Man kunde höra hur det knakade i lederna i början, men nu kan jag lyfta armarna över axlarna utan problem. Numera är hörseln också perfekt, sedan han började med hörapparat på båda öronen.
– Familjen tyckte det var jobbigt att jag gick omkring och sa ”va?” hela tiden när de pratade med mig. Nu är det fantastiskt skönt att kunna höra utan problem.
Inför PSA-screening
Han vill också slå ett slag för att män ska kallas till regelbundna undersökningar av prostatan, på samma sätt som kvinnor kallas till regelbundna undersökningar för eventuell bröstcancer.
– Jag tycker det borde vara självklart, det kan rädda massor av liv. Många män glömmer alldeles bort att kolla prostatan, och plötsligt en dag är man drabbad och då kan det vara försent.
Han råkade själv ut för det för några år sedan. Det rekommenderade PSA-värdet är runt 2–3, men Börjes visade 14.
– Det var som att döden knackade på dörren, säger han.
Två röster om Börje Salming
Pia Salming, fru, 50, – Börje är den snällaste människa jag träffat. Han är mån om att alla ska må bra. Och så är han mycket vältränad (skratt). Vi gör väldigt mycket tillsammans, tränar, cyklar och promenerar. När vi är utomlands kan vi cykla i bergen, och efteråt gå en lång promenad som vi sedan avslutar med en lång lunch och några glas vin. Vi är absolut inte några strikta renlevnadsmänniskor, vi försöker njuta så mycket som möjligt av livets goda. Något de flesta nog inte vet om Börje är att han har gröna fingrar, blommorna älskar honom!
Thomas Nord, 47, designchef och kreativt ansvarig för varumärket Salming:
– Jag har arbetat med Börje och varumärket Salming i snart 20 års tid, som person står han stadigt med båda fötterna på jorden, han är ödmjuk och empatisk, bryr sig om sina medmänniskor och värnar familjen och det norrländska arvet. Med det sagt, kan det brinna till om han får en klubba i handen och en puck eller boll framför sig, då kommer pannbenet och jävlaranammat fram direkt – ligger där latent under ytan. Det är få förunnat att få arbeta med en levande legend, som Börje faktiskt är, och samtidigt utveckla och driva varumärket Salming på ett idag globalt plan.
Enkel livförsäkring
Efter en månad fick han dock positivt besked. Enligt läkarna berodde det höga värdet på en infektion.
– Jag hade tur men jag har vänner som strukit med och när det händer går det fort. Undersöker man sig i tid går det ändå bra för de flesta.
Nu går han regelbundet på årliga kontroller, och det tycker han att alla män som kommit upp lite i ålder borde göra.
– Det är bara ett blodprov och så är det klart. Det är en enkel livförsäkring.
Fyra barnbarn
Vi börjar att prata om drömmar, om att hitta en mening i tillvaron i vuxen ålder. När man klarat av karriären, och barnen flyttat ut och nu i stället ringer och undrar om man kan vara barnvakt.
– Jo, men jag är barnvakt ibland, säger Börje, jag har ju fyra barnbarn. Det är roligare nu när de är lite större, byta blöjor har aldrig riktigt varit min grej. Jag brukar köpa lite presenter till de yngsta ibland, senast fick de sådana där ”Air-guns” i julklapp, det tyckte de var roligt.
Lever friluftsliv
Börje säger att träningen är oerhört viktig för att han ska må bra. Han vill att kroppen ska hålla så länge som möjligt, han älskar att ta sig upp till barndoms-trakterna i Norrland, upp till den lilla byn Salmi utanför Kiruna och där ge sig ut med en bössa på ryggen och fiskespö i ryggsäcken i väglöst land.
– Jag brukar jaga ripa och tjäder, men jakten är inte det viktigaste, det räcker bra med att bara komma ut i naturen. Det finns ingen uppkoppling där uppe, ingen kan ringa dig, där finns inget Facebook. Sönerna brukar hänga med, och brorsan Stigge ibland (kallad Stygge Stig när han spelade backpar med Börje i Brynäs, till och med snäppet tuffare än Börje på isen), efter grejen med hjärtat vill de inte längre att jag ger mig ut ensam. Det gör mig rörd att de bryr sig om mig så mycket.
Ger mening i livet
Fjällen, sjöarna, att dra upp några öringar och harrar, göra upp eld och äta fisken färsk, det ger mening i livet. Och att hälsa på mamma Karin Salming, som nu bor i Kiruna och fyllt 90 år.
– Hon är pigg som attan, men ser lite illa, hon har drabbats av gula fläcken. Men hon har en förstoringsapparat hon läser med. Ni får ge mig ett exemplar av tidningen när den kommit i tryck, den kommer mamma att vilja läsa.
Pappa Salming gick bort när Börje var fem år.
Släppte ut sorg
– Min mamma var en riktig klippa när jag var liten, hon tog hand om allt. Jag tänkte inte så mycket på min pappa under många år, först långt efter hockeykarriären dök han upp igen i tankarna. Jag gick med i en samtalsgrupp, jag kände att det var en massa saker inom mig som ville ut.
– Jag fick ur mig en massa skit ur kroppen där, släppte ut all sorg efter pappas död som jag förträngt, jag gick långa promenader i skogen och bara grät. Det var oerhört skönt, det öppnade upp, ställde saker till rätta.
Stolt över Pia
Kärleken är också viktig för att må bra. Att göra saker tillsammans med den man älskar ger lust och lycka.
Börje och Pia brukar ge sig ut på cykelsemestrar ute i Europa.
– Fast vi får se hur mycket cykling vi hinner med framöver, Pia har alltid haft en dröm om att bli polis, och nu har hon kommit in på Polishögskolan, 50 år gammal. Det är grymt, testerna innan har varit stenhårda, jag är stolt över henne.
– Men det kan ju bli lite jobbigt när hon är färdig och ska ut och patrullera på gatorna. Då får jag ju sitta hemma och oroa mig för allt bus hon kommer möta i tjänsten, skrattar han.
Men heter man som polis Salming i efternamn håller sig nog buset på mattan. Annars kommer Börje och Stygge Stig och tacklar dem sönder och samman!
Text Kenneth Gysing
Foto Louise Billgert
