Vi behöver nu en annan föreställningsvärld omsatt i en annan tillvaro, där känslorna av sammanhang är baserade på upplevelser av tillit och trygghet.
Runt omkring mig hör jag allt fler börja samtala om vad de ska göra sedan: ”efter coronan, när allt blir som vanligt igen…” Men, tänker jag, vad om det inte blir detta det gamla vanliga som växer fram igen?
Första bakläxan kom med miljö och klimateffekterna
Med industrialismen kom det materiella välståndet och den därpå vilande tilliten och tryggheten. Det är en utveckling som sedan bara fortsatt. Vi som nu är seniorer har kunnat leva i ett Sverige med ökat välstånd, allt fler välutbildade och ett framtidshopp som föreföll evigt och välgrundat. Tänk så länge detta varade! Första bakläxan kom med miljö och klimateffekterna, men effekterna av dem kom inte så abrupt och är fortfarande inte fullt ut erkända av alla. Den andra däremot, den stora hälsosmällen som fick alla hjul att tvärstanna, blev uppenbar för alla.
Visserligen utlöstes det hela ”bara” av ett litet virus, men det var inte detta i sig som gjorde att effekterna blev så allomfattande. Orsaken låg i stället i hur den värld var beskaffad som viruset föddes in i strax före 2020. Det var en storskalighetens inflätade värld baserad på en gigantisk global ekonomi och dito transportsektor med komponenter, varor, tjänster och människor som hela tiden var på väg. Den verkade så öppen och trygg. Men bakom skygglapparna lurade risken: om det plötsligt blir tvärstopp för flödena, står vi där utan en tillstymmelse till försäkring.
bakom skygglapparna lurade risken
Allas vardagar vändes upp och ner: man skulle inte längre gå till jobbet eller skolan, den överbelastade vården kunde inte längre svara upp mot de vårdbehov den nyss klarade, gatorna låg i det närmast öde, familje- och samhällsekonomierna underminerades, sociala distanseringar skulle råda också mellan nära och kära, kulturlivet utarmades och man hade inte ens några lägereldar att samlas kring längre.
Bränd av denna erfarenhet kommer världen rimligen att försöka starta om sig till en tillvaro med mindre risker. Man kommer att leta efter sätt att försäkra sig mot upprepningar av alla dessa inskränkningar, driftsuppehåll, restriktioner… Men inga försäkringsbolag kommer att vara beredda att stå för riskerna, ens mot aldrig så gigantiska premier. Det har helt enkelt visat sig vara för dyrt och därmed olönsamt att fortsätta som tidigare.
Vi behöver nu en annan föreställningsvärld omsatt i en annan tillvaro, där känslorna av sammanhang är baserade på upplevelser av tillit och trygghet. Inte bara det megarörligt storskaliga och globala utan också det lugna, kanske rentav stillastående småskaliga och lokala måste få sina erkända positioner. Omstarter med sådana balanserande förtecken kommer samtidigt att medföra positiva miljö- och klimateffekter i en utsträckning som var nästan otänkbar i den gamla världen.
