Hon är en av våra största komiker och syns ofta både i tv och på scener runt om i landet. Babben Larsson är inte den som skyggar för jobb. Bara hon får vila lite emellanåt. Numera vet hon var gränsen går.
Någon timme innan vi ska ses ringer Babben och säger att hon nog blir lite sen. Hon hade råkat skriva fel tid i kalendern. Det är inte mycket hon blir uppstressad av nu för tiden, men att komma försent tycker hon aldrig är kul. Hon hade dessutom tänkt göra sig iordning inför fotograferingen under taxiresan hit.
– Och så hade de ingen belysning på passagerarsidan! Det brukar ju alltid finnas en liten spegel med belysning när man fäller ner solskyddet, men inte i en Mercedes tydligen. En massa finesser, men ingen lampa…
Nåväl, allt ordnar sig. Babben är bra på att hålla många bollar i luften. Men också bra på att dra i bromsen när det blir för mycket. Har man en gång varit utbränd, som hon faktiskt var för tjugo år sen, är det sådant man är noga med.
Det måste vara något där jag kan få vara jag och något jag själv blir berörd av på något vis.
Ska kännas rätt
– Jag kan ju lätt fylla mina dagar med olika sorters engagemang, som intervjuer, podcasts, möten och annat. Men känner jag att det blir för mycket drar jag ned på allt sånt och gör bara det jag är bokad för. Jag har blivit bra på att känna av det där genom åren.
Hon är också noga med att uppdragen hon tackar ja till ska kännas rätt. Det måste vara något hon kan stå för.
– Jag får många erbjudanden om att vara programledare för olika tv-produktioner till exempel. Men det mesta tackar jag nej till. Det måste vara något där jag kan få vara jag och något jag själv blir berörd av på något vis. Och något jag känner lust att göra! Min bokare vet hur jag funkar, att jag bara går på lust. När jag fick frågan om jag ville leda tv-programmet Bäst i test satt jag och tittade på den engelska förlagan och skrattade högt framför datorn. Det är så intressant, och roligt, att se hur människor hanterar situationer under stress!
Svar på tal
Redan som barn var Babben rolig. Slagfärdig, en sån som alltid hade svar på tal. Musikalisk var hon också, det upptäcktes tidigt i skolan.
– Första gången jag uppträdde var jag sju år, det var på en julotta i kyrkan. Jag och en kille skulle sjunga, vi fick stå upp på bänkarna för att vi var så små. Jag var helt orädd, någon scenskräck har jag aldrig lidit av.
Men att hon skulle bli komiker var inget hon tänkte på hemma på gården i Busarve, i Dalhems socken på Gotland. Här fanns också mamma, pappa, storasyster, mormor och morfar och en hel massa djur. Alltid fanns det någon till hands om man behövde tröst eller bara lite sällskap. Korna var Babbens stora favoriter. Hon älskade att hänga med dem. Varma, trygga och kloka. När föräldrarna så småningom bestämde sig för att sälja dem och istället satsa på grisar, tvingade hon sin pappa att skjutsa henne till gården dit hennes favoritko blivit såld.
– Tanken var väl att jag eller min syster skulle ta över gården en dag. Men jag blev så allergisk i tonåren så det gick inte.
Teatergrupp
Kanske var det meningen på något sätt att hon puttades mot ett annat öde. Hon tog studenten, vilket ingen annan i familjen gjort tidigare, och började sedan jobba på diverse ställen. Det var inte svårt att hitta jobb. En dag såg hon att en teatergrupp på Gotland sökte en skådis. ”Det kan väl inte vara så svårt”, tänkte Babben och sökte. Hon fick inte jobbet, men däremot blev hon erbjuden att vara med i deras studiecirkel och lära sig skådespeleri.
Sökte scenskolan
– Efter några månader tyckte han som ledde kursen att jag hade talang för det där och peppade mig att söka Scenskolan i Stockholm. Första gången kom jag till sista delprovet, andra gången kom jag in. Då var jag 20 och jag tror ingen av oss i familjen fattade vad den där skolan var egentligen. Vilket nog hjälpte mig när jag sökte. För mig var det mer som en rolig tävling.
Snart märkte Babben att hon inte brann lika mycket för teater som många av de andra som gick på skolan. Hon drogs mer till musik och underhållning och började ordna med egna kabaréer på Gutekällaren i Visby.
En av de första kvinnorna
I slutet av 80-talet kom stå-upp-komiken till Sverige. Babben var med från början, hon var en av de allra första kvinnliga komikerna. Hon var med i tv-sändningarna från Norra Brunn i Stockholm, Släng dig i brunnen.
– Det var jag och Ulla Skoog där i början. Hon var ju redan ett etablerat namn, jag kunde ta de jobb hon inte hann ta. ”Det finns en till, hon är också rolig”, sa de när Ulla inte kunde. Det var en jättebra skola för mig. I början var det korta snuttar man körde med. Min första enmansshow hade jag 1993.
Står ensam
Att köra enmansshower kräver sin man eller kvinna, man ger enormt mycket av sig själv och man står där – ensam. En fantastisk känsla när det går bra, men tungt om man har oturen att möte en avog publik eller om det är något annat som inte sitter som det ska.
Det var mycket som var kris då. Vad gör jag, är det här rätt, ska jag ha fler barn?
Efter flera års intensivt turnerande som stå upp-komiker tog Babben en paus under några år. Hon var runt fyrtio år då och hamnade i vad man väl skulle kunna kalla en klassisk 40-årskris.
– Det var mycket som var kris då. Vad gör jag, är det här rätt, ska jag ha fler barn? Det är så mycket som ställs på sin spets när man fyller fyrtio, för då finns ju fortfarande en möjlighet att ändra kurs. Sen när man fyller 50 och 60 handlar det mer om att förvalta det man har och göra det bästa av det. Om man nu inte är som Birgita Klepke som började med stand-up vid 60!
Barbro ”Babben” Larsson
Ålder: 62 år
Familj: Dottern Sofia, 27.
Bor: Lägenhet i Solna, lantställe utanför Enköping. En halv stuga på Gotland (delar med systern).
Läser: Lugnet av Tomas Bannerhed. Jag läser självbiografier och romaner, inte deckare, det tycker jag är waste of time. Jag skiter i vem som är mördaren. Jag läser en hel del afrikansk litteratur också, som Nervous conditions (Rotlös) av Tsitsi Dangarembga från Zimbabwe.
Lyssnar på: Väldigt brett, allt från det som spelas på radio idag till mina gamla favoriter som Led Zeppelin, Queen, Neil Young, Whitney Houston, Andrea Bocelli, Aretha Franklin …
Drömmer om: Jag älskar att resa och har varit mycket i Afrika. Känner mig märkligt hemma där. Jag skulle gärna vilja åka till Botswana och Namibia.
Aktuell med: Expedition Babben där hon besöker små orter i alla Sveriges landskap. Nu är det Ångermanland, Jämtland och Härjedalen i mars/april som står på tur. Snart kommer också säsong 3 av Bäst i test på tv.
Det tog sju år innan hon kunde uppträda som stå upp-komiker igen. Istället åkte hon runt och föreläste om friskvård och stresshantering, sjöng och spelade teater.
– Jag kunde föreläsa, jag kunde spela teater. Men jag kunde inte köra stå-upp. Man tänker inte på det när man mår bra, men det är ju en anspänning att stå där ensam på scen.
Blir lätt uttråkad
Nu, vid 62, har Babben medvetet breddat sig för att ha fler ben att stå på. Hon fortsätter att föreläsa, hon sjunger, både i en jazz-kvintett och med ett storband, hon är programledare på tv, hon är ute på vägarna med sin Expedition Babben där hon besöker små orter i alla landskap. För att hon gillar att ha mycket olika saker på gång. Annars blir hon lätt uttråkad.
– Jag gillar att utvecklas, lära mig nytt hela tiden. Till exempel håller jag på att räkna matte nu. Det är min nya grej. För att hålla hjärnan igång. Jag räknade ut sjuans bok i somras och håller på med åttans nu. Än så länge är det inte så svår matte, men jag tänker gå vidare med gymnasiematte sen också. Nu har jag tålamodet jag inte hade i skolan med matte.
Viktigt med återhämtning
Babben säger att hon nog är lite allt eller inget. Gör hon något så gör hon det fullt ut och satsar allt, annars får det hellre vara.
– Men man kan jobba hårt, bara man får återhämta sig ibland också. I somras var jag ledig hela sommaren och det var ju tur det eftersom det var så varmt. Jag hade aldrig orkat jobba då. Jag höll mig mest inomhus på dagarna faktiskt och gick ut när det var lite svalare.
Vi blev väldigt tajta då och det är vi fortfarande.
Lite medberoende
Babbens dotter Sofia har hunnit bli 27 år och är färdigutbildad jurist. Hon har valt en helt annan bana än sin mamma, men de står varandra väldigt nära även om de är olika. Sofia har aldrig haft någon önskan om att stå i centrum som hennes mamma gör.
När Sofia var 14 skilde sig Babben från hennes pappa, och dottern bodde därefter växelvis hos dem båda.
– Vi blev väldigt tajta då och det är vi fortfarande. Jag blir nästan lite medberoende, om hon mår dåligt gör jag det också. Jag är väldigt exekutiv som person, men i min roll som mamma ska jag mer vara stöttande. Jag hjälper ju inte henne genom att göra saker åt henne utan genom att finnas där vid hennes sida. Alla måste få göra sina egna misstag, det finns inga genvägar.
Man måste få göra sina misstag och man måste få fler chanser. Så såg det inte riktigt ut hemma på gården när Babben var barn. Hennes föräldrar blev otåliga om det var något barnen inte klarade av. Missade man något var det kört. Man fick ingen andra chans.
Röster om Barbro ”Babben” Larsson
Klas Hallberg, 46, komiker och författare:
– Babben har regisserat en av mina föreställningar och i samband med detta uppstod kollegial ömsesidig respekt och vänskap. Så vi ses lite då och då och kollar av hur världen funkar. Det första som slår mig när jag tänker på Babben är att hon är omsorgsfull och gör saker fullt ut. Inga halvmesyrer. Jag upplever också att hon satsar sig själv i varje ögonblick och jag tror att det är huvudanledningen till hennes framgångar på scen. Man får liksom själva Babben, inte nån teater-babb eller nåt. Det gör också att det blir väldigt kul att ha med henne att göra, för att hon är ”på riktigt” och hon bryr sig på riktigt. Kul!
Peppe Mazzella, 59, grundare av Norra Brunn:
– Babben och jag har känt varandra i 30 år. Jag startade Norra Brunn 1989 och Babben är en av de artister som varit med genom alla år. Hon har också kommit att bli en av mina allra bästa vänner. Jag brukar få vara den där som folk ringer till när de mår lite dåligt, men Babben är en av få jag själv kan ringa till om jag mår dåligt. Hon tar sig alltid tid. En gång bjöd hon mig på en Eagles-konsert i Globen. I pausen kom det fram massor av människor som ville hälsa, få hennes autograf eller ta kort. Och Babben tog sig tid med alla. Jag brukar säga att hon är precis som du tror att hon är.
… det blir lätt så att man jobbar för mycket, för att få de där kickarna.
”Dejta sig själv”
Men hon hyser inget agg gentemot sina föräldrar idag. Dessutom hann hon säga det hon ville innan det var för sent.
– Jag är glad att jag hann det. Mamma gjorde så gott hon kunde. Min pappa var jag nog mer befryndad med, men han pratade inte gärna om känslor. Honom skrev jag ett brev till på slutet, om allt jag kände och hade känt. Det är väldigt skönt när man hinner få ett avslut.
För att förstå hur saker och ting har påverkat henne och gjort henne till den hon är idag har Babben gått i terapi. Det är lite som att ”dejta sig själv”, tycker hon.
Rimlig nivå
–Jag behövde rota lite i det här med hur min uppväxt var och hur den har påverkat mig. Att gå i terapi är ett sätt att få träffa sig själv också. Jag har lärt mig mycket om hur jag själv funkar, hur hjärnan kickar på bekräftelser och att det då lätt blir så att man jobbar för mycket, för att få de där kickarna.
Att bara gå på sånt som ger henne lust är ett knep för att hålla allt på en rimlig nivå. Bara det att det är ganska mycket som känns lustfyllt…
Text Ulrika Palmcrantz
Foto Margareta Bloom Sandebäck
