Organisationen bildades i inledningen av andra världskriget, en tid då de äldre hade det svårt. De flesta levde naturligtvis på att de bodde kvar hos barnen och att en del tog emot fattigunderstöd. Då fanns en halv miljon 65-plussare. I dag är var fjärde väljare senior.
Ska väl sägas att SPF i Leksand inte är så gammal. Föreningen bildades för 35 år sedan och omfattade då ett 50-tal personer. Nu är medlemstalet ca 450. Det stora antalet märktes också när föreningen firade 80-åringen. Sveasalen fylldes till sista plats vid kaffeborden med rekordmånga 120 deltagare.
Träffens höjdpunkt var Ann-Britt Grϋnewalds berättelser från sin tid som fängelsedirektör vid Österåkersanstalten. Rubriken på hennes anförande var ”Från utedass till intern – net, min livshistoria”.
– Mitt första besök i Leksand var 1982. Ett studiebesök på Majorshagen i Tibble, som då var en öppen anstalt för interner med låg säkerhetsklassning. I dag är sådana små anläggningar ”inte lönsamma”.
– På kvällen tittade vi på hockey. Leksand mötte Modo. Det jag kommer ihåg var att målvakten Krister Abrehamson blev utvisad efter att ha klämt klubban i isen i ilskan över ett felaktigt domslut. Sedan den dagen är jag leksing.
När hon berättade för sin far att hon skulle jobba inom kriminalvården blev hon varnad av honom.
– Kom ihåg att du blivit uppfödd på tjuvskjutet älgkött.
En av de första fångarna Ann-Britt välkomnade till Österåker var spionen Stig Wennerström. Efter det följde en lång rad av mer eller mindre välbekanta personer som t ex Krister Pettersson, anklagad för mordet på Olof Palme.
Det Österåker var mest känd för var arbetet för att nå ett narkotikafritt fängelse. För att nå dit vi ville använde vi en del hot menade Ann-Britt. ”Sköter du dig inte så blir du flyttad till Hall”. Det var effektivt. Ingen ville till Hall. Vi blev ju också uppmärksammade för våra framsteg.
Text och bild: Bengt Borkeby
