Sitter och väntar på SPF-bussen med spänd förväntan på vad dagen kommer att bjuda på.
Gunnar Helgesson, vår reseledare, hade inte kunnat valt en bättre dag för Vinterresan som egentligen borde heta Vårvinterresan med tanke på vädret. Solen strålar från klarblå himmel och temperaturen är strax under noll.
När alla 34 SPF-arna stigit ombord efter sista upphämtningsplatsen delade Gunnar ut ett papper som han kallat ”Vinterresegrubbel”, och berättade att resan skulle handla om geografi, konst och kultur och tiden före industrin som är förknippad med järnbruken. Med hjälp av detta ”grubbel” guidade Gunnar oss under färden till och från Smedjebacken. Gunnar gav oss fakta och berättelser medan vi åkte fram i landskapet. Han höll vårt intresse på topp och ställde frågor, där svaren gick att finna bland ett av de tre alternativen på varje ”grubbel”.
Det som framför allt fastnade hos mig var
- att både Selma Lagerlöf och Johan Olof Wallin står staty i Falun men inte Carl von Linné,
- att Johan Olof Wallin, som blev ärkebiskop och skrev många psalmer, härstammade från Tunabygden, där pappan var anställd på Dalaregementet,
- att Stora Tuna kyrka byggdes i slutet på 1400-talet och att det var meningen att det skulle bli en domkyrka då Stora Tuna skulle bli en stad kallad Göstas stad,
- att Jussi Björling är begravd där,
- att det finns ett bygdespel förknippat med Stora Tuna, musikalen Sägnen om ringen,
- att Smedjebackens mest kända personer är poeten och akademiledamoten Werner Aspenström och konstnären Johan Ahlbäck, som med sina målningar beskrev arbetarnas liv och slitet och släpet i hyttorna,
- att Ekomuseum Bergslagen inte är ett speciellt hus eller plats utan omfattar t ex bergsmansgårdar och hyttor; som kuriosa kan nämnas att Elsa Anderssons konditori i Norberg ingår,
- att Gustav Vasa anlade ett bruk för stångjärnssmide vid Ludvika ström, och som man kan säga var början för staden Ludvika,
men det som förvånade mig mest var att Dan Andersson har skrivit Jungman Jansson.
I Smedjebacken hämtade vi upp vår lokale guide, Stefan Borg, som är utbildad guide för Ekomuseum Bergslagen, och fortsatte till Tolvsbo herrgård, en bergsmansgård, som idag drivs av ett holländskt par. De serverade vårt förmiddagskaffe med fantastiskt goda smörgåsar. Vi fick också möjlighet att köpa deras lokalt tillverkade geléer, marmelader m m.
Sedan åkte vi runt sjön Barken och tittade på några miljöer som ingår i Ekomuséet, Stimmerbo och Torrbo bergsmansbyar, Flatenbergs hytta och Söderbärke kyrkby med Strömsholms kanal.
I Morgårdshammar stannade vi till vid mässen och betraktade Johan Ahlbäcks konstverk målade 1948 direkt på väggarna i ett rum i källarvåningen. Vi hann också med att se Werner Aspenströms fäderneshem.
Lunchen åt vi på Wanbo herrgård som bl a har ägts av Anny Wernström, en av de Järnladies som fanns på järnbruken. Under hennes tid på 1950-talet besöktes Vanbo flitigt av författare från Stockholm, som Hjalmar Gullberg, Alice Lyttkens, Harry Martinson och Marika Stiernstedt. Herbert Tingsten var också en återkommande gäst och hade ett rum uppkallat efter sig. Idag drivs herrgården av Malin och Robert Jansson. Robert berättade om Wanbo herrgårds historia och omtalade att dagens källare på 1000-talet användes som likkällare. Man förvarade liken där i väntan på begravning, och som mest fanns det 77 lik.
Mätta och belåtna åkte vi vidare till Smedjebackens bibliotek och Johan Ahlbäcks utställning. Här fick vi tillfälle att titta på många av hans konstverk innan Stefan berättade om Johans första levnadsår och arbetarnas hårda villkor som präglade hans syn på hur ett konstverk skulle målas – den reella verkligheten utan smink. Vi lärde oss också hur en hytta och ett anrikningsverk är uppbyggt och fungerar. Stefan avslutade med en dikt av Werner Aspenström –
Mätarlarven
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten
Evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
Tänkvärt!
På hemvägen sjöng vi några sånger av Dan Andersson, bl a Jungman Jansson, och Ernst Rolf.
En resa som gav mersmak, inte en tråkig och ointressant stund. Jag funderar fortfarande varför Gunnar döpt resan till Vinterresan. Han gav oss en ledtråd och möjligen finns svaret i Werner Aspenströms prosa. Ett stort tack till Gunnar som lagt ner så mycket jobb på att vi skulle få en trevlig dag.
Elsie Karlsson
