Den kryptiska benämningen ”Vandring längs fädrens spår” i inbjudan lockade ett 40-tal SPF:are till en kulturvandring i det fina sensommarvädret. Bengt-Åke Pålsson, som noggrant förberett vandringen, fick i sista stund förhinder varför Sven-Åke Lövkvist tog över ledarskapet vilket han, trots kort varsel, skötte med den äran.
I Bergmansparken fick vi reda på vilka spår som avsågs i inbjudan, nämligen järnvägsspår. Vi skulle efter en sväng österut vända västerut till Jädersbruk. Nu bleknade många och invände att ”det blir ju flera mil!” Som tur var läste Sven-Åke fel i manuset. Vi skulle vända vid Höjen vilket verkade lite rimligare.
Innan vi släpptes iväg fick vi en grundlig lektion i järnvägshistoria med tonvikt på Arboga. 1852 togs beslut att bygga en järnväg mellan Hult vid Vänern och Köping som dessvärre inte skulle passera Arboga. Efter många turer ändrades planerna och den 29 augusti 1857 kunde järnvägen mellan Arboga och Örebro invigas med pompa och ståt av Kronprins Karl och Prins Oscar. Den fortsatta sträckningen mot Köping kom först 10 år senare. Vi fick också veta att 1879 infördes gemensam tid i hela Sverige för att kunna göra tidtabeller för tågen.
Här vid hamnen där vi nu stod samlade låg i mitten av 1800-talet ett provisoriskt stationshus dit ett stickspår gick från huvudbanan. Även Jädersbruk hade fram till 1959 ett stationshus för i första hand godstransporter.
Efter denna historielektion tog vi oss till Rappshuset och beundrade därifrån det praktfulla stationshuset efter Köpingsvägen som uppfördes 1897. Numera håller Optoga AB till i byggnaden.
På väg till vår nuvarande järnvägsstation, eller med modernt språkbruk Resecentrum, passerade vi stationsbyggnaden som byggdes 1962. Framme vid Resecentrum berättade vår guide att på den platsen låg tidigare Margarinfabriken och senare en mängd småföretag. Resecentrum invigdes 1997 av kung Carl XVI Gustaf i samband med invigningen av de upprustade Svealands- och Mälarbanorna. Kullen som Sven-Åke valde som talarstol var troligen ett skyddsrum tillhörande Margarinfabriken.
Den sista järnvägshistoriska plats vi besökte var Meken efter Jädersvägen. Här fanns ett stickspår in till verkstaden i början av 1900-talet. För att köra in vagnarna hade man en krånglig lösning med en vändskiva där man växlade in en vagn i taget. Förmodligen en billigare lösning än en traditionell växel.
Efter denna faktaspäckade och svettiga vandring släppte Sven-Åke loss oss och vi fick ta oss hem på egen hand utan guide.
Stort tack till Bengt-Åke och Sven-Åke i Friskvårdssektionen!
Text: Roland Persson
Foto: Roland Persson
