Dagens vandringsledare Bengt Östberg tog oss först med till platsen för det gamla bergfrälsehemmanet Sanders hemman, som skogen har tillhört. Alla byggnader är nu borta, men kvar finns en gammal källare, som de djärvaste av oss kunde krypa ner i. Namnet Sanders har oklart ursprung. Troligen härrör det från bergsmannen Hans Andersson som ägde stora delar av skogen. Skogen i naturreservatet har inte avverkats sedan slutet på 1800-talet och har alltså stått orörd i 130 år. Här finns en hel del döda träd, både liggande och stående. Det kan synas oskött och skräpigt men är tvärtom bra förutsättningar för en rik flora och fauna.Trots att det är ett naturreservat har det, av säkerhetsskäl, avverkats längs promenadstigen. Men avverkningen har gjorts varsamt, och stubbarna som lämnats kvar ser ut att vara resultatet av att träden blåst omkull på egen hand.Vandringsgänget provgick först den 300 meter långa grusade stigen och fann att den var framkomlig för såväl rullatorer som barnvagnar. Den leder till en rastplats med eldstad.
Sedan vek vi in på en tvåkilometers nybruten stig där varken rullator eller barnvagn kan användas, men det finns rastbord, rastbänkar och hänvisningsskyltar.
Alla tyckte det var roligt att få se det nya naturreservatet.
Klicka här för att se fler bilder.
Margareta Nissby
