Veckans långvandring för SPF Seniorerna Faluns vandrare blev riktigt lyckad – 4 timmars vandring, men sträckan blev enbart 10,7 km! Anledningen var att vi tog 2 timmar på oss i början att leta upp 4 rösen som tillhör Fredsmilen och det blev ca 3 km terräng-gående.
Vi startade vid infarten mot Kniva , där Hans Troedsson mötte oss och berättade om projektet att hitta rösena. Före detta projekt var endast ett fåtal registrerade som fornminnen – nu är åtminstone hälften av lokaliserade och registrerade. Vi gick söderut och efter 700 m var vid en position där ett röse funnits. Därifrån gick vi kompassgång ut i terrängen för att hitta röse nr 79. Det blev lite letande, men med hjälp av GPS-koordinaterna hittade vi det.
Hans Troedsson hade alltid sin hund med sig och fotade den med rösena, så det kunde vi också göra. Sedan hittade vi tre ytterligare rösen, men det tog sin tid att gå i obanad terräng. Efter rösena bar det av till toppen av Björkberget, längs skogsbilvägar. Betydligt högre tempo, trots lite is.
När vi kom upp på toppen hittade vi Hälgedomen, som Ulf Wahfridsson tipsat om. Han hade dessutom åkt fyrhjuling dit och tänt en brasa åt oss, men vi tog sån tid på oss att han lämnat stället. Stort tack i alla fall.
Där var det dags för fika. Fikat idag bestod av kaffe, te, både svart och rött och någon som hade honungsvatten! Smörgåsarna var både köpta och hembakade – Conny hade hembakad ”Ankarstock”. Det var det första brödet som sjömännen fick – tidigare var det bara skeppsskorpor, som kunde lagras tillräckligt länge. Det vanligaste pålägget var ost, men det fanns även gustavskorv, leverpastej och salami. Inger Oleviks smörgås hade dock det mest exklusiva: Sesampasta och honung. Sigge Gustavsson hade dessutom ett hårdkokt ägg!
Efter fikat var det en tre km enkel vandring nerför berget tillbaka till bilarna. Vi passerade den stora kraftledningen vid två tillfällen. På vägen ner blev det tyvärr att gå alltför snabbt, så två personer blev efter en bra bit. Det skall bara inte hända tycker jag. Min enda ursäkt är att jag hamnade i en intressant diskussion om när Ulf Lövgren och jag började orientera i slutet på 50-talet.
Vi var 17 personer som vandrade – började 120 m öh, högsta punkten var 265 m öh, men vi avverkade 260 höjdmeter enligt Anders Vestlunds GPS, då vi även gick en del upp och ner. Slutligen var vi 11 personer, som stannade och åt lunch på Gamla Staberg, där vi kunde använda restauranghäftet och äta två för en.
Nästa gång blir det runt Logärden, 18 km. Då blir det samling kl 8 vid Lugnet-parkeringen, så att vi hinner tillbaka före mörkret.
