Gamla arbetskamrater som har vuxit upp i Falun brukar, med en nostalgiskt drömmande blick, berätta om hur de i sin ungdom åkte ångbåt över Tisken, från ångbåtskajen (nuvarande Tisken-parkeringen) till Folkets Park på Kvarnberget. Kanske hade det gått fortare att gå ”runt” Tisken än att åka ångbåt men jag kan förstå att det var en speciell känsla att kunna åka ångbåt, det förstärkte nog ytterligare romantiken (som man hoppades skulle finnas efter dansen).
Det var med sådana tankar i huvudet som vi inom KGK-1 den 19 mars samlades för att lyssna på Roberth Klarquist, sedan i somras ordförande för föreningen Tiskens Vänner. (Klicka här för att läsa deras jubileumsskrift vid 15-årsjubileet 2014).
Men det var inte nostalgi som Roberth pratade om utan om miljöföroreningar och vad man kan göra för att reducera dem. Om du ändå är intresserad av sjöfart på Runn och Tisken i gamla tider kan du läsa om det i Tidskrift för Sjöväsendet 1963:9, klicka här. Vet du inte vad KGK är, klicka här.
När föreningen Tiskens Vänner en gång bildades var målsättningen att åstadkomma en klar vattenspegel i sjön och att återskapa den sluss som på 1970-talet revs ut och ersattes av den nuvarande överfallsdammen så att man därigenom med fritidsbåtar skulle kunna ta sig ända upp till stadens centrum. Om det var tack vare föreningens påverkan eller ej, men 2007 vidtogs vissa åtgärder, nämligen att under vintern bottenfrysa sjön för att förhindra tillväxten av den löktåg som bredde ut sig alltmer och gjorde att sjön på eftersommaren mer såg ut som en äng än en sjö. Projektet hade viss framgång.
Samtidigt gjorde konsultföretaget GVT, Grundvattenteknik, en utredning som redovisade olika förslag till åtgärder. Ett av dem var att suga bort avlagringarna till två meters djup och transportera dem till ett inhägnat område i Främbyviken. Kostnaden angavs till 300 Mkr. Ett annat alternativ var att muddra en 70 meter bred ränna längs Strandvägen, där det redan nu finns en ränna med cirka 2 meters djup.
Men kostnaden och risken för att det skulle bli väldigt stora utsläpp i samband med åtgärderna avskräckte och inställningen att ”det är bäst att låta skiten ligga där den ligger och inte röra i det” blev förhärskande.
Den linje som föreningen nu driver handlar mindre om att ”göra Tisken mysig” och mer om att vi måste ta vårt ansvar för den tickande miljöbomb som avlagringarna innebär.Det som Robert poängterade var att ”Falun är inte unikt”, det finns andra sjöar där man har åtgärdat liknande problem, bland annat sjön Gallträsk i staden Grankulla i Finland. Den metod som man tillämpat där, och i ett nedlagt dagbrott efter en gruvkonkurs i Lappland, är att suga upp slammet i något som kallas ”geotub”. Efter drygt ett halvår i tuben (och med tillsats av någon kemikalie?) har rent vatten sipprat ut genom tuben och återstoden, cirka 10% av det man sög upp, kan hanteras.
Det finns alltså tekniska metoder, var alltså Roberths budskap. Och det finns pengar i form av statsbidrag från Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Nettokostnaden för Falu kommun skulle stanna på cirka 20 miljoner kr.
En åtgärd för att minska den fortsatta tillförseln av förorenat vatten från gruvan skulle vara att leda om vattnet från Vällan och Önsbacksdammen så att det, innan det hamnar i gruvan och blir förorenat, i stället leds via Norsbobäcken till sjön Liljan. Sedan medeltiden har man ju lett vatten långväga ifrån till gruvan för att nyttja i gruvverksamheten, nu kan det vara dags att ändra på det.
Hur ser då Roberth på den politiska viljan att överhuvudtaget vilja göra något? Det har börjat hända saker, menar han. Den politiker, som har varit mest engagerad i frågan, är Katarina Gustafsson inom KD, de flesta av övriga partier har börjat visa visst intresse.
Sammanfattningsvis är Roberth ”försiktigt optimistisk” och betonar att politikerna nu börjar förstå att det handlar om en miljöfråga, inte om att ”göra det vackert” (även om det senare inte är en nackdel).
Och hela hans föreläsning/berättelse var synnerligen intressant.
Vill du ändå vara lite nostalgisk, klicka här för några bilder på hur slussen såg ut innan den revs ut.
Bo Bävertoft
