Vi möter dem i affären, på gatan och på en massa andra platser i Leksand – eleverna på Västanviks folkhögskola. Vi kan i regel bara iaktta och beundra deras sätt att med ”tysta tecken och under” prata med varandra. Vid avslutning av årets verksamhet i SPF Leksand fick vi uppleva något helt enastående, ett luciatåg med melodierna vi hört många gånger. Men nu fick vi se melodierna.
Ska man använda händerna för att prata eller sjunga måste kamraterna ta över tärnornas ljus och stjärngossarna får lov att lägga ifrån sig sina stjärnor. Tomtarna i alla vrår är tvungna att lämna julklappssäcken åt sitt öde ett tag.
Det var Julia Gezelius, själv döv och bl a teckenspråkslärare på folkhögskolan, som med teckenspråk ledde luciatågets sånger. Tacksamt för oss hörande fanns i bakgrunden fyra luciatärnor som med sina lågmälda röster sjungande översatte tecknen för oss.
– Märkligt, men det lågmälda framträdandet smittade av sig i en total tystnad hos oss omkring hundra SPFare. Knäpp tyst i Sveasalen. Ingen ville tappa något av upplevelsen som bjöds oss från scenen.
Månadsträffen avslutades med en rad välkända och mindre kända julsånger framförda av Siljansnäs manskör. Orvar Bodlund ledde kören med bravur. En manskör som för övrigt tagit steget mot en mer jämställd kör med två kvinnor bland deltagarna.
Traditionsenligt fick vi också lyssna till Viktor Rydbergs dikt Tomten som det sista inslaget i 2017 års verksamhet. Den som med osvikligt minne lästa alla verserna var vår medlem Margareta Jakobsson.
Text & Bild: Bengt Borkeby
