Alla falubor känner naturligtvis igen stadens rådhus där det ligger vid Stora Torget. Men alla har antagligen inte varit inne i det och sett hur det ser ut där. Det fick som resultat att när SPF Seniorerna Faluns programkommitté bjöd in till ett studiebesök och visning den 22 mars fick de omedelbart dubblera visningarna eftersom intresset var så stort.
Vår guide i huset var Karl-Erik Pettersson, före detta kommunstyrelsens ordförande. Han lät oss först komma in i den s k rådhussalen där han gav lite historik om huset. Falun blev ju stad 1641 under drottning Kristinas regering (egentligen under förmyndarregeringen ledd av Axel Oxenstierna) och hon tyckte att staden skulle ha ett ansenligt hus. Det byggdes men hade från början bara en våning och användes i första hand som kornbod. Redan på den tiden var det viktigt att försäkra sig om att det fanns mat för befolkningen – en fråga som just i dessa dagar återigen har blivit aktuell, hur får vi mat om en kris inträffar?
En ombyggnad gjordes med invigning 1766, invigt med pompa och ståt och kanonsalut eftersom det även var kronprinsens, den blivande Gustaf III:s förlovningsdag. Sedan dess har huset använts till väldigt olika ändamål, sammanträdeslokal för magistraten, häkte m m – nu används det i huvudsak för kommunens administration med tjänsterum för ledande politiker och tjänstemän.
Sedan förflyttade vi oss till den andra stora salen, sessionssalen, som nu används som sammanträdesrum för kommunstyrelsens 15 ledamöter. Det är alltså här som kloka och okloka beslut rörande kommunen fattas, i varje fall när det gäller den formella delen, i verkligheten är väl beslutsfattandet väl förberett innan frågorna kommer hit.
Väggarna i salen pryds av ett antal tavlor varav den största naturligtvis avbildar drottning Kristina. Men tavlan ägs inte av Falu kommun utan staden/kommunen arrenderar den av Nationalmuséum – och betalar varje år en arrendeavgift!
På motsatta väggen hänger en målning av Zorn. Den hängde tidigare i kommundirektörens rum men med tanke på att det var en Zorn deponerades den hos Dalarnas Muséum för att den skulle vara mer tillgänglig för allmänheten att beskåda. När kommunen insåg att tavlan på muséet hade blivit ställd i ett förråd hämtade man tillbaks den och hängde den på dess nuvarande plats.
Vi fick rådet att, om vi tycker att den hänger något snett, inte försöka rätta till det. En person, som höll ett anförande i salen (jag tror att det var Örjan Hamrin) hade noterat att den hängde litet snett och medan han fortsatte att prata gick han bort och rättade till tavlan – varpå larmet gick! Örjan fortsatte dock att prata.
Bredvid Zorn-tavlan hänger ett porträtt av Ehrenfried Billengren, legendarisk kommunstyrelseordförande vid förra sekelskiftet. Det var han som energiskt motsatte sig byggandet av det stora badhuset, som nu är rivet, med motiveringen att ”jag badar inte”. Och det var uppenbart sant för kvinnor som dansade med honom klagade på att han luktade illa.
Av tradition har alla stadsfullmäktigeordföranden/kommunfullmäktigeordföranden portträtterats när de har avgått, förr genom en oljemålning, numera av kostnadsskäl genom fotografi. Den siste som blev avmålad var Olof Hillner, vars båda döttrar var med på studiebesöket.
Text Bo Bävertoft, foto Maria Bjerneby Häll
