Det var 7 grader varmt och mycket dis och dimma i luften – en perfekt dag för en höstvandring, om man bortser från att vi skulle upp på en utkikspunkt och titta på utsikten. Men vi blev till slut 34 personer och 5 hundar som fikade tillsammans uppe på Bispbergs klack.
Bispbergs klack har åtminstone två toppar, Jätteklacken och Bispbergs klack. Vi började vandringen först mot Jätteklacken vid Bispbergs Herrgård på en fin stig.
Uppe vid Jätteklacken fanns det ett stort röse. Har Säterstudenterna samma tradition, som i Falun att man skall lägga dit en sten under tystnad på balnatten? Jag fick i alla fall höra historien att studenter testat störtlopp på skidor nerför branten där, utan att råka alltför illa ut.
Vandringen mellan topparna gjordes i den branta slänten i naturreservatet – det var häftigt i överkant. Så besvärliga stigar har vi inte gått förut. Det var tur att inte snön kommit, för då hade det inte gått. Men det var otroligt vackert – även om utsikten kunde varit bättre.
Uppe vid den egentliga Klacken var det samling och fika.
Efter fikat gick stigen brant nerför till en gruva, där Anders Arvelius kunde berätta om magnetit-utvinning och diabasen som skilde gammalt och mindre gammalt berg från varandra. Han hade varit där på en geologivandring strax innan.
Vi avslutade vandringen nöjda efter ca sex kilometer på tre timmar.
Nästa tisdag går vi till Helgbo gruvor, nära Insjön. Det kommer en inbjudan till helgen. Vill ni vara med, skicka ett mejl till mats.hiertner@gmail.com. Ni som varit med tidigare står kvar på listan.
Mats Hiertner