Astrid Lindgren skrev utkasten till sina böcker med hjälp av stenografi. Få kan tyda det idag och därför har många av hennes anteckningsböcker legat olästa. Men nu har några engagerade seniora stenografer lyckats lista ut vad Astrids krumelurer betyder.
Astrid Lindgren skrev sina böcker liggandes i sängen hemma i fyrarummaren på Dalagatan i Stockholm. Och det var inte någon prydlig gammaldags skrivstil hon använde utan stenografi. Fort gick det antagligen och inte ens för den som kan stenografi är det lätt att tyda vad hon skrev.
Det mesta från anteckningsböckerna skrev Astrid sedan rent på sin skrivmaskin på det lilla bordet i arbetsrummet med utsikt mot Vasaparken.
Men många av anteckningsböckerna har legat outforskade ända fram till idag. Faktiskt så många som runt 670 block. Anteckningarna har setts som svårtolkade och för att göra dem samt originalmanus tillgängliga för forskningen startades projektet Astrid Lindgren-koden.
– Det är med stenografi som med all handstil, att en del är svårare att läsa. Anteckningarna var hennes arbetsmaterial som inte skulle läsas av någon annan. Hon har därför inte ansträngt sig att göra någon skönskrift, säger Britt Almström, 67 år, tidigare stenografilärare och riksdagsstenograf som fick i uppdrag att göra en första inventering av vad Astrid Lindgrens anteckningsblock innehöll så att de kunde katalogiseras.
Arbetet med att transkribera anteckningarna startade 2020 och leddes av litteraturforskaren Malin Nauwerck i samarbete med Svenska barnboksinstitutet. Tolkningen har gällt Astrid Lindgrens anteckningar och originalmanus till Bröderna Lejonhjärta, där sidor ur blocken digitaliserats och gjorts tillgängliga för volontärerna. Under arbetet med manuset har volontärerna haft den tryckta boken bredvid. Genom att jämföra bokens innehåll med anteckningarna går det att komma fram till vad svårlästa partier innehåller.
– Bröderna Lejonhjärta är en av Astrid Lindgrens mest intressanta böcker. Den var kontroversiell i sin samtid och även känd för att ha tagit ovanligt lång tid för henne att bli klar med. Därför fanns det också väldigt mycket stenograferat material, över 50 stenogramblock, att titta på. Stenogramblock nummer 470 med titeln ”Lejonhjärta, sista kapitlet, ofärdigt slut” lockade lite extra, säger Malin Naurwerck och ler.
Lena Strömberg-Nilson är en av de pensionerade sekreterare som ställt upp i projektet. Under det senaste året har hon läst och transkriberat några hundra sidor ur block med Astrids anteckningar.
– Astrid hade en lite speciell handstil, men jag tycker att jag har lärt mig den nu.
Lena Strömberg-Nilson lärde sig stenografera i början av 70-talet när hon gick en förberedande utbildning för att bli sekreterare. Hon har sedan arbetat som institutionssekreterare på Umeå universitet och som lärare. Hon var pensionär sedan några år när hon i en kvällstidning såg annonsen där de sökte stenografer till projektet.
– Jag tyckte det lät spännande och anmälde mig.
Lars-Erik Kjellström, 79 år, kom också han in i projektet tidigt.
– Astrid Lindgrens stenografi anses svår, men jag har sett värre. Hon håller sig troget till regelsystemet och har mycket få egna förkortningar. Ordförrådet är inte orimligt stort och språket enkelt. Lite roligt är det också att känna igen fraser jag hörde i Stockholm när jag växte upp, säger han.
Lars-Erik Kjellström gick som 19-åring en Hermodskurs för att lära sig stenografera.
– Min farfar hade ett kontor där de använde sig av stenografi. Jag blev nyfiken, det var som ett hemligt språk.
Inför arbetet med att tolka Astrid Lindgrens anteckningar tränade han först upp sin fingerfärdighet på nytt.
– Orden som sägs ska gå från örat till fingret utan att ta omvägen via hjärnan.
Kunskapen i stenografi har Lars-Erik Kjellström haft nytta av både som student och när han arbetade i foto- och filmlabb.
– Jag gjorde mina anteckningar på stenografi för att skriva ner egna funderingar utan att andra kunde läsa det, säger han.
Hans chef fick kunskap om färdigheten och Lars-Erik Kjellström fick också arbeta som sekreterare.
– Jag kunde ju kemin och de konstiga ord som användes i labben vilket var en fördel, säger Lars-Erik Kjellström.
Projekt Astrid Lindgren- koden
Syftet är att göra författarens 670 anteckningsblock och originalmanus tillgängliga för forskningen.
När Lisbeth Clavering, 75 år, såg annonsen om att tolka Astrids anteckningar anmälde hon sig direkt. Hon tycker inte att arbetet med transkriberingen har varit svårt.
– Astrid Lindgren hade en lite slarvig stil när hon stenograferade men när man väl lärt sig den gick det jättebra.
Lisbeth Clavering gick handelsgymnasiets språkliga linje och hade lärt sig stenografera när hon tog studenten 1966.
– När jag ska anteckna något och det behöver gå fort är det stenografi som gäller.
Hon har arbetat med tolkningarna när hon haft tid och lust.
– Jag kan verkligen grotta ner mig i saker som intresserar mig. När jag satte mig med anteckningarna gick tiden fort, det kunde bli dagar ibland.
Nu när den här delen av projektet är avslutad vill volontärerna gärna komma i gång med arbetet på nytt.
– Det känns tomt utan det, säger Lisbeth Clavering.
Lena Strömberg-Nilson tycker att arbetet varit välkomna avbrott under pandemin.
– Jag har arbetat ett par timmar om dagen med tolkningen. Det har blivit till ett intresse, säger hon.
Lisbeth Clavering har tolkat delar av manuset till Bröderna Lejonhjärta, men också brev som Astrid Lindgren skrev på engelska till översättare och andra som skulle arbeta med boken.
– Det som var mest intressant var sådant som inte finns i böckerna. Det är en särskild känsla att sitta och läsa något som hon skrev och som ingen annan har läst, säger hon.
I arbetet med manuset har hon lärt sig känna igen både stilen och sättet att arbeta.
– Astrid Lindgren upprepade samma sak om och om igen och strök mycket. Det är tydligt att hon inte gav sig förrän det blev perfekt, säger hon.
Att Lisbeth Clavering är smålänning från början har varit till fördel.
– Jag har kunnat känna igen en del av de småländska uttryck hon använde sig av, säger hon.
Även Lars Erik Kjellström har trivts med arbetet som han lade ett par timmar om dagen på.
– När du stöter på ett problem är det som att lösa korsord. Man går och funderar och plötsligt kommer lösningen till en senare under dagen, säger han.
Astrid Lindgren
- Hennes böcker har sålt i runt 165 miljoner exemplar totalt.
- De är översatta till 107 språk.
- Hon har fått Svenska Akademiens stora guldmedalj.
- Hon är hedersdoktor vid Linköpings universitet, universitetet i Leicester och universitetet i Warszawa.
- Priser har också instiftats i hennes namn, det främsta är ALMA-priset. (Astrid Lindgren Memorial Award). Prissumman är på fem miljoner kronor vilket gör det till det världens största litteraturpris näst efter Nobelpriset.
- Astrid Lindgren var också samhällsdebattör. I novellen Pomperipossa påpekade hon det absurda i att egenföretagare kunde få betala mer i skatt än de tjänade.
- Hon engagerade sig också i barns rättigheter, mot kärnkraft och i djurskyddskampanjer.
- Till sin 80-årsdag fick hon en ny djurskyddslag i present av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Bland annat skulle inga värphöns längre behöva sitta i bur. Dock ändrades lagen, som kallades Lex Lindgren, så att de ändå fick sitta i bur, fast i lite bättre burar. Det kommenterade Astrid så här: ”Det var fisigt. Att lova en särskild födelsedagspresent och sen ta tillbaka hälften.”
Stenografi
Stenografi är ett skriftspråk som har utvecklats för att man ska kunna anteckna i hög hastighet. Tecknen i det stenografiska språket har utformats så att man ska skriva utan att röra handen så mycket. En van stenograf kan anteckna i samma takt som en person talar.
